Nu vankas det ÅR, nytt fräscht år. Hoppas det blir ett bra. Ett att minnas.
Sitter och väntar på skjuts till lite raj-raj och tänkte att, vaffan, jag tar och skriver en blogg. Ser fram emot att ligga och svettas ikapp med Ivanhoe imorgon. Eller är det på trettondagsafton?
Hur som helst. Gott nytt på eder alla. Vi ses på andra sidan och då får jag kanske lov att fresta med en recension av mitt mellandagsbesök i elektronikvaruhusen på backaplan, Hisingen, Göteborg. Oboj - det blir ingen lek.
Over and out för nu.
måndag, december 31, 2007
söndag, december 30, 2007
Revydags
Satt och snikkollade på SVT nyss. Nu är det revydags igen. Aldrig får man vara glad.
Mellan programmen envisas de med att göra reklam för ett kommande program. Fredriksdalsteaterns "hyllning" av Bröderna Marx. Lägg av. Vill de hylla Bröderna Marx görs det enklast genom att låta deras grejer vara ifred.
Att Eva jävla Rydberg gör en uppsättning som ska gå i Bröderna Marx anda är ett stort tjockt skämt. Det finns nämligen en stor skillnad. Bröderna Marx var bra. Roliga. Briljanta. Revy däremot är skit. Kass. Bajstråkigt. Så enkelt är det bara.
Det var gött när Nils Poppe äntligen checkade ut. Då tänkte jag att fan nu försvinner revy och fars för gott. Iallafall från Sveriges Television som envisades med att sända hans skit ett par gånger om året under hela min uppväxt och alltid under högtider som vi firade hos mormor som av någon anledning hade ett äckligt gott öga till den där fryntlige lille dvärgen. Hon skulle se revy och därmed basta. Så var det bara. Hade någon försökt ändra de planerna hade den annars så snälla och mysmormorliga mormodern troligen låtit huvuden rulla.
Svensk buskis fick sig ett litet uppsving med de halländska råmongona Stefan & Krister som jag skulle kunna dräpa på plats bara för att deras burleska primathumor är så sjukt jävla hårdtråkig. Men även det verkar ha börjat dippa nu. Äntligen.
Nu återstår endast Poppes arvingar, muppgänget på Fredriksdalstetaern, vilket man tänker inte borde göra någon större skada. Men fan vad jag ryser när jag ser Eva Rydberg ta sig an rollen som Harpo Marx. Det är att grovskända ett original. Ungefär som att låta någon nyrik pellejöns köpa loss Mona Lisa och munknulla den i ett YouTube-klipp. Iallafall nästan.
Mellan programmen envisas de med att göra reklam för ett kommande program. Fredriksdalsteaterns "hyllning" av Bröderna Marx. Lägg av. Vill de hylla Bröderna Marx görs det enklast genom att låta deras grejer vara ifred.
Att Eva jävla Rydberg gör en uppsättning som ska gå i Bröderna Marx anda är ett stort tjockt skämt. Det finns nämligen en stor skillnad. Bröderna Marx var bra. Roliga. Briljanta. Revy däremot är skit. Kass. Bajstråkigt. Så enkelt är det bara.
Det var gött när Nils Poppe äntligen checkade ut. Då tänkte jag att fan nu försvinner revy och fars för gott. Iallafall från Sveriges Television som envisades med att sända hans skit ett par gånger om året under hela min uppväxt och alltid under högtider som vi firade hos mormor som av någon anledning hade ett äckligt gott öga till den där fryntlige lille dvärgen. Hon skulle se revy och därmed basta. Så var det bara. Hade någon försökt ändra de planerna hade den annars så snälla och mysmormorliga mormodern troligen låtit huvuden rulla.
Svensk buskis fick sig ett litet uppsving med de halländska råmongona Stefan & Krister som jag skulle kunna dräpa på plats bara för att deras burleska primathumor är så sjukt jävla hårdtråkig. Men även det verkar ha börjat dippa nu. Äntligen.
Nu återstår endast Poppes arvingar, muppgänget på Fredriksdalstetaern, vilket man tänker inte borde göra någon större skada. Men fan vad jag ryser när jag ser Eva Rydberg ta sig an rollen som Harpo Marx. Det är att grovskända ett original. Ungefär som att låta någon nyrik pellejöns köpa loss Mona Lisa och munknulla den i ett YouTube-klipp. Iallafall nästan.
lördag, december 29, 2007
Upplevelsebastu i Lerum
Idag har vi varit på Vattenpalatset i Lerum.
Vi började med att haussa upp förväntningarna rejält för Juiniorette och det kändes kul att känna ork nog att stoja järnet en heldag. Men säg den lycka...
Det skulle vara synd att säga flopp, men det blev definitivt ingen succé. Juniorette ställde sig ganska snabbt rätt skeptisk till det där med att busa runt i bassängmiljö. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte kände mig lite besviken på hennes otacksamhet. Vaffan, vilken unge diggar INTE vattenrutchkanor, vattenfall, grottor och bubbelbad liksom. Juniorette nöjde sig gott med att sitta i trappan till varmvatensbassängen och plaska med händerna. Kul. Jävligt kul. Det hade vi kunnat lösa hemma. Nåväl, den lille rackar'n är bara tre. Det finns kanske hopp om bättring på den punkten trots allt.
Efter badet infann sig den klassiska efterbadethungern och vi bestämde oss för att punda i oss lite pommes innan det var dags att åka tillbaka till den riktiga staden.
Bäst vi sitter där och fjälar i oss ser jag en annons för något som heter "Sköna VattenPalatset", ett paket innehållande lite olika grejer. Mitt öga fastnade på punkten "Upplevelsebastu". Hey hey hey. Vänta lite nu, tänkte jag. Jag försökte förstå men kunde inte riktigt få ihop det. Upplevelsebastu!? Vattenpalatset är ju för i helvete ett familjeutflyktsmål.
Jag har haft simkort på Valhallabadet och skulle de annonsera "Upplevelsebastu" som ett event skulle jag direkt förmoda att det var ett trevande försök till konceptualicering av fredagkvällarnas inofficiella men likväl stående bastubögsaktivitet.
Av någon anledning har jag svårt att få ihop orden upplevelse och bastu till ett ord på ett avslappnat sätt. Hur mycket upplevelse kan det bli liksom?
Man sitter och trängs med en massa andra nakna, svettiga lönnfetton i en svinvarmt, aslitet rum med obehandlad träpanel på väggarna. Sådan träpanel som närmast får mig att tänka på en medelsvenssonsk gillerstuga från 80-talet fast utan spritjordgloben och den där soffgruppen med träram och noppriga dynor i brun-orange. Det luktar nytvättat parkbänksfyllo och man är tvungen att sitta på sin handduk för att inte samla på sig hela jävla alfabetet i könsjukdomsväg. Men det som gör att man absolut inte kan slappna av är att längst fram i rummet står en satans fet grill med glödande stenar som någon störig jävel måste slänga vatten på HELA tiden. Ur varje skopa hamnar 10% av vattent på golvet och ALLA vet att vått kakel är halt kakel så man måste trippa som en livrädd vinthund när man ska förbi för att inte riskera en otäck halkolycka där både bål och lem står på spel med aggregatet som joker.
Så ärligt talat. Hur jävla mycket upplevelse kan det bli om det inte har med någon form av könsumgänge att göra?
Det är en otäckt tanke att värsta vattenlekparken för kids dressar om och blir fetishklubb så fort mörkret kickar in.
Vi började med att haussa upp förväntningarna rejält för Juiniorette och det kändes kul att känna ork nog att stoja järnet en heldag. Men säg den lycka...
Det skulle vara synd att säga flopp, men det blev definitivt ingen succé. Juniorette ställde sig ganska snabbt rätt skeptisk till det där med att busa runt i bassängmiljö. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte kände mig lite besviken på hennes otacksamhet. Vaffan, vilken unge diggar INTE vattenrutchkanor, vattenfall, grottor och bubbelbad liksom. Juniorette nöjde sig gott med att sitta i trappan till varmvatensbassängen och plaska med händerna. Kul. Jävligt kul. Det hade vi kunnat lösa hemma. Nåväl, den lille rackar'n är bara tre. Det finns kanske hopp om bättring på den punkten trots allt.
Efter badet infann sig den klassiska efterbadethungern och vi bestämde oss för att punda i oss lite pommes innan det var dags att åka tillbaka till den riktiga staden.
Bäst vi sitter där och fjälar i oss ser jag en annons för något som heter "Sköna VattenPalatset", ett paket innehållande lite olika grejer. Mitt öga fastnade på punkten "Upplevelsebastu". Hey hey hey. Vänta lite nu, tänkte jag. Jag försökte förstå men kunde inte riktigt få ihop det. Upplevelsebastu!? Vattenpalatset är ju för i helvete ett familjeutflyktsmål.
Jag har haft simkort på Valhallabadet och skulle de annonsera "Upplevelsebastu" som ett event skulle jag direkt förmoda att det var ett trevande försök till konceptualicering av fredagkvällarnas inofficiella men likväl stående bastubögsaktivitet.
Av någon anledning har jag svårt att få ihop orden upplevelse och bastu till ett ord på ett avslappnat sätt. Hur mycket upplevelse kan det bli liksom?
Man sitter och trängs med en massa andra nakna, svettiga lönnfetton i en svinvarmt, aslitet rum med obehandlad träpanel på väggarna. Sådan träpanel som närmast får mig att tänka på en medelsvenssonsk gillerstuga från 80-talet fast utan spritjordgloben och den där soffgruppen med träram och noppriga dynor i brun-orange. Det luktar nytvättat parkbänksfyllo och man är tvungen att sitta på sin handduk för att inte samla på sig hela jävla alfabetet i könsjukdomsväg. Men det som gör att man absolut inte kan slappna av är att längst fram i rummet står en satans fet grill med glödande stenar som någon störig jävel måste slänga vatten på HELA tiden. Ur varje skopa hamnar 10% av vattent på golvet och ALLA vet att vått kakel är halt kakel så man måste trippa som en livrädd vinthund när man ska förbi för att inte riskera en otäck halkolycka där både bål och lem står på spel med aggregatet som joker.
Så ärligt talat. Hur jävla mycket upplevelse kan det bli om det inte har med någon form av könsumgänge att göra?
Det är en otäckt tanke att värsta vattenlekparken för kids dressar om och blir fetishklubb så fort mörkret kickar in.
torsdag, december 27, 2007
Dom säger att..
Kom just på mig själv med en ovana. Det är att jag i diskussioner ofta tar till den mycket godtyckliga frasen "dom säger" när jag vill befästa min ståndpunkt eller bara lägga lite mer tyngd bakom ett uttalande inom ett ämne där jag inte har tillräckligt god koll. För att det ska passa mitt eget sätt att leva och och samtidigt underbygga det med lite icke källredovisad vetenskap. Typ som i "dom säger att kaffe är bra för potensen", "dom säger att man inte behöver sova mer än fyra timmar per natt" eller "dom säger att om 400 år kommer män ha vaginor i knävecken".
Jag vet att jag inte är ensam om det. Hörde en snubbe på ring P1 imorse som körde den helt ogenerat för att backa upp sitt uttalande om att gasledningarna på havsbotten utaför Göteborg läcker olja. Och han kom undan med det. Helt fantastiskt!
Grejen är att det är omedvetet skitsmart. Man blir aldrig eller åtminstone väldigt sällan ifrågasatt och om någon jävla besserwissertyp skulle få för sig att börja käbbla så kör man bara vidare med den flyktiga men ack så effektfulla "i någon dokumentär-kommentaren" för att befästa sin kunskap.
Det handlar inte om lögner. Inte alls. Det rör sig bara om lite undermedveten skarvning. Världen ligger upplagd som värsta ät-så-mycket-du-vill-buffén för den som kan konsten att proffsskarva. Fy fan vad gött. Jag ska bli en kallblodig skarvare från och med nu.
Btw... dom säger att man inte alls blir fet av att äta efter klockan elva på kvällen. Så jag säger god afton på er. Nu ska det njutas av glass- och mackfika samt lite hederligt videovåld i min soffa.
Ta-taa!
Grejen är att det är omedvetet skitsmart. Man blir aldrig eller åtminstone väldigt sällan ifrågasatt och om någon jävla besserwissertyp skulle få för sig att börja käbbla så kör man bara vidare med den flyktiga men ack så effektfulla "i någon dokumentär-kommentaren" för att befästa sin kunskap.
Det handlar inte om lögner. Inte alls. Det rör sig bara om lite undermedveten skarvning. Världen ligger upplagd som värsta ät-så-mycket-du-vill-buffén för den som kan konsten att proffsskarva. Fy fan vad gött. Jag ska bli en kallblodig skarvare från och med nu.
Btw... dom säger att man inte alls blir fet av att äta efter klockan elva på kvällen. Så jag säger god afton på er. Nu ska det njutas av glass- och mackfika samt lite hederligt videovåld i min soffa.
Ta-taa!
onsdag, december 26, 2007
God god jul!
Så var det över för i år. Julen.
Det har varit en bra en med många klappar god mat och mycket samkväm. Lika skönt som det är när den väl är över, lika tomt känns det. Man vet att resan mot nästa jul börjar i samma stund som mysbrallorna åkt på och annandagen går över i mellandagsrea.
Årets klappskörd rymde lite av varje. Ett bra år. Jag har lyckats kamma åt mig inte mindre än tre Aladdin/Paradis-askar som borgar för en duktigt tjock acne-matta lagom till det nya året. Jag känner hur huden i mitt ansikte värker.
Nu stundar en veckas välförtjänt ledighet. Asfett, om ni frågar mig. Jag ska vara så vansinnigt ledig. Eller mer än ledig förresten. Jag ska fanimej anti-jobba.
Jag önskar alla trogna och otrogna, gamla och lite nyare läsare en väldigt god fortsättning på återstoden av året. snart är det 2008. Det ska tydligen bli ett bra år. Ett av de bästa.
Det har varit en bra en med många klappar god mat och mycket samkväm. Lika skönt som det är när den väl är över, lika tomt känns det. Man vet att resan mot nästa jul börjar i samma stund som mysbrallorna åkt på och annandagen går över i mellandagsrea.
Årets klappskörd rymde lite av varje. Ett bra år. Jag har lyckats kamma åt mig inte mindre än tre Aladdin/Paradis-askar som borgar för en duktigt tjock acne-matta lagom till det nya året. Jag känner hur huden i mitt ansikte värker.
Nu stundar en veckas välförtjänt ledighet. Asfett, om ni frågar mig. Jag ska vara så vansinnigt ledig. Eller mer än ledig förresten. Jag ska fanimej anti-jobba.
Jag önskar alla trogna och otrogna, gamla och lite nyare läsare en väldigt god fortsättning på återstoden av året. snart är det 2008. Det ska tydligen bli ett bra år. Ett av de bästa.
lördag, december 22, 2007
Talskrivarna
Ok bara för ett par dagar sedan rackade jag ner på Coelho för att jag tycker han är jämntjock när han skriver hur människor ska uppskatta sina liv och hur de ska leva dem, på ett väldigt utbroderande sätt dessutom. Alla varningslampor tänds i huvudet på mig. Jag tycker att han är skit. Nog om det.
En grupp människor som gillar att skriva och som högst troligt (jag skulle säga utom rimligt tvivel) tycker att Paulo Coelho är koolaste katten i stan, har gått samman och startat http://www.talskrivarna.com/. Där slår de mynt av samma typ av plattityder som sin läromästare i form av färdigskrivna tal till olika sorters tillfällen.
Alltså, jag är medveten om att det finns en hel yrkeskår som livnär sig på att skriva tal åt koncernchefer, politiker och kungens tänkvärda jultal varenda jävla år. Gott så. Det spelar liksom ingen som helst roll vem som skriver sån skit. Ingen lyssnar ändå eftersom det redan från start känns sjukt opersonligt.
Talskrivarna däremot. De har fokuserat på att skriva personliga dussin-tal till allmänheten. Tanken är att dundra in så mycket känslomässigt tomma fraser i en och samma text att åhörarna ska sitta mållösa av häpnad. Det räcker att bända upp en dryg hunka så får man en sådan textbaserad floskelorgie att satan skulle skämmas om han hörde den. Inte nog med det det. Det rör sig inte om specialskrivna tal till ett specifikt tillfälle utan tal som kan köpas av vem som helst och gärna så många gånger möjligt.
Det finns ett stort mått humor i det men på samma gång en ohygglig skamlöshet .
Det finns två kategorier som jag tycker är riktigt jävla otäcka. Begravningstal och frierier. Jag tycker helt ärligt att det skulle vara mindre oetiskt om Amnesty visade sig investera medlemscashen i knark, porr och vapenindustrin eller om Greenpeace finansierades helt av oljepengar.
Jag skulle kunna sitta i timmar och läsa och njuta av hur någon på riktigt lyckats få ur sig så mycket rappakalja och sedan har mage att ta betalt för det. Snudd på psykopatiskt. Nästan för bra för att inte vara ett skämt.
Det är väl bara att gratulera det härliga gänget med svulstighetsskribenter ifall de lyckas casha in på andra människors oförmåga att uttrycka sig känslomässigt. Det krävs ett visst mått av själlöshet för det kan jag tänka. Lite utav en jag-skulle-pusha-knark-på-dagis-bara-de-hade cash-mentalitet.
Fast ännu värre. VEM fan är så kall att man kan leva med att fria till någon med ett tal inköpt för 99 spänn på talskrivarna.com och som använts av 57 andra idioter runt om i landet innan en själv? Och har man verkligen inga egna ord att framföra på en nära anhörigs begravning kanske man bör överväga alternativet att hålla flabben.
En grupp människor som gillar att skriva och som högst troligt (jag skulle säga utom rimligt tvivel) tycker att Paulo Coelho är koolaste katten i stan, har gått samman och startat http://www.talskrivarna.com/. Där slår de mynt av samma typ av plattityder som sin läromästare i form av färdigskrivna tal till olika sorters tillfällen.
Alltså, jag är medveten om att det finns en hel yrkeskår som livnär sig på att skriva tal åt koncernchefer, politiker och kungens tänkvärda jultal varenda jävla år. Gott så. Det spelar liksom ingen som helst roll vem som skriver sån skit. Ingen lyssnar ändå eftersom det redan från start känns sjukt opersonligt.
Talskrivarna däremot. De har fokuserat på att skriva personliga dussin-tal till allmänheten. Tanken är att dundra in så mycket känslomässigt tomma fraser i en och samma text att åhörarna ska sitta mållösa av häpnad. Det räcker att bända upp en dryg hunka så får man en sådan textbaserad floskelorgie att satan skulle skämmas om han hörde den. Inte nog med det det. Det rör sig inte om specialskrivna tal till ett specifikt tillfälle utan tal som kan köpas av vem som helst och gärna så många gånger möjligt.
Det finns ett stort mått humor i det men på samma gång en ohygglig skamlöshet .
Det finns två kategorier som jag tycker är riktigt jävla otäcka. Begravningstal och frierier. Jag tycker helt ärligt att det skulle vara mindre oetiskt om Amnesty visade sig investera medlemscashen i knark, porr och vapenindustrin eller om Greenpeace finansierades helt av oljepengar.
Jag skulle kunna sitta i timmar och läsa och njuta av hur någon på riktigt lyckats få ur sig så mycket rappakalja och sedan har mage att ta betalt för det. Snudd på psykopatiskt. Nästan för bra för att inte vara ett skämt.
Det är väl bara att gratulera det härliga gänget med svulstighetsskribenter ifall de lyckas casha in på andra människors oförmåga att uttrycka sig känslomässigt. Det krävs ett visst mått av själlöshet för det kan jag tänka. Lite utav en jag-skulle-pusha-knark-på-dagis-bara-de-hade cash-mentalitet.
Fast ännu värre. VEM fan är så kall att man kan leva med att fria till någon med ett tal inköpt för 99 spänn på talskrivarna.com och som använts av 57 andra idioter runt om i landet innan en själv? Och har man verkligen inga egna ord att framföra på en nära anhörigs begravning kanske man bör överväga alternativet att hålla flabben.
torsdag, december 20, 2007
Harlequinförfattaren
Paulo Coelho. Vem fan är han egentligen? En brassepojk som läst alldeles för mycket Harlequin och sedan låtsas göra "sin grej". Jag vet inte hur många människor som sagt till mig att jag borde läsa Alkemisten – att det är en helt fantastisk bok. Jag har läst små utdrag ur den och lovar mig själv och min hjärna att aldrig läsa nåt av honom.
Att han sålt över 86 miljoner böcker säger en del om hur banal människan egentligen är. Bara Alkemisten har sålt i 30 miljoner exemplar. Det är finförpackat vansinne.
Jag googlade på Coelho-citat och hittade till en sida där en tjej samlat ihop lite visdom ur böcker hon läst. Coelho stod för hälften. jag har listat tre av dem utan att ens läsa dem och lyckades få till så mycket bajspretto-tugg att det står mig upp i halsen redan. För det är så med Coelho, man kan öppna boken och slumpvis sätta ner fingret och räkna med att få en sanning om livet uppkörd så långt i stolgången att du kräks ur både ögon näsa och öron.
"Visa mig var det finns liv i öknen", sade alkemisten. "Bara den som kan upptäcka liv kan också finna en skatt."
"Låt dig inte gripas av förtvivlan", sade alkemisten med en märkligt mild röst. "Förtvivlan hindrar dig från att tala med ditt hjärta."
"Ögonen visar själens styrka."
Det sista är helt fantastiskt. Vilken visdom han sitter inne på. Det har man ju aldrig hört förut i någon liknande form. Det slår mig att Coelho skriver på pricken lika raffinerat som en Harlequinförfattare. Eller det är en skymf mot tantsnuskförfattarna. Han gör exakt det de gör fast utan att blanda in franska nätter och vibrerande sköten. Det blir knappast bättre av det. Att han lyckats lura sig in i det litterära finrummet är fanimej helt obegripligt.
Jag hatar litteratur där man får allting presenterat för sig på ett sätt så att hjärnan vaggas in i tomgångsläge. Där ens egen fantasi inte får något utrymme alls och man bara känner sig äckligt mätt. Coelho är en mästare på att sondmata sina läsare med skeenden och "djupa tankar" som egentligen är lika grunda som en snusdosa.
Ungefär såhär:
"Förtrösta ej min gode herre", sa Coelho med en blick som berättade en historia om en gammal man som levt sitt liv under lika lång tid som hudra män lever ett, "för utan tröst", fortsatte han och log med sådan innerlig värme och äkthet att polarisar skulle smälta om de befann sig i närheten och man förstod att han tänkte på sin barndoms glada dagar och mindes sin ömma moders varma famn, som en filt efter att ha kommit in från ett kylslaget höstregn. "Utan tröst är man tröstlös", sa Coelho och tystnade utan att egentligen tystna...
Och så vidare och så vidare och så V-I-D-A-R-E. Skiten tar inte slut innan sista sidan.
Om Coelho skulle råka gå och kamma hem Nobelpriset i litteratur någon gång (gud förbjude). Ja, då funderar jag seriöst på att klyva Horace Engdahls huvud med ett tvåhandssvärd. Rakt av, i samma andetag som han annonserar pristagaren. Som ett statement. Typ.
Det skulle kunna vara värt det.
Att han sålt över 86 miljoner böcker säger en del om hur banal människan egentligen är. Bara Alkemisten har sålt i 30 miljoner exemplar. Det är finförpackat vansinne.
Jag googlade på Coelho-citat och hittade till en sida där en tjej samlat ihop lite visdom ur böcker hon läst. Coelho stod för hälften. jag har listat tre av dem utan att ens läsa dem och lyckades få till så mycket bajspretto-tugg att det står mig upp i halsen redan. För det är så med Coelho, man kan öppna boken och slumpvis sätta ner fingret och räkna med att få en sanning om livet uppkörd så långt i stolgången att du kräks ur både ögon näsa och öron.
"Visa mig var det finns liv i öknen", sade alkemisten. "Bara den som kan upptäcka liv kan också finna en skatt."
"Låt dig inte gripas av förtvivlan", sade alkemisten med en märkligt mild röst. "Förtvivlan hindrar dig från att tala med ditt hjärta."
"Ögonen visar själens styrka."
Det sista är helt fantastiskt. Vilken visdom han sitter inne på. Det har man ju aldrig hört förut i någon liknande form. Det slår mig att Coelho skriver på pricken lika raffinerat som en Harlequinförfattare. Eller det är en skymf mot tantsnuskförfattarna. Han gör exakt det de gör fast utan att blanda in franska nätter och vibrerande sköten. Det blir knappast bättre av det. Att han lyckats lura sig in i det litterära finrummet är fanimej helt obegripligt.
Jag hatar litteratur där man får allting presenterat för sig på ett sätt så att hjärnan vaggas in i tomgångsläge. Där ens egen fantasi inte får något utrymme alls och man bara känner sig äckligt mätt. Coelho är en mästare på att sondmata sina läsare med skeenden och "djupa tankar" som egentligen är lika grunda som en snusdosa.
Ungefär såhär:
"Förtrösta ej min gode herre", sa Coelho med en blick som berättade en historia om en gammal man som levt sitt liv under lika lång tid som hudra män lever ett, "för utan tröst", fortsatte han och log med sådan innerlig värme och äkthet att polarisar skulle smälta om de befann sig i närheten och man förstod att han tänkte på sin barndoms glada dagar och mindes sin ömma moders varma famn, som en filt efter att ha kommit in från ett kylslaget höstregn. "Utan tröst är man tröstlös", sa Coelho och tystnade utan att egentligen tystna...
Och så vidare och så vidare och så V-I-D-A-R-E. Skiten tar inte slut innan sista sidan.
Om Coelho skulle råka gå och kamma hem Nobelpriset i litteratur någon gång (gud förbjude). Ja, då funderar jag seriöst på att klyva Horace Engdahls huvud med ett tvåhandssvärd. Rakt av, i samma andetag som han annonserar pristagaren. Som ett statement. Typ.
Det skulle kunna vara värt det.
måndag, december 17, 2007
Manualism
YouTube är för härligt. Häromdagen såg jag en film av och med en man som som heter Gerry Phillips. Han stoltserar med en slags färdighet i att framställa toner med sina händer. Handprutt skulle troligen falla de flesta på läppen för att beskriva begreppet manualism som den mer skitnödiga kallas bland utövare. Hursomhelst är det givetvis en högst orespekterad och värdelös form för framställande av "musik".
Det låter förjävligt såklart och jag häpnas omedelart över hur vansinnigt retarderad han ser ut där han sitter hemma i sin vulgosoffa med datorhögtalarna placerade på soffan bakom sig. Han har ett konstigt lite nöjt, nästan hypnotiserande flin på läpparna när han framför sin tolkning av a-ha:s Take on me framför sin handy-cam. Det känns så ohyggligt perverst på något vis. Samtidigt vill jag inte sluta titta.
Jag tittar på filmen och gapar som en lobotomipatient. Först asflabbar jag åt honom för att det hela är så jävla jävla dumt. Sedan blir jag lite ledsen, för att jag inser att handpruttandet är Gerrys liv. Han har spelat på händerna i 38 år och signalerar inte direkt att han har några djupare planer på att sluta – att han gjort sitt.
Jag skrattar igen, denna gång så att tårarna rinner. Gerry har spelat in en hel jävla hög låtar /videofilmer som han lagt ut på YouTube. Inte bara små stycken. Hela låtar. Det är så sjukt att det knappt är kul.
Dessutom har stoltserar han med att han är en kändis eftersom han varit med på Jimmy Kimmel show. Ja så kan man ju se det. Man kan också se det som att han blivit exponerad som ett freakshownummer i amerikansk förnedringstelevision. Det verkar dock inte ha hindrat Gerry att tok-fnaska via sin egen webbsajt där han villigt låter sig anlitas till företagsfester och dylik skit.
Plötsligt hajjar jag till och inser att jag själv sitter med svettiga händer och desperat försöker komma på hur han får det att låta. Min sociala förmåga förstår att det är sjukt stört samtidigt som mitt undermedvetna vill bemästra manualismens vedervärdiga konst. Herregud vad sjukt.
Jag örfilar mig själv ett par varv och är tillbaka i mig själv. Den Mikael som tycker att manualism är självbefläckelse av lägsta sort.
Phew!
Det låter förjävligt såklart och jag häpnas omedelart över hur vansinnigt retarderad han ser ut där han sitter hemma i sin vulgosoffa med datorhögtalarna placerade på soffan bakom sig. Han har ett konstigt lite nöjt, nästan hypnotiserande flin på läpparna när han framför sin tolkning av a-ha:s Take on me framför sin handy-cam. Det känns så ohyggligt perverst på något vis. Samtidigt vill jag inte sluta titta.
Jag tittar på filmen och gapar som en lobotomipatient. Först asflabbar jag åt honom för att det hela är så jävla jävla dumt. Sedan blir jag lite ledsen, för att jag inser att handpruttandet är Gerrys liv. Han har spelat på händerna i 38 år och signalerar inte direkt att han har några djupare planer på att sluta – att han gjort sitt.
Jag skrattar igen, denna gång så att tårarna rinner. Gerry har spelat in en hel jävla hög låtar /videofilmer som han lagt ut på YouTube. Inte bara små stycken. Hela låtar. Det är så sjukt att det knappt är kul.
Dessutom har stoltserar han med att han är en kändis eftersom han varit med på Jimmy Kimmel show. Ja så kan man ju se det. Man kan också se det som att han blivit exponerad som ett freakshownummer i amerikansk förnedringstelevision. Det verkar dock inte ha hindrat Gerry att tok-fnaska via sin egen webbsajt där han villigt låter sig anlitas till företagsfester och dylik skit.
Plötsligt hajjar jag till och inser att jag själv sitter med svettiga händer och desperat försöker komma på hur han får det att låta. Min sociala förmåga förstår att det är sjukt stört samtidigt som mitt undermedvetna vill bemästra manualismens vedervärdiga konst. Herregud vad sjukt.
Jag örfilar mig själv ett par varv och är tillbaka i mig själv. Den Mikael som tycker att manualism är självbefläckelse av lägsta sort.
Phew!
fredag, december 14, 2007
Katthumor suger grisballe!
Vad är dealen med katthumor egentligen?
Jag förstår inte det roliga men det verkar ju minst sagt finnas en hel del människor som tycker att det är värsta skrattfesten att knäppa en bild på sin katt i någon muppig situation och skriva nåt fyndigt i stil med I can haz game? Det är inte kul. Det är skit.
Jag är så jävla trött på katthumor. Jag kan förstå att det var lite kul en gång, max två. Men hallå, det räcker fan nu. Efter att ha tillbringat fem minuter på en sajt som www.lolcats.com drar det inte i smilbanden längre. Allt jag känner är en stark lust att starta en kepsfabrik där vi skulle tillverka sjukt håriga kepsar.
Hahaha... titta på katten så rolig den ser ut... det ser ut som han sitter på en osynlig cykel.
Ja, fast det kanske inte är så konstigt att man lyckas få till en "kul" bild om man kastar upp den lille kattrackar'n fem meter i luften och samtidigt fotar honom med sin höghastighetskamera. Vem som helst kan se lite flepp ut under en tiotusendels sekund.
Katthumor är för människor som inte har någon humor på riktigt. De vill ha praktisk humor och mina fördomar projicerar en bild av människor som går runt i sina praktiska crocs och drömmer om att få vara med i ett roligaste-hemvideon-program på tv en vacker dag. Praktiska människor diggar Robert Wells på riktigt och tycker att Dafgårds mikromat är för jävla smart - och gott med. Praktiska människor älskar knullcharter, köper sin konst på IKEA och hatar allt de inte förstår. Katthumor suger tjock grisballe.
Om jag någonsin börjar uppskatta katthumor. Skjut mig då. Rakt av!
Jag förstår inte det roliga men det verkar ju minst sagt finnas en hel del människor som tycker att det är värsta skrattfesten att knäppa en bild på sin katt i någon muppig situation och skriva nåt fyndigt i stil med I can haz game? Det är inte kul. Det är skit.
Jag är så jävla trött på katthumor. Jag kan förstå att det var lite kul en gång, max två. Men hallå, det räcker fan nu. Efter att ha tillbringat fem minuter på en sajt som www.lolcats.com drar det inte i smilbanden längre. Allt jag känner är en stark lust att starta en kepsfabrik där vi skulle tillverka sjukt håriga kepsar.
Hahaha... titta på katten så rolig den ser ut... det ser ut som han sitter på en osynlig cykel.
Ja, fast det kanske inte är så konstigt att man lyckas få till en "kul" bild om man kastar upp den lille kattrackar'n fem meter i luften och samtidigt fotar honom med sin höghastighetskamera. Vem som helst kan se lite flepp ut under en tiotusendels sekund.
Katthumor är för människor som inte har någon humor på riktigt. De vill ha praktisk humor och mina fördomar projicerar en bild av människor som går runt i sina praktiska crocs och drömmer om att få vara med i ett roligaste-hemvideon-program på tv en vacker dag. Praktiska människor diggar Robert Wells på riktigt och tycker att Dafgårds mikromat är för jävla smart - och gott med. Praktiska människor älskar knullcharter, köper sin konst på IKEA och hatar allt de inte förstår. Katthumor suger tjock grisballe.
Om jag någonsin börjar uppskatta katthumor. Skjut mig då. Rakt av!
onsdag, december 12, 2007
Glimmis
Äntligen har den kommit!
Det är så smidigt och bra med en reflex som man fäster på barnvagnen som tydligt deklarerar ifall det är en pojke eller flicka i vagnen. Jättebra. När man är ute på baby-plundrar-turné och är lite kinkig med kön.
Annars kan jag inte riktigt hitta en bra motivering till den här produktens existens. För SÅ JÄVLA jobbigt är det inte att allt löst folk på stan famlar i ovetskap.
Det är så smidigt och bra med en reflex som man fäster på barnvagnen som tydligt deklarerar ifall det är en pojke eller flicka i vagnen. Jättebra. När man är ute på baby-plundrar-turné och är lite kinkig med kön.
Annars kan jag inte riktigt hitta en bra motivering till den här produktens existens. För SÅ JÄVLA jobbigt är det inte att allt löst folk på stan famlar i ovetskap.
fredag, december 07, 2007
Tickets värdegrund
Jag kom av en slump över Tickets värdegrund. Något man bör stå bakom ifall man vill bli årets anställd skulle jag tro. De har tryckt den på musmattor till sina anställda som en slags härlig motivations-affisch.
Fin förtryckaranda för att inte tala om vilket effektivt sätt att döda individen och skapa en kollektiv zombieatmosfär på. Lydig och robofierad personal.
Attityd
Min attityd betyder allt! Genom min positiva inställning ser jag möjligheter i allt!
Respekt
Jag tar mig tid att lyssna, försöka förstå och visa hänsyn mot mig själv och min omgivning.
Engagemang
Jag brinner för det jag skall utföra och gör och delar gärna med mig av mina kunskaper på ett aktivt och målinriktat sätt.
Ansvar
Jag ansvarar alltid själv för mitt beteende och mina handlingar, samt står för dem.
Glädje
Min glädje skall synas och höras samt spridas till alla i min omgivning. Genom att känna stolthet i det jag gör skapas glädje i omgivningen.
Kul
Jag har kul på jobbet genom att bjuda på mig själv. Jag vågar skämta och ha nära till skratt!
Jävligt avslappnat att gå till jobbet med de förväntningarna på sig.
Fin förtryckaranda för att inte tala om vilket effektivt sätt att döda individen och skapa en kollektiv zombieatmosfär på. Lydig och robofierad personal.
Attityd
Min attityd betyder allt! Genom min positiva inställning ser jag möjligheter i allt!
Respekt
Jag tar mig tid att lyssna, försöka förstå och visa hänsyn mot mig själv och min omgivning.
Engagemang
Jag brinner för det jag skall utföra och gör och delar gärna med mig av mina kunskaper på ett aktivt och målinriktat sätt.
Ansvar
Jag ansvarar alltid själv för mitt beteende och mina handlingar, samt står för dem.
Glädje
Min glädje skall synas och höras samt spridas till alla i min omgivning. Genom att känna stolthet i det jag gör skapas glädje i omgivningen.
Kul
Jag har kul på jobbet genom att bjuda på mig själv. Jag vågar skämta och ha nära till skratt!
Jävligt avslappnat att gå till jobbet med de förväntningarna på sig.
torsdag, december 06, 2007
Tack Finland!
Utan er hade våra dalahästar troligen sett ut så här idag:
Inte för att jag bryr mig ett skit om dalahästar, men jag är inte någon vodka-buff heller och borstj står sig riktigt risigt i jämförelse med svenska köttbullar. Dessutom tycker jag att kyrilliska alfabetet verkar sjukt jobbigt.
Så hipp hipp hura för att ni stod pall där i snön... och tack för att vi slapp. Idag är det er dag.
Grattis som fan!
Inte för att jag bryr mig ett skit om dalahästar, men jag är inte någon vodka-buff heller och borstj står sig riktigt risigt i jämförelse med svenska köttbullar. Dessutom tycker jag att kyrilliska alfabetet verkar sjukt jobbigt.
Så hipp hipp hura för att ni stod pall där i snön... och tack för att vi slapp. Idag är det er dag.
Grattis som fan!
onsdag, december 05, 2007
Hej Clown!
Jag minns hur min musiklärare på lågstadiet tvingade oss att sjunga Jan Malmsjös "Hej clown" varenda gång det stod "musik" på schemat. Jag hatade det. Fick ont i hjärtat av den och kunde gruva mig inför musiklektionen flera dagar i sträck bara för det. Jag tyckte den var för jävla deppig. Jag tyckte så synd om clownen. Sedan dess har clowner varit starkt förknippat med ångest för mig och varje gång jag ser Peter Siepen så tänker jag på den låten. Han försöker så desperat och ihärdigt att vara trendig och spexig.
"Men spegeln ser en ensam man,
en man som en gång var en clown
som tagit av sin scenkostym
Som börjar gråta när han hör
Hej clown!
Kom hit så vi får titta på dej!
Hej clown..."
Plötsligt minns jag. Och så blir jag lite ledsen.
tisdag, december 04, 2007
Gubbtrött
Fan vad jag är trött på Jan Guillou!
Den senaste grejen där han gått ut offentligt och försvarat Unni Drougges ex-man och säger att han inte alls är en kvinnomisshandlare, trots att killen ifråga själv har erkänt och avtänat sitt straff, är bara för dum. Jag har svårt att formulera mitt förakt. Och det händer sällan.
Jag får en stark lust mala ner Jan Guillou i en begagnad griskvarn och stoppa rejält mycket korv. Sedan skulle jag grilla dem över stans största bokbål bestående av Arn-trilogin, Fiendens fiende och all annan narcissist-skitlitteratur han sprutat ur sig. Jag skulle bjuda in alla fromma fans, alla rygghållare och icke att förglömma hans älskade runka-bulle-klubb på ett ordentligt korvkalas. Sedan skulle vi spy. Åh, vad vi skulle spy.
...och lägga ut alltsammans på YouTube.
Jag är trött på hans ständiga och ihärdiga von oben-mässande. Trött på att höra honom och trött på att se honom. Det luktar svin lång väg.
Den senaste grejen där han gått ut offentligt och försvarat Unni Drougges ex-man och säger att han inte alls är en kvinnomisshandlare, trots att killen ifråga själv har erkänt och avtänat sitt straff, är bara för dum. Jag har svårt att formulera mitt förakt. Och det händer sällan.
Jag får en stark lust mala ner Jan Guillou i en begagnad griskvarn och stoppa rejält mycket korv. Sedan skulle jag grilla dem över stans största bokbål bestående av Arn-trilogin, Fiendens fiende och all annan narcissist-skitlitteratur han sprutat ur sig. Jag skulle bjuda in alla fromma fans, alla rygghållare och icke att förglömma hans älskade runka-bulle-klubb på ett ordentligt korvkalas. Sedan skulle vi spy. Åh, vad vi skulle spy.
...och lägga ut alltsammans på YouTube.
måndag, december 03, 2007
Trippelmördar'n släpps fri
Helsingfors hovrätt har beslutat att benåda livstidsdömde Juha Valjakkala. Mannen som gett utrycket "up to no good" ett ansikte. Sweet. Visst, tjugo år är en lång tid. Men killen sitter för en synnerligen brutal och meningslös familjeslakt, eller trippelmord som det kallas i mer rättsliga termer.
Dessutom har han inte direkt suttit på händerna under sin kåk-vistelse. Så sent som för ett år sedan slank han ut på lite bonnpermis och i intervjuer verkar han inte sova allt för dåligt på nätterna över vad han gjort. Man skulle kunna säga att han skickat sitt samvete på livstidssemester.
Man ska inte döma en människa efter sitt utseende men i detta fallet är jag benägen att göra avkall. Ingen svärmorsdröm direkt. Ingen man vill supa med heller.
Dessutom verkar han ha olagligt dålig smak. Kolla in halskedjan.
Oboy!
Avbön
Jag har de senaste dagarna känt ett visst mått av dåligt samvete.
Jag borde inte ha smädat Björn Ranelid som jag gjorde för ett tag sedan. Jag har egentligen ingenting emot honom. Jag blev provocerad att börja hata honom men egentligen känner jag inget agg alls. Jag skiter i Björn Ranelid. Han kan få köra sin skit - lipa och raljera. Jag bryr mig inte.
Min kollega RW påpekade att jag även borde ge upprättelse till Jimmy Nordin. RW är ett stort fan på riktigt. Först avfärdade jag hans önskan som ett oskyldigt skämt men med en bismak av vansinne. Men jag vet att Jimmy betyder mycket för honom. Jag tror att RW älskar Jimmy, inte nödvändigtvis på ett sexuellt sätt men det rör sig definitivt om kärlek. Jag sa att jag inte tänkte be om ursäkt. RW frågade påstridigt om Jimmy bringat mer glädje än sorg till mitt liv. Han hade en poäng. Jag har flabbat mycket åt "multitalangen" och alla hans idiot-påfund. Visst, hånflabb, men ändå. Jag kom fram till att jag inte tycker illa om Jimmy - jag tycker helt enkelt bara att han är en riktig jävla pajas. Och det kan han ju få vara.
Jag borde inte ha smädat Björn Ranelid som jag gjorde för ett tag sedan. Jag har egentligen ingenting emot honom. Jag blev provocerad att börja hata honom men egentligen känner jag inget agg alls. Jag skiter i Björn Ranelid. Han kan få köra sin skit - lipa och raljera. Jag bryr mig inte.
Min kollega RW påpekade att jag även borde ge upprättelse till Jimmy Nordin. RW är ett stort fan på riktigt. Först avfärdade jag hans önskan som ett oskyldigt skämt men med en bismak av vansinne. Men jag vet att Jimmy betyder mycket för honom. Jag tror att RW älskar Jimmy, inte nödvändigtvis på ett sexuellt sätt men det rör sig definitivt om kärlek. Jag sa att jag inte tänkte be om ursäkt. RW frågade påstridigt om Jimmy bringat mer glädje än sorg till mitt liv. Han hade en poäng. Jag har flabbat mycket åt "multitalangen" och alla hans idiot-påfund. Visst, hånflabb, men ändå. Jag kom fram till att jag inte tycker illa om Jimmy - jag tycker helt enkelt bara att han är en riktig jävla pajas. Och det kan han ju få vara.
Så jag gör avbön för mina häcklerier mot Jimmy Kul-pop och tant Ranelid. Här och nu. Sorry!
Däremot så har jag kommit underfund med hur mycket jag faktiskt föraktar Henning Mankell. Han är lätt Sveriges sämsta författare eftersom ALLT han tar i blir skit. Det är faktiskt helt otroligt att han lyckats sko sig på sitt författarskap så länge utan att ha ordet "trovärdighet" med i bakhuvudet. Det är en bedrift att kunna pissa på sin publik utan att bli ifrågasatt.
Mest provocerad blir jag när han försöker sig på att göra tv/film. Då får jag lust att spöa skiten ur honom. Såg "Wallander - Hemligheten" nyligen. Jag kräktes och svalde igen. Tydligen kommer man undan med allting om man sålt några långtradarlaster med böcker i den goda smakens förlovade land - Tyskland. Om man dessutom har sin gubbklubb i ryggen så är man väl extra kool.
100 spänn på att han är ett riktigt pervo.