söndag, juli 06, 2008

The Boss

Som alla andra tidningar och bloggar etc skriver idag var Bruce helt galet bra på Ullevi igår. Magiskt brukar vara ett ord som fans använder och då brukar det betyda att det var en riktigt bra spelning. Detta var något större. Magiskt räcker ingen vart. Nu fattar jag konceptet The Boss.

För ett par veckor sedan såg jag en dokumentär om Kiss-fans. Den var galen. Jag garvade rått åt idioterna. Det fanns en ultraretarderad familj som kallade sig The Kiss Family. Lagom sektinspirerat. De drillade sin treårige son att imitera Paul Stanley och pappan i familjen hade sytt Kiss-dräkter till alla i familjen. De var totalt absorberade av sina gudar. Idioter. Men igår snuddade jag nog vid den känslan för en stund.

Det finns inte så många artister som kan trollbinda en publik så. Inte en så stor publik. Det är dessutom helt meningslöst att försöka fånga det i ord. Jag brukar annars tro ganska mycket på just det skrivna ordet. Men vissa känslor går inte riktigt att förmedla. Vissa känslor måste upplevas. Så var det igår.

Folkfest är ett lite äckligt ord tycker jag. Men vad ska man säga. Arbetarklassromantikens eviga envåldshärskare talade rätt in i ryggmärgen och la sig som en skön och förenande fleecefilt över alla som var där. Generationsöverskridande.

En intensiv och fullkomlig gåshudsglädje med en underton av alldeles ljuvligt vemod, rakt igenom konserten, är den närmsta beskrivningen jag kan göra utan att bli löjlig. Det är liksom ingen idé att försöka bräcka alla andra. Bara att sälla sig till sin plats i ledet och konstatera att Bruce karisma måste vara det närmsta Elvis Presleys som någon levande artist kan komma idag. Konserten igår var det bästa jag sett. Basta!

Jag sa ju att jag skulle få stånd om han spelade The River. Det gjorde han inte men hela min kropp hade stånd nästan rakt igenom konserten. Det var stort.

Jag har svårt att välja ut det bästa, det skulle bara bli en vulgär recensionsonani, men att avsluta med Badlands innan sina extranummer var väl typ det bästa han kunde göra. När han sedan körde Thunder road och Born to run uppvägde det uteblivandet av The River med råge.

Kort sagt. Igår var den bästa konsertupplevelsen någonsin. Jag kommer aldrig missa Bruce i Sverige från och med nu. Och betyget. Femma såklart. En stor och saftig dominerande tokfemma.


Etiketter: , , ,

27 kommentarer:

  1. Det är nu jag börjar leta efter ironiflaggor. Men jag tror banne mej du halat den idag. Kul med en tokhyllning också, som omväxling.
    Jag var med och hoppade sönder Ullevi -85 (vad det va?), och det var också "magiskt".

    SvaraRadera
  2. Anonym5:43 em

    jag fick Born in the USA som intro i fredags så det vägde upp the river kan jag säga :)

    SvaraRadera
  3. Haha, oj, mina barn är NÄSTAN så där besatta av Kiss, men de drillar sig själva så bra utan att vi hjälper till. Jag hade hellre sett att de gillade Bruce.

    SvaraRadera
  4. Anonym7:30 em

    Jag håller med! Det var fantastiskt och jag säger precis som du, att du inte har förstått det där med The boss tidigare. Jag skall inte heller missa en enda konsert igen. Så bra!

    SvaraRadera
  5. Anonym8:38 em

    Nyss hemkommen och som du så fattas orden...

    SvaraRadera
  6. Anonym8:39 em

    ...som hos dig så fattas orden mig...

    du ser :-)

    SvaraRadera
  7. Anonym10:01 em

    Jag var mållös när jag gick hem - ovanligt. Så fantastiskt bra.

    SvaraRadera
  8. ulrika: Jag förstår att du gör det. Men precis som du misstänkte, idag är jag helt ärlig och extremt ödmjuk. Känns bra måste jag säga. Åhå så du var med på den legendariska spelningen. Han avslutade med twist and shout igår den sk. stadium breakern elller wreckern eller vad han nu kallade den. iallafall, tack hörru.

    el pedro: ah ja den pasade väl bra en sådan dag. Det är inghen favvolåt för mig men visst anything goes med bruce känns det som ;)

    bondhustrun: hahaha ja men om de är kids så är det väl helt sunt. kul att de diggar kiss nu idag. Det var ett av mina idol-band när jag var en parvel.

    mais oui: ja wow, vilken kväll va.

    bredablick: haha jag förstår precis.

    anjo: ja så bra så bra så bra.

    SvaraRadera
  9. Anonym11:05 em

    Jag vet vad du talar om. Såg första reunionspelningen med The E Street.

    En annan stor upplevelse fick jag när han var i Globen i vintras och en kompis som var där ringde upp mig under The River. Jag satt hemma och fick Bruces och publikens refrängsång rakt i örat genom en skrikig mobilhögtalare. Men det räckte för att få ståpäls. Och en tår i ögonvrån.

    Jag förstår om du svävade över marken.

    SvaraRadera
  10. Jävla skit. Jag ville också vara där. Badlands och Thunderroad inom några minuter, jag hade hamnat i lyckocoma.

    SvaraRadera
  11. Anonym12:03 em

    Ullevi var under 6 timmar ett Promised Land i ordets rätta betydelse. Helvete vad bra det var... Hoppas bara att det spelades in också. Att det inte endast var för skärmarna på konserten de filmade.... Håller tummarna!!!

    SvaraRadera
  12. Ja man kan inte bli annat än avundsjuk på dig. Jag tröstade mig lite när jag läste om den röksugna mannen i Gällivare. Hela historien klår Lasse Honkannen. Läs själv HÄR.

    SvaraRadera
  13. Har oxå varit på hans konsert. En femma helt klart!!

    SvaraRadera
  14. Anonym11:34 em

    Försöker..men inga ord finns kvar;)
    Vill ha euforikänslan igen..

    SvaraRadera
  15. Anonym4:50 em

    älskar din blogg. att tagga ett inlägg med "stånd" är underbart.

    jag var också på konserten btw. som alla andra tycks det, haha.

    SvaraRadera
  16. Anonym4:52 em

    fan, det där såg så illa ut att jag måste göra om.

    SvaraRadera
  17. Bjuder på den här och hoppas på credpoäng...

    http://www.expressen.se/noje/1.1224103/emd-pa-vag-att-splittras

    SvaraRadera
  18. Whooo! Jag har äntligen fått Anonyma haters på min blogg!!!:-)

    SvaraRadera
  19. Anonym10:45 fm

    Alltså jag förbannar mig själv så hårt för att inte varit på Ullevi & sett Bruce & E Street vare sig 2003 eller nu. Det är helt fel, särskilt som jag lyssnat på musiken fanatiskt sedan jag var tolv ungefär.

    Har sett honom i Stockholm 2 ggr, varav Seegerkonserten var det bästa jag sett. Alla konserter jag sett tidigare och gett femmor i betyg, blev raskt degraderade till starka treor.

    Det finns upplevelser, sedan finns det Springsteenkonserter.

    SvaraRadera
  20. Visst var det sjukt bra?! Nog för att jag var där fredag men jag inbillar mig att det var i samma klass på lördagen.

    Jag kan tipsa om att Springsteen är precis lika bra när han åker på sina akustiska turnéer, missa för guds skulle inte det om han ger sig ut på en sån igen.

    SvaraRadera
  21. Anonym12:05 fm

    Jag fattar verkligen inte... det finns ju inget som är så överskattat som Bruce eller Rolling Stones. Skränig hes skitrock som knappt får en att stampa takten. Bruce hade kunnat spela in en prutt och fått 5 getingar av den värdelöse Måns Ivarsson på sin tid.

    SvaraRadera
  22. Nu i efterhand ångrar jag att jag inte gick! Damn it!

    Nästa gång!

    SvaraRadera
  23. Anonym9:51 fm

    Kissfamiljen. Haha fick andra associationer så klart. :)

    SvaraRadera
  24. Anonym2:42 em

    Anonyma haters på din blogg, säger du? Äntligen?

    Spännande, herr Spader Ess!

    Kan du tänka dig att utveckla det hela lite?

    SvaraRadera
  25. Anonym: Många anonyma inlägg med skällsord, ofta skrivna på ett sätt så att man tror att det egentligen är samma person bakom. I mitt fall var det den stora nyheten om snö/vatten skoter åkande Joel som väckte känslor.

    SvaraRadera
  26. Både fredagen och lördagen.. herregud. Jag vill säga så mycket om det. Men det går inte, finner inga ord, obeskrivligt. Det tog lång tid innan jag tvättade händerna efter att ha skakat hand med Bruce..

    SvaraRadera