Söndagsångest de luxe

Fy fan. Idag är en svart söndag. Nu är det slut på lek och allvaret står för dörren. Semestern är slut och om några timmar ska jag tvingas börja arbeta för min lön igen. Åh du grymma värld.

Men inte nog med det. Nu är det även dags att syna verkligheten från fler vinklar och byxlinningsvinkeln är en ledsam syn för känsliga ögon vill jag lova. Om min semesterfetma var deprimerande förra året så är resultatet av det här årets ferietid en global katastrof. Min kropp är ett folkmord.

Konflikten började med en ölrygg som med tiden har lyckats sprida sig längs bukpartiet och format en ölmage (ovanlig turordning men så är min kropp också en enigma när det kommer till dåliga överrasskningar) av värsta sort. De båda nationerna har nu gått samman och invarderat rövområdet. Min röv har kämpat tappert och hållit fetman stången in i det längsta, men påtryckningar har försvagat motståndskraften och jag är rädd att jag snart sitter på en klassisk ölröv. En vissen sådan. För mycket av det goda har gjort att mina byxor känns plötsligt indietajta på det där dåligt vällande sättet. Även lår-, och smalbensdistrikten har börjat
larma om ökad tillväxt. Jag är illa ute. Som fan.

Så inte nog med att mina lata dagar är över för den här gången (jag hulkar när jag skriver detta) så måste jag börja ta tag i allt annat på samma gång. Jag säger som jag sagt förut. Aldrig får man vara riktigt glad.