Sedan jag fyllde 31 har jag blivit krämpornas herre. Det krävs inte mycket för att golvlägga mig längre. Förra veckan sträckte jag mig i armen när vi spelade wii på jobbet och igår fick jag en nackspärr som höll på att driva mig till vanvett hela natten. Jag var tvungen att ringa tilll ryggakuten och lipa till mig en tid omgående. Jag hade varit beredd att mörda för den tiden. Lätt.
En välmående kille med riktiga muskler och god hållning förklarade att det var viktigt att ta hand om sin kropp. Fan jag är så trött på att höra det. Där satt jag med min spinkiga men ack så lösa överkropp, ihopsjunken, ledbruten och totalt håglös. Och jag skämdes.
Jag försökte desperat förklara att jag just börjat springa och även har planer på att börja simma (igen). Jag ville verka duktig. En dåres förvarstal. Men vad gör man inte. Jag ville inte höra att jag är utom räddning, att mina muskler checkat ut och köpt sig en andelslägenhet utomlands och att jag kommer spendera resten av mitt liv i mina egna liggsår.
Naprapaten sa att det nog skulle gå att fixa med lite el, massage och en rejäl jävla kotknäckarfest. Sedan körde ett godståg över mig. Det var skönt.
Nackspärren har gjort mig modstulen. Jag hatar min kropp. Den vill inte vara med längre. Inte på mina villkor. Fram till nu har jag haft någon form av övertag genom min förhållandevis låga ålder men nu är jag 31 och det har blivit dags att sona gamla synder tydligen. Exakt för vad vet jag inte men det rör sig med all säkerhet om lättja. Min kropp är trött på mig och ger igen för all förnedrande skit jag tvingat den till. Allt som gör livet kul. Den vill att jag ska träna mer (läs: träna), sitta rätt, äta rätt. Göra mer si och mindre så. Fuck you kroppjävel.
Men jag kommer göra det. Jag kommer inte våga annat. Det kommer vara högst motvilligt för jag ser inte det roliga i friskuslivet. Jag kommer lyda, men inte idag. Idag skulle jag vila och tycka synd om mig själv sa ryggkäckarn. Eller det där med tycka syndom la jag till själv.
Jag är jävligt bra på att lida och tycka synd om mig själv. På jobbet imorse drog jag en tydlig paralell mellan min natt och kristus lidande på korset. De flabbade hånfullt. Jag menade varenda ord. Under natten verkade korset vara en promenad i parken i jämförelse med min våldsamma nackspärr.
Så ikväll har lytt rådet och vilat i soffan. Jag har även tyckt synd om mig själv med läskeblask, en stor ostbågspåse och några Voltaren. Det var skönt. Riktigt jävla skönt.
En välmående kille med riktiga muskler och god hållning förklarade att det var viktigt att ta hand om sin kropp. Fan jag är så trött på att höra det. Där satt jag med min spinkiga men ack så lösa överkropp, ihopsjunken, ledbruten och totalt håglös. Och jag skämdes.
Jag försökte desperat förklara att jag just börjat springa och även har planer på att börja simma (igen). Jag ville verka duktig. En dåres förvarstal. Men vad gör man inte. Jag ville inte höra att jag är utom räddning, att mina muskler checkat ut och köpt sig en andelslägenhet utomlands och att jag kommer spendera resten av mitt liv i mina egna liggsår.
Naprapaten sa att det nog skulle gå att fixa med lite el, massage och en rejäl jävla kotknäckarfest. Sedan körde ett godståg över mig. Det var skönt.
Nackspärren har gjort mig modstulen. Jag hatar min kropp. Den vill inte vara med längre. Inte på mina villkor. Fram till nu har jag haft någon form av övertag genom min förhållandevis låga ålder men nu är jag 31 och det har blivit dags att sona gamla synder tydligen. Exakt för vad vet jag inte men det rör sig med all säkerhet om lättja. Min kropp är trött på mig och ger igen för all förnedrande skit jag tvingat den till. Allt som gör livet kul. Den vill att jag ska träna mer (läs: träna), sitta rätt, äta rätt. Göra mer si och mindre så. Fuck you kroppjävel.
Men jag kommer göra det. Jag kommer inte våga annat. Det kommer vara högst motvilligt för jag ser inte det roliga i friskuslivet. Jag kommer lyda, men inte idag. Idag skulle jag vila och tycka synd om mig själv sa ryggkäckarn. Eller det där med tycka syndom la jag till själv.
Jag är jävligt bra på att lida och tycka synd om mig själv. På jobbet imorse drog jag en tydlig paralell mellan min natt och kristus lidande på korset. De flabbade hånfullt. Jag menade varenda ord. Under natten verkade korset vara en promenad i parken i jämförelse med min våldsamma nackspärr.
Så ikväll har lytt rådet och vilat i soffan. Jag har även tyckt synd om mig själv med läskeblask, en stor ostbågspåse och några Voltaren. Det var skönt. Riktigt jävla skönt.
Det ÄR synd om dig.
SvaraRaderaDu ska fan vara glad. Mitt började när jag var 27år – nackspärr, ryggskott och musarm, till och från. But why?! :-)
SvaraRaderaJag spelade med Wii på jobbet (gör alla det?) i höstas och ådrog mig en rejäl sträckning i höger bröstmuskel. Detta gick dock över ganska kvickt och jag tänkte inte mer på det. Nu vet jag vad som väntar om 3 år. Tack.
SvaraRaderaKapybarn: Tack!
SvaraRaderaMatthew: haha ja då blir jag genast jätteglad:)
se: om tre år är du rökt!
Åldersnojor håller var människa pigg och alert.. haha
SvaraRaderaÅh vad jag älskar bittra människor. Det får mig att sakna mina egna sådana dagar. Bara att hoppas på att de återkommet. Fast helst utan nackspärr och skit.
SvaraRaderaNackspärr ja. Ja det är svårt. Livet. Väldigt svårt. Så du har börjat springa i alla fall! Gör du det ofta? Gud. Jag blir verkligen imponerad. Du verkar vara en jätteduktig kille.
SvaraRaderaDu vet att mina sympatier alltid ligger hos dig Mikebike!
SvaraRaderaOavsett om du har nackspärr, är förkyld eller bara lite nedstämd så är jag där mentalt och baddar din panna, matar dig med B&J glass och fluffar upp din kudde...
Har du en vetekudde, mikebike?
SvaraRaderaDet är branschen som gör det Mike. Det förklaras bra i Microserfs med "Min kropp är en kombi som kör omkring med min hjärna". Bli tjock så ordnar allt sig.
SvaraRaderanåja. så länge det är kroppen som buggar bryr vi oss inte nämnvärt. smärtzh merssh liksom. men börjar dina formuleringar och förmåga att pränta bugga är jag den förste att köpa kort.
SvaraRaderavart?
vart du vill...
åbasåattduvet: Jag flexar fett men huvudet idag. Kör snabba sidomoves med nacken alá robotdans på speed...
:)
Stackars!
SvaraRaderaOch oj vad rädd jag blir. Här har man gått och mallat sig över att ha i princip samma kropp som när man var 16... Och så är det bara 3 år kvar att njuta av den! Under dessa år planerar jag dessutom att föda minst ett barn (hoppas!) och det ska inte göra saken bättre har jag hört. Tur att den här kvinnan finns:
http://www.fitnessformammor.se/
En äkta askungensaga om fet trebarnsmor som tagit tag i saker, gått över gränsen och blivit helt extrem.
Du kanske kan lansera fitness for pappor? Med Wii-träning och ostbågediet?
Träna ja.. borde också köra igång (igen). Mitt problem är mycket att jag inte klarar av den där jävla friskus-mentaliteten som florerar på gym och liknande ställen. Stör ihjäl mig på dessa människor.. -fatta att det inte är kul att trötta ut sig!! Resultatet må vara tillfredställande, men resan dit är fan inte det.. (Kan inte heller för mitt liv förstå hur man finner motivation att fortsätta plåga sig när man väl kommit i form.. alla sådana friskusar är ju redan jävligt fit. Ett mysterium.)
SvaraRaderaTa lite arsenik. det hjälper mot ALLT! Ja..utom stelhet.
SvaraRadera(Snart blir du bättre i nacken, Miken käre men kanske kanske kommer det vara din svaga punkt- förhoppningsvis bara i några år framåt.)
ullton: visst är det så;)
SvaraRaderaJenny: jag är in te bitter. im not!
the Jojo: ja jag är fan riktigt duktig. springer fem ggr i veckan, är ute en timme ungefär medan min donna ligger hemma och dricker läsk ;)
alley cat: skönt att veta. B&J är precis vad jag behöver nu. har två snikcheckar kvar. dags att inkassera utan att passera gå.
melinda: haha nej du det har jag inte. men nu när jag är pensionär ser jag ingen anledning till att inte skaffa en feting.
rens: mohahahaha det kan vara det roligaste jag läst på flera dagar. haha måste läsa den. omgående. har liksom aldrig kommit mig för bara.
stefan: haha ingen fara än. och angående din rörlighet. fuck you! ;)
anna: ingen dum ide´ - snart kommer boken.
andreas: helt korrekt. det är fan inget kul att ta ut sig. man vill ju spara energin så man orkar läsa och kolla på film också;)
blygisen: du jag hade fan tuggat i mig cyanid om jag hade haft tillgängligt igår natt.
Krämpornas herre, får man en medelj med den utmärkeslse för fracktillställninghar?
SvaraRadera"Krämponras herre tredje graden med mässingskant för fantomsmärtor i tummen och långvarigs sittfläsk".
Shit, vet PRECIS hur det är. Jag hade nackspärr en gång när jag gick i lågstadiet - och då grät jag.
SvaraRaderaTänker på dig när jag köper toapapper och när jag bajsar (hör mig själv varna mig själv för bajsfinger).
Det känns, hur ska jag uttrycka mig
knepigt?
Sa Who
Ah, ostbågar! En latmasks plåster på såren. Min massör försöker hela tiden mana mig till att börja träna. Men se det går inte. I´m born lazy, and I'll die lazy!
SvaraRaderaOfferknarkare - Mikebike, Billy Butt och Anna Sjödin
SvaraRaderaHjälteknarkare - Blossom Tainton, Gunde Svahn och D-Flex
Domarknarkare - Nemo, Swartling, och Jan Guillou
Dagens tips vid nackspärr: Kyl! Jo, det är sant! Ta en fuktad handduk och linda runt en kylklamp och kyl tills krampen släpper (jo, det är en muskel som krampar). Sen kan du försiktigt börja röra på den tidigare orörliga nacken - upprepa vid behov. / Dr. Robert
SvaraRaderanu är ju 31 visserligen inte någon ålder men krämper det kan man uppenbarloigen ha ändå. jag är tjugofyra med knän som en åttioårig tant. kanske det kan få dig att itne känna dig helt ensam i helvetet ;)
SvaraRadera