Strömlinjeformat är det bästa

Jag är ett sånt jävla proffs.

Tog lunch 12.20 och tog mig ner till falafel-nazin på kungstorget som så många gånger förr. Jag visste inte då att detta skulle bli en dag att minnas i falafelhistorien, men det blev det. Allt gick perfekt. Nästan för perfekt.

Det var ingen kö och jag hade mina 25 kr i kontanta medel i full ordning. Jag kände att höger hand nöp åt om både en skrynklig tjuga samt en femma, som en cowboy, redo att dra. Jag kom fram till vagen där nassen och hans good cop-polare stod redo:

GC = good cop, FN = falafel-nazi och M = jag

GC: Vadskaduha?
M: En falafel.
GC: Dricka till det?
M: Nej.
GC: Tjugofemkronor!
FN: Majrova?
M: Nej.
FN: Sås?
M: Vitlök.
GC: Varsegodhaenbradag.
M: Tack.

Falafel-nazin snackar inte i onödan om man säger så. Det hela var över på mindre än en minut. Jag skojar inte. Från beställning till falafel i hand på under en minut. Det måste fan vara rekord. Jag replikerade snabbare än döden på varenda milestone i beställningsprocessen, stakade mig inte en enda gång, dunkade upp cashen på disken i samma sekund han sa vad kalaset gick på. I den sekunden var jag ett proffs. En fantastisk känsla.

När jag stod med falafeln i näven såg jag till och med att falafel-nazin tittade på mig med ett vissst mått av respekt... eller fan, respekt är att ta i. Men jag vågar påstå att han var mycket nöjd med mitt framträdande. Det var jag också.

Aldrig har jag gått så rakryggad över torget tillbaka till kontoret. Det är en bra dag idag. Jag ska njuta av den för vem vet om det kommer en sådan dag igen.