Clownkarisma

Juniorette är rädd för tomten. Svinrädd.

I julas fick hennes farbror "nöjet" att skrämma själen ur henne iklädd tomtemundering. I och för sig var det en riktig mördarmask till tomtenylle men det insåg jag försent. Först nu (ett halvår senare) har vi kunnat beröra ämnet "jultomte" utan att behöva koppla in gruppkramar och pedagogiska terapisamtal.

Idag ska hon till bibblan och riva barnavdelningen samt avrunda med lunch på McDonalds. Det slog mig att hon nu vid 2,5 års ålder besökt McDonalds minst 500% fler gånger än jag hade gjort fram till jag var 16 år. Stört. Bad parenthood eller bara nya tider? Jag vet inte.

Iallafall.

Det är nåt som oroar mig med McDonalds. Det är clownen.

Tomten, en hyvens snubbe som kommer med gåvor, har fräna dvärgar i sitt crew och är allmänt förknippad med kul. Honom är hon totalt livrädd för. Ronald däremot verkar hon inte det minsta illa berörd av. Den vidriga clownjävlen Ronald. Han som känns ond rakt igenom. Som snor människors pengar och smutsar ner deras inre med torrt kött. Det är stört. Hur funkar sånt egentligen?

Kanske om tomten uppdaterar sin släde med bollhav, heliumballonger och eländig personal...