En bagel med kycklingmums och så lite camel toe...

...Eller inte så lite för den delen.

Vi var just och åt frukost på Zenit. Jag åt en bagel med deras överskattade kycklingmums (tärnad kall kyckling). Skönt att sitta under deras parasoll och ta det lugnt. Fan vad jag gillar att vara ledig. Jag är fan BÄST på att vara ledig. Det är ren livsnjutning att i lugn och ro kunna slå ihjäl tid med att kolla på idioter, och sådana finns det gott om på Zenit.

Idag var det allt från bohemwannabeaktiga batikbrudar som pratade backpackerminnen till mer moderna, lätt piercade, hippiebrudar med sol- och månsymboler tatuerade lite här och där. Bortkomna turister från något östland och en ung kille med fantastiskt stora läppar som var där med sin mamma från falkenberg, för att inte tala om några medlemmar i vad jag skulle gissa var något slags nycirkussällskap. Och så ställets stammis nummer ett såklart, en gammal gubbjävel med vitt skägg som måste missat den del i sin uppfostran där andra brukar lära sig om integritet. Han trängde sig på en turistfamilj som försökte fika ifred, ställde sig tätt intill den unga tjejen i sällskapet och tvingade dem att börja konversera med honom. De borde fått pengarna tillbaka. Snacka om daybreaker.

Plötsligt kände jag något oidentifierat föremål röra vid min näthinna. Synnerven reagerade med att skicka en en impuls till hjärnan som i sin tur levererade en blixtsnabb varningssignal via kräkreflexerna och rakt ner i magen. Det var tur det, för där satt jag med munnen full av kycklingtärningar och pesto och kunde lika gärna ha satt igång en spyfontän.

Inglidande på en mångväxlad sportcykel kommer en kortväxt man i fyrtioårsåldern. Han har dressat upp i en komplett cyklist-stass. På sig har han en ärmlös sporttrikå i sånt där råläckert och superelastiskt syntetmaterial, en rejäl fannypack (bananväska), scarves, och solglasögon med senilsnodd. Han gick in och beställde sig en mellanlatte och kom ut igen och blickade över uteserveringen. Det syntes på honom att han tyckte att han ägde. Att han var het. Den koolaste katten. Annars har jag svårt att se någon förklaring till hur han så ogenerat och villigt kunde med att spatsera rakt in i allas blickfång med tidernas mest vulgära camel toe.

Han hade formligen pressat in hela sitt paket, troligen med våld, i ett par ljusgrå cykelbrallor som verkade vara på gränsen till att explodera
i sömmarna av det hårda trycket. Pungkulorna hade placerats rakt framåt, troligen framåtpressade och upplyfta av den förstärkande dynan i grenen, och de tittade piggt på alla runt borden. Kuken vet jag inte var han hade gjort av men gissningsvis låg den klistrad mot magen och bar förklaringen till det lite bulliga partiet en bit upp på buken.

Jag höll på att tappa andan. Jag trodde inte det var på riktigt. Hade polisen varit där hade de med största sannolikhet brottat ner honom i gruset och gett honom ett par stränga rapp med fjäderbatongen, innan de skulle gripa honom för förargeleväckande beteende alternativt sexuellt ofredande av folksamling, och sedan kasta in honom i piketbussen och tuta iväg raka vägen till HQ.

Maken till kameltå har jag aldrig skådat.

Hur tänker en man i livets mittpunkt (åldersässigt) egentligen när man väljer att klä sig i de kanske mest regelvidriga kläderna skapat av människan. Proffscyklister kommer ju inte undan med det. Inte ens en flerfaldig Tour de France-vinnare kan rimligtvis komma med godtagbara argument till en sådan utstyrsel. Och att accentuera sitt kön så. Det kan bara inte finnas utrymme inom lagen till det.