Jag är tillbaka på jobbet igen, från semester och allt som är skoj. Tillbaka till en vardag nedkletad av hinder som gatumusikanter, lokaltrafik och "folk". Samma chock varje år när man plötsligt blir hårt fistad av verkligheten efter sin sköna vila.
O du härliga liv.
Utanför hörs glad latinomusik. Sitter med fönstren öppna och de vätter oturligt nog mot Göteborgs fucking jävla svar på La Rambla - Kungsgatan.
Alldeles nedanför står en jävel med aukustisk gitarr uppmickad till en liten förstärkare med ruggigt vasst ljud och förstör mitt liv med sina eldiga latinodängor. Han är så jääävla dålig. Jag får lust att bjuda honom på en stor maffig snorloska. Hade jag inte varit 30 år hade jag gjort det. Lätt.
Shit, just nu kör han La Bamba... åh herregud, skjut mig snälla!!
Lite längre upp står exakt samma trumpetarsvin som innan sommaren dagligen körde sin makalöst talanglösa tolkning av ledmotivet till Gudfadern och spelar... just det, sin makalöst talanglösa tolkning av ledmotivet till Gudfadern. Tjatigt är ett väldigt svagt ord i sammanhanget. Vad är det med honom, vad är hans problem?
Varför latinomusik - den mest värdelösa av alla musikstilar? Jag blir otroligt stressad och negativ av att lyssna på det. Irriterad. Jag tror att jag hatar ALL latinomusik. Mina trumhinnor får nästan eksem av skiten.
Funderar starkt på att trycka upp en T-shirt med budskapet "Manu Chau - fuck off and die" nu lagom till Way out west. Vilket statement. Skiter nog i det, men jag hatar honom och hans musik ändå.
Det värsta är att jag blir lite småsugen på tapas. Detta trots att jag egentligen tycker att tapas är sjukt överskattat. Vem fan hajpade kryddiga mini-chorizos och tomat/mozarella-sallad i små lerskålar egentligen. Så jävla bra är det inte.
Det räcker bra för mig nu.
Orkar inte med mer latinoinfluenser i min vardag. Jag kan förstå att det var lite exotiskt och fräckt en gång i tiden och det är möjligt att det fortfarande funkar på finlandbåtarnas temaveckor. Men ärligt talat, det räcker faktiskt nu.
Turistvarianten av tapas är under all kritik, men en äkta tapasbar har allt. Det är tamejfan en kulturell upplevelse.
SvaraRaderaTips: Helmut Lotti sjunger kärlekssånger latinostyle.
SvaraRaderahttp://www.amazon.com/
Latino-Love-Songs-Helmut-Lotti/
dp/B00005NWFP
Anonym: Jag har provat en massa typer av tapas. inte så sjukt impad alltså. fuck that shit, som det brukar heta
SvaraRaderajojo: hahaha bra tips hörru - jävla helmut lotti!!
Jag vet precis vad du snackar om, jobbar ju på samma gamla Kungsgata, plågas av samma Gudfader. Men ett litet tips finns här
SvaraRaderaTänk på mig då!
SvaraRaderaOm jag ser dig på stan någon gång så ska jag kidnappa dig och ta med dig till ett ställe som är garanterat att göra dig lika latinofrälst som jag. Så börja ha med dig passet i fickan.
SvaraRaderaJag önskar också att bli skjuten, men av helt andra orsaker;)
SvaraRaderaNär jag hävde ur mig tidigare i veckan att jag hatade Manu Chau och önksade att han skulle bryta kroppens alla ben så vi slapp honom på way out west, fick jag oförståligt lite medhåll på jobbet från kollegor som ska på festivalen.
SvaraRaderaJävla latinamerikavänner...
PS. Syns på way out efterfest.
Jag hade en didgeridooman som brukade spela smäktande ballader om morgnarna nedanför huset jag bodde i. Inte så nice att vakna till.
SvaraRaderaKräver moralen att jag informerar dig om att du finns med bland mina länkar? Inte för att jag skulle lyssna på eventuella protester, utan mest för att göra mitt samvete till lags...
SvaraRaderaGränsen mellan latinoland och balkanskt svårmod går i höjd med Storan... utefter Avenyyyyn sitter de svårmodiga dragspelsmännen och spelar....ledmotivet ur Gudfadern. En sitter strax ovan Systemet. På väggen ovanför kan du se hur fyra stenänglar tar sig för huvudet. Från början som utsmyckning - de liksom håller upp fasaden. Nu ser det ut som dom plågas av dragspelet.45 min senare efter lunch på Picadeli sitter samma man - nu utan Saddammustach och spelar... Yo!ledmotivet ur Gudfadern.
SvaraRaderaSnubben står där för att spela in pengar. Fråga honom hur mycket han spelar in på en dag (troligen typ 25 spänn), ge honom det plus en tia extra och be honom hålla käft. Köp gitarren också.
SvaraRaderaulrika: aha samma gata till och med. Hahaha ja jag vill höra mutter kan han den tror du?
SvaraRaderajenny: ja du sitter ännu närmre. du kan väl känna lukten av honom t.o.m?
lintin: shit, jag river sönder passet genast. jag VILL inte förstå eller gilla latinomusik. i just dont digg it. at all;)
cat: haha jag läste det. fy fan. jag förstår dig.
bakom mina solisar: hahaha... ja jag fattar inte. hur kan man inte hata honom? way out it is!
anne: du har inte sett reklamen för nån magmedicin typ pepcid duo eller nåt där en kvinna lackar ut på ett didgeridoomongo och går fram och stampar av den på mitten. mycket bra. lavvit!
samvetsgrann: nej inte alls länka på. jag blir bara glad! välkommen btw!
nemo: fan det har gått troll i gudfadern. de svårmodiga är också störande fast bättre än guantanamerajävlarna.
ozzy: gissa om tanken har slagit mig. mången gång;)
Manu Chao dålig? Tapas inte riktig mat?
SvaraRaderaMike skaffa en livförsäkring.
Men de förbannade indianerna på kungsportsplatsen då? De finns i vartenda stad jag besökt, åker de land och rike runt eller finns det fler, delar de samma musikaliska känsla för panflöjt?
SvaraRaderaMen som du säger, fan ta latinorytmer
luca: manu chao... fy fan vad kass det är. tapas... något överskattat ja. tycker du inte det?
SvaraRaderadavid: ja latinorytmer orkar jag bara inte med.
Som alla vet är Latinamerika en enhetlig kultur där alla spelar panflöjt och tuggar kokablad. Amen
SvaraRaderaBönerna hjälper bara när man biktat sig/ångrat sig...
Latinomusik=Trumhinneeksem. Japp!
SvaraRaderaHaha... när jag var i Göteborg förra veckan stod det en nyfrälst alko utanför Systemet uppe på Avenyn med en radio i sina armar och sjöng kristna sånger. Och inte sjöng han bra heller. Vänta tills han står nedanför ditt fönster och gastar en hel dag. Då kommer du böna och be om att få latinomusiken tillbaka.
SvaraRaderaAnnars kan jag även utnämna musikanter som spelar på xylofon. Efter 2 timmar är man redo att inte bara döda musikanten utan gå fullständig bärsakargång på allt som rör sig. Plus att man har utvecklat epilepsi
Haha.. du är bäst!
SvaraRaderajessica: honom såg jag första gången 1995. han står där än. ihärdigt. det är nästan snudd på kreddigt istället.
SvaraRaderamais oui: ahh tack. vad snäll du är!
SvaraRaderaSjälv vaknade jag av att grannungarna hoppade runt och skrek, 10 meter från mitt öppna fönster. Hade inte JAG varit 30 år hade jag kastat vattenballonger på dem...
SvaraRaderacliff: vaffan det kan man göra ändå
SvaraRaderaJessica: han som vrålar till förinspelad kristen musik är inte alko, han är mongo och han är troligen sponsrad av Gotevent eftersom han alltid funnits.
SvaraRaderaOch jag säger bara en sak: vänta till nästa vecka "Kulturfestivalen" börjar. Då blir det salsa och tango och pottklippta tanter och trubadurer och fyllon och langos och schlageräckel och räkor och idioter från Borås och dansband på hela Kungsgatan med omnejd. Ska vi samla ihop till en Bazooka?
haha jag älskar ditt klagande. detär så härligt att ösa förtryckta aggretioner över en folkgrupp, helst en stor sådan.
SvaraRaderaHahaha! Riktiga tapas är verkligen gott, men de bör nog avnjutas i Spanien. Annars blir det (som med all annan utländsk mat) en svensk version...med kesella, dill och jag vet inte vad.
SvaraRaderaOch du, provocerar du mig en gang till smäller det!
;)
Jag var tvungen att gå från hela way out west-området när Manu Chao spelade för att jag blev så irriterad på hans dåliga musik. Trodde jag var ensam om att hata honom, när alla står och hänger med i hans sväng och gung, men jag blir lycklig när jag läser att även du hatar honom.
SvaraRaderaJag skulle köpa din t-shirt. Och vad fan är grejen med salsa? (Dansen, inte såsen) Torrjucka nån underbetald stackars danslärare för att inbilla sig att man har "temperament" och "sensualism" när verkligheten är att man har temperament som en cementblandare och är sensuell som en kasse skridskor, och sen stappla hem med stukade vrister och yla för de andra socionomerna på jobbet om vilken livsbejakande kultur det är.
SvaraRaderaJag brukar ibland föreställa mig Lena Willemark och blandade strängar från Orsa spelmanslag, iförda knätoffsar och blonda pageperuker, ståendes utanför någon galleria i Peru och antasta förbipasserande Peruaner med evighetslånga variationer på Äppelbo Gånglåt.