It's a dawning of a new era

Detta blir sista inlägget jag gör från en här delen av majorna. Nu drar jag vidare...

Fast bara ett par kvarter. Ni vet det gamla ordpråket "en gång majorna alltid majorna", det stämmer rätt bra. Imorgon checkar jag och J ut från good old sawstreet och in på ett annat ställe i närheten. Det ska bli så smutt.

Där har ni förklaringen till varför jag varit så otroligt frånvarande på sistone. Fy fan vad mycket det har varit med renoveringar, homestyling, packning och fett mycket jobb på samma gång. Det är inte utan att man har pissat ner sitt humör de sista månaderna. På det där dåliga sättet. Nu kommer jag äntligen att få ork att reflektera lite kring sin omgivning. Världen är ju så full av idioter. Jag börjar bli riktigt sugen på att ge dem en omgång.

Inför flytten har jag passat på att hora ut lite möbler på blocket ocksså. Fan lättare deg får man leta efter. Trickset är att inte försöka kräma på om hur fantastiskt jävla underbara, superbra, fräsha, populära och mysiga ens ikea-möblemang är, utan bara kränga ut dem till våldsamt lågt pris. När fyndjägarna inleder sin telefonatacka är det bara att börja säga att man fått lite högre bud. Höja med femtiolappar. De blir som tokiga. Plötsligt handlar det inte om priset utan om att vinna. Ungefär som med budgivningar på bostadsmarknaden. De ska bara ha skiten. No matter what. Plötsligt sitter man där och har sålt sin junk för mer deg än alla andra. Jag borde göra som Neil Strauss och skriva en The Game, fast för hur man erövrar beg-marknaden. Jag kommer fan bli miljonär.

Nu sket jag i att köra det spelet eftersom jag bara ville bli av med min skit. Så jag tjänade inget mer än det stora nöjat att slippa bryta ryggen imorgon. Intye så pjåkigt det heller. Men istället blev jag en frälsare. Blockets kristus. Jag nästan skänkte bort grejerna och folk ringde sönder min lur. Jag sålde allt utom ett bord på en timme, men imorse pallade jag inte fler samtal. Ett borås-mongo började telefonterra mig redan kvart över sju. Det är ett brott mot alla sociala lagar. När man ringer så tidigt till någon är man inte normal. Då är man en jävla galning. En desperado.

Jag tog ner annonsen ögonblickligen. Jag skrattade för mig själv när mina fingrar formade panikordet (lösenordet) bajsmacka i ta-bort-fältet. Det var J:s förslag. Ibland älskar jag hennes hjärna mer än andra dagar.

Över och ut för nu.