lördag, mars 22, 2008

Vikten av en bra fantombild

Det gör lite ont i hjärtat varje gång jag ser lappar om borttappade katter och hundar. Klumpimagenläge liksom. Jag tänker på de som saknar sin pälsiga lilla rackare och så minns jag hur alltid att jag fick en dödsångestattack den gången när morsan och farsan hyrde Lassie när jag var liten. Jag har alltid varit jävligt blödig och tokvägrade även att gå och titta på E.T som ALLA andra gjorde när jag fick höra klasskompisarna berätta hur jävla ledsam den var. Jag ville flabba när jag gick på bio, inte lipa, och jag fattade nog vad det där lilla bruna skrynkelmongot med sina ledsna ögon och fräsiga fingertelefon skulle göra med mina tårkanaler. Nejserrubob!

Igår gick jag förbi en lapp som var uppsatt vid Majvallen. Det rörde sig om en upphittad katt för en gång skull. Phew, tänkte jag, då vet vi andra att katten har det bra och slipper smittas av samma ångest som ägaren. Men det var något som inte stämde. Jag stannade upp, gick tillbaka och mycket riktigt.

Den som hittat katten hade gjort en liten affisch som tydligt förklarade att en liten spräcklig katt hittats på Paternostergatan samt telefonnummer. Så långt allt gott. Sedan hade de lagt in en fantombild på katten och den talade tvärt emot texten. Den visar tydligt att katten är enfärgad, troligen vit och INTE spräcklig alls. Fan så jävla klantigt, eller kanske rent av elakt. Alla vet ju att en bild säger mer är tusen ord, så istället för en potentiell solksenshistoria ser det ut som att dramat aldrig kommer få sig ett lyckligt slut.

Katten kommer mot sin vilja få bo kvar hos upphittarna som i värsta fall slarvade medvetet för att ingen skulle känna igen katten och inte heller höra av sig. Den nya familjen kommer känna av missnöjet och istället för att älska sin kidnappade familjemedlem kommer de till slut börja hata den. Det i sin tur kommer leda till att katten slängs ut på gatan och kommer få ett liv med hoppande mellan fosterhem, den kommer hamna i dåliga umgängeskretsar och börja missbruka sillarens, bli tjock avdankad och håglös. Det kommer helt enkelt gå rätt åt helvete för den lille kattrackarn och allt kommer bero på den där vansinnigt dåliga fantombilden. Usch, det riktigt knyter sig i magen nu när jag tänker på det.

Det ser inte bättre ut än att om det här ska få ett lyckligt slut kommer jag bli tvungen att ta tag i det personligen.

Glad påsk på er förresten!!

16 kommentarer:

  1. Anonym8:16 em

    Jag storskrattar ännu en gång!
    "Ja, idag är det bra, ja, men faan vet hur det blir imorrn"
    Glad påsk!

    SvaraRadera
  2. Men... Paternostergatan? Är det ett skämt?

    SvaraRadera
  3. Anonym11:35 em

    Ja, jag skulle inte känna igen vår vita katt om det var en bild på en svart i alla fall.

    SvaraRadera
  4. "...det där lilla bruna skrynkelmongot..."
    Tack Mike det gjorde min morgon!

    SvaraRadera
  5. Anonym11:09 fm

    Only in Majorna.
    Inte ens katter kan dom ta hand om, Majborna. Och bara där ligger det sillarens överallt. Och bara där namnger gator på ett sådant sätt att det upprör oskyldiga bloggläsare.

    SvaraRadera
  6. Anonym11:43 fm

    Hahahaa! Jag ska också börja använda clip art-fantombilder på pin kiv.

    SvaraRadera
  7. Anonym12:05 em

    Pälsiga lilla rackare, jag vet, jag blir också tårögd av såna lappar. Du är gullig du. Fantombilden var jättedålig ja, du som jobbar i reklambranchen måste väl kunna göra en bättre? Kanske kan det bli ditt "pro bono" (eh. så som amerikanska läkare) jobb, att folk kan beskriva sin katt och så gör du fantombilder till såna lappar?

    SvaraRadera
  8. Anonym12:44 em

    Mikebike, jag är så ofantligt glad över att Bloggfrossa inläggen numera duggar tätt igen! Det är en ren fröjd att gå in här och så gott som dagligen få sig en skratt dos. Tack, tack!!

    SvaraRadera
  9. adde: ??

    johanna: nej det ligger en kyrka precis där som heter just Pater Nosterkyrkan

    bitten: nä precis :)

    krokofanten: haha vassego.

    kalla kåre: det är det bästa!

    höne: när då?

    marajailund: hmmm ja kanske det. eller också inte.

    nina: jag är glad att du läser ochuppskattar det. Tackarsåmycket!

    SvaraRadera
  10. Anonym8:32 em

    mike: sorry, kanske svårt att tyda. Syftade bara på mentaliteten att någonting som vid en första anblick ser bra ut kan bli för jävligt bara man lägger lite tankekraft bakom det.
    Citatet jag skrev ska dessutom läsas på en saftig dialekt från gnällbältet.

    SvaraRadera
  11. Anonym10:34 fm

    Jag tror att de inte vill visa den riktiga katten av säkerhets skäl.
    När ngn ringer skall denne ngn kunna förklara exakt hur katten ser ut.

    Glad påsk på dig själv!

    SvaraRadera
  12. anonym: ja nu var jag ju inte så hemskt jätteallvarlig heller. Tyckte mest det var en rolig koppling till fantombilden.

    SvaraRadera
  13. Anonym1:43 em

    Mike. Oroa dig inte. Katten kommer säkert att bli väl omhändertagen. Du har verkligen en fin själ, Mike, som värnar om bortsprungna små själar. Du är en hjälte. Lycka till med att rädda den lille stackaren. Jag håller på dig Mike!!

    SvaraRadera
  14. Humanistkille: haha, ja jag är en sådan jävla hjälte alltså. Jag borde fan få medalj. tack för din fina humanist-ironi!

    SvaraRadera
  15. Ett hjärta av guld bankar alltså bakom T-shirten Mikebike!!
    Heder åt dig!
    Hoppas kattkräket blir uppplockad av rättmätiga ägare eller av dig eller i alla fall får ett drägligt liv.
    Puss !

    SvaraRadera
  16. Anonym12:40 fm

    Här skulle jag kunna skriva "naaaw" å "tufsisnufsgulligt" och en massa andra halvfjolliga ice-existerande ord. MEN. Det gör jag inte.
    Tänker bara rätt å slätt säga att jag tycker att du verkar va en hyvens snubbe och att det faktiskt inte ÄR sååå himla många killar som skulle våga erkänna att de känner på samma sätt. just bara för att de är killar... Fint av dig!

    Gillar oxå det där med skrynkelmongot, mycket kärleksfull klang i ordet ;)

    SvaraRadera