Pizzaprocenteri

Igår var det som bekant den stora pizzadagen. Den dag då pizzan står mer obligatorisk på menyn än julskinka på julafton.

Dagen efter årets sista och första blandfylla (hur man nu väljer att se på det) brukar alltid bygga på ett ohemult fettintag. Ett nödvändigt livselixir för att hjärnan ska börja fungera igen, iallafall på halvfart, och det enda vetenskapligt erkända botemedlet mot svår spritrelaterad ledvärk och "söndagsångest". Det i sin tur borgar såklart för vansinniga pizzaköer efter som ALLA ska ha sig en kaloriomgång som heter duga. Det annars vedertagna begreppt "tio minoot" kan man bara tokglömma.

Igår drog jag och J benen efter oss, iklädda husvagnscampingklädsel, ner till favoritpizzerian. Efter en dryg timma hade vi iallafall den magiska degplattan med tomat- och ostbas i vår ägo. Det var ok att vänta och jag kostade till och med på mig ett stramt leende när pizzabagaren skojade om att hans lilla sunkhak var som en akutmottagning och han doktor pizza. Metadonklinik torde väl egentligen vara en mer korrekt beskrivning.

Något jag hade lite svårare att flabba åt var att de valde just den dagen till att utöva procenteri. Plötsligt var prislistan inte giltig längre utan individuell och godtycklig prissättning rådde. Plötsligt fick jag böja upp 70 spänn för samma pizza jag annars betalar 55 för. En jävla stil.

När den jäveln på andra sidan disken önskade mig god fortsättning svarade jag såklart gott nytt på dig med, helt i linje med den mesige Svensson jag är. Innerst inne ville jag helst boxa in en pizzabulle i trynet på honom och önska honom oväl. Jag ville att hans 2008 blir en öken, jag ville fördriva hans smutsiga affärer från majorna. Ska man hålla på med ful business hör man bättre hemma i Linné eller Vasa där folk generellt är mer dästa, blaserade och inte bryr sig. Det enda positiva med Hisingen är väl att om någon degpajas skulle försöka sig på ett liknande trick där hade det inneburit omedelbar avlägsning av knäskål och eller annan vital led. Minst. Skulle samma innehavare begå ännu ett brott mot samhället hade permanent dirt nap varit ett faktum.

Det handlar inte om pengar utan om vissa principer. Vi lever trots allt i ett samhälle med lagar sprungna ur tio guds bud. Det handlar om det fula i att utnyttja sina medmänniskors svaghet. De hade kunnat välja en annan dag att börja bedriva ockerverksamhet på. Det hade varit helt ok och då hade de kommit undan med att bara vaa en svindyr pizzeria. Nu har de istället valt att axla rollen som satans bröder. Igår av alla dagar hade de lika gärna kunnat svina upp priset till 300 spänn för en vanlig ful-calzone utan att losa en enda kund. Jag skulle personligen kunna rånmörda en granne för pengar till pizza igår om det knep. Och min pizzakille visste det så väl.

Jag ondgjorde mig lite över dem påväg hem igen och sa att nu hade de åkallat hämndens ängel, nu skulle de fan inte se röken av mig något mer. De asen.

J stöttade mig såklart och sa att hon verkligen förstod det bibliska i att se dem på fall nu när de plötsligt ska klara sig utan mina cirka 100 spänn i månaden. Hur ska det gå liksom? Jag vet inte säkert men jag tror att där fanns ett viss mått hån i hennes röst.