Vet inte vad det är riktigt men Young @ heart's framförande av Coldplays - I fix you framkallar ett bitterljuvt vemod (tänka sig vilken kombo) hos mig. Jag blir både glad och lite deppig samtidigt. Kanske är det bara en sådan dag, men det kniper till lite i den där hjärteroten.
...och mot slutet är jag alldeles gråtmild.
Till videon >>
PS. Fy fan, vilka mäktiga brillbågar den mannen (Fred Knittle) siter inne på. D.S
Jag blir alldeles tårögd här på kontoret..Det här var jättefint!
SvaraRaderahehe ja jag säger ju det;)
SvaraRaderaÅh vad vackert! Det där låten hade jag liksom glömt...den är ju fantastisk!
SvaraRaderaJag har f ö blivit beroende av din blogg! Börjar dagen med att gå in för att se om du har skrivit något nytt... Vanebildande var ordet...:)OCH skitroligt!
Bravo!!
vad kul britta: keep it up och skicka runbt länken vettja;)
SvaraRaderaGubbjäveln är min nya idol & förebild, jag vill också bli sådär
SvaraRaderaett sammanträffande eller var jag sockermamman?
SvaraRaderaJag vet uppriktigt inte om jag kan säga något som blir lika stort som Fred Knittle förtjänar. Glasögonen, syrgasen och rösten skapar tillsammans med hans uppsyn en komplett bild av hur skör man kan bli på ålderns höst.
SvaraRaderaNågon som inte verkade bli riktigt lika berörd är den svarta damen i publiken som sitter och sover, för det gör hon väl?
SvaraRaderaNär jag såg den här videon för någon månad sen så fick jag helt klart en ny förebild. Man önskar att man blir något liknande den dagen man blir gammal, trött och bitter. Det vore läckert.
SvaraRaderaåhh.. vad vackert... Han är min idol!
SvaraRadera