Bratförakt och fjortisfilm

Häromdagen vankades det bio. Hade sett trailern för filmen Disturbia och tänkte att det hade varit gött med lite bioskrämsel. Tog en runda på stan innan. Centrum. Jag gillar verkligen inte Centrala stan på sommrarna. Det är nåt med folket. Det är nåt med allt.

På kungsportsplatsen stannade vi till och kollade in ett gäng halvmediokra breakdansare och annan street-skit.

Snett framför stod en kille vi pekat och skrattat åt en stund tidigare. Han såg ut som en riktigt äcklig brat-typ som klätt ner sig med kepa över sin backslick och hoodie för att smälta in i Göteborgsbilden. Det syntes att han kände sig frän. Hela hans kroppsspråk och tugg signalerade att han tyckte han var frän som fan. Troligen en riktig finansvalpsgosse som diggar stureplan rätt fett i vanliga fall men som tycker det är lite kul och exotiskt att hälsa på nån gammal arbetarklassbekantskap från gud vet vart och leka ghettolife i Götet i några dagar varje sommar.

Jag tittade noga på killen. Kände att han var en störig fan. Dessutom satt han inne på den värsta rövhakan jag någonsin skådat. En riktigt maffig utstickare med djup mittskåra. Jag fattade att mina misstankar var helt korrekta. En sådan pjäs går bara att få till om ens släktingar knullat med varandra ett par hundra år. En redig kran och framförallt en bjässe till hög panna. Hela hans ansikte var böjt som en jävla banan.

Det är möjligt att det är skitkreddigt att lyckas avla fram gubben i månen om man bor i Djursholm. Annars funkar det inte riktigt.

Vi promenerade vidare vida Heden. På vägen kom en pippigul Mercedes cab med två stekaryngel i. De spelade Da Buzz eller liknande skit och tyckte de ägde stan. Det syntes tydligt att de trodde de skulle få doppa innan natten blivit dag. Hur skulle de kunna misslyckas med en sådan storfräsarbil. Kanske möjligtvis om brudarna skulle spana in regg-skylten och sett att det stod 6KARIN6.

Killen bakom ratten hade alltså lånat sin morsas bil. Det borde man kanske kunna ta redan på färgen, eftersom bara direktörsfruar kör runt i otrohetsmutor med färggranna kulörer, men med sådana plåtar blir det definitivt inte högre pippa-garanti än med en risig Nissan Micra med solblekt lack. Stackars satar.

Vi kom sent så salongen var redan halvsläckt och när filmen började visade det sig vara en jävla collegeflick med lite mördartwist. Låga skämt, töntiga karaktärer. På slutet repade den sig något när mördargrannen visade sig vara one bad momma. Jag gillade honom. I salongen hördes unga flickor i grupp tömma lungorna gång på gång. Fan vad det skreks från olika håll i salongen. Öronbedövande.

När ljuset tändes såg jag till min fasa att vi var äldst (med mariginal) i salongen. Inte äldst som i två tre år äldre än alla andra. Jag snackar dubbelt så gamla. Jag fick panik. Kände mig äcklig. Vi var som några pervon på en lekplats. Inte en jävel var över femton bast. Vilken total felbedömning. Där satt vi mitt i ett hav av vulgouppspacklade fjortistjejer och suktande pubertetskillar.

Vi diskuterade filmen och de andra gav den en etta. Jag försökte pusha den till en tvåa för att försvara utlägg för biljett, pop-corn och tidsslöseri men gav med mig. Det var en riktig pissfilm.

Det var skönt att komma hem till Majorna igen. De må drälla mycket kids i faggorna men brats-typer är det riktigt ont om. Ett fel av två möjliga. Bättre än inget som et brukar heta.