Tandläkarbesöket

Var hos tandis igår. Har inte varit där på några år så det kändes i kroppen. Jag var nervös. Jag har aldrig haft hål så jag tror att jag skulle ta det som ett personligt nederlag ifall jag skulle få ett. Samtidigt var jag lite uppspelt – jag vill av någon störd anledning visa mig duktig.

När jag kom dit omkullkastades allting. Jag fick chockbeskedet att min tandläkare gått i pension och greps av en slags tom, konstig och givetvis helt sinnesstörd sorg.

Mitt enda försvar är väl att jag är smått autistisk när det kommer till vissa saker. Jag läser dagstidningar bakifrån, jag skrynklar toapappret och jag går hos samma tandläkare som jag gjort sedan jag var liten. punkt slut. Han har sett mig växa upp och jag har sett honom åldras. Banalt. Javisst, men sådan är jag. Jag har egentligen aldrig gillat honom något nämnvärt – men han var en jävla bra tanddoktor.

Min nya tandläkare var en ung tjej. Jag måste erkänna att jag blev skeptisk med en gång. Jag har fått en hang-up på att tandläkare är jävligt borrsugna. Att de gör allt för att drilla, fylla och dra. Särskilt när de är nyutexade.

Jag lade mig lydigt ner på britsen och gapade. När hon som bäst höll på att riva runt med sina vassa stålinstrument och jag kväljde så att salivsugen fastnade i kinden på mig kom jag att tänka på att det måste vara omöjligt att inte börja äcklas av människan som varelse när man måste uppleva sådan skit vareviga arbetsdag. Tandsten, plack och tandköttsinflammationer i tusentals vidriga gap. Fy fan säger jag bara. Munnen är människans sämsta vän.

Hon konstaterade att jag inte hade några hål men väl flera stycken början till hål som avstannat. Jag blev nervös. Såg mina tänder som en stor schweizerost om några år. Hon frågade om jag använder tandtråd och jag sa nej. Hon frågade om jag sköljer och jag ljög och sa att jag inte gjort det på ett tag nu, fast sanningen kanske snarare är att jag tokskitit i det ända sedan jag var hos tandis sist.

Utan att överdriva kände jag mig extremt otuff när jag efter besöket stod där med ett paket tandtråd, ett recept på stark floursköljning (så jag kan leka flourtant med mig själv varje dag) i famnen och fick dunka upp närmare en tusing. Jag kände mig bara gammal och allmänt förnedrad.

Fast som en förnedrad gamling med sjukt rena tänder.

Alltid något.