fredag, februari 02, 2007

Människor

Jag gillar inte människor. Vi är sjukt överskattade. Fy fan!

Klockan ringde 04.45 och det var plötsligt dags att stiga upp och börja ta mig till tåget.

Alltså, tidig morgon är min ultimata nemesis och har alltid varit – kommer alltid vara. Jag har många gånger kastat en bön till döden att ta mig, innan morgonen gör det. Så att gå upp 04.45 gör mig inte direkt munter om man säger så.

Jag hamnade mittemot en kvinna 50-taggsklassen. Hon var lång och sträckte ohämmat ut sina ben så att jag fick placera mina ben i en något onaturlig ställning för att undvika en fysisk kontakt vilket skulle kännas en smula för intim för att hålla sig avslappnad. Jag hatar att sitta obekvämt. I synnerhet när hela tanken med min tilldelade plats var just komfort.

Kvinnan såg ut som en något köttigare version av Mona Sahlin, piffigt upphottad med slingor. Det tog fram Per Gessle i henne. Jag tittade mot henne, tyst, ogillande. Finskt.

Kärringen triggade mina nerver genom att oavbrutet sitta och mecka med allt blingbling hon pimpat sina händer med. Som en jävligt pundig narkoman.

Kvinnan hade en finstickad turkosaktig polokreation och under armarna tittade ett par svettfläckar fram piggt. Jag rös. Försökte lätta upp mitt inre mörker med att föreställa mig henne i en intim situation med någon. Kanske den smale IT-konsulten med hängörhänge tvärs över gången. Jag frös.

När bistrovagnen med frulle passerat åt hon hungrigt sin ägg- och kaviarmackan och vände varenda tugga med öppen mun. Var tvungen att blunda för att inte kaskadvomera över hela stället. Jag ville slänga mig över nödbromsen och sparka ut åbäket genom fönstret men lät bli.

Jag satte mig på snedden och riktade blicken bortom min ”bordskamrat”. Då fastnade istället blicken på en man som jag tippar var exakt 49 år gammal. Det som fick mig att hajja till var att han bar solbrillor. Klockan 0600 på morgonen i övergången från januari till februari. Jag kände att jag blev sur. Han hade ingen rätt att göra så.

Det är så påfrestande med medelålders män som solat upp en skön läderhud, klär sig i club blazer, uppknäppt skjorta och dieseljeans. Han satt ledigt nedsjunken i sitt säte och försökte anspela på titeln ”King of kool”. En utesäljare med rockstjärnedrömmar.

Hade jag varit tuff och hård hade jag frontat honom. Gått fram och tagit honom i kragen som den konferensknullare han är och sagt honom ett och annat. Men sån är inte jag. Jag är en klassisk knyta-näven-i-fickan-kille. Det enda som brusade upp var min hjärtfrekvens.

Jag bytte plats och satte mig bredvid min nyvakna kollega istället. Peace of mind – trodde jag. Jag försökte fokusera på en arbetsuppgift. Lätt när en tjock farbror sitter med öppen mun på andra sidan gången och snarkar som om någon monterat in en kazoo i bihålorna på honom.

Jag kände att mitt människoförakt antog helt nya proportioner.

Det finns några exemplar som är fina. Dem älskar jag. Men ärligt talat. Så förbannat bra är vi inte. Vi vill gärna tro det men sanningen är nog att vi snarare är en ful-beta av nåt ganska ogenomtänkt skit… En pitch som inte riktigt gick hem.

17 kommentarer:

  1. Anonym3:22 em

    Jag hatar också människor, speciellt Anna book. Jag hoppas hon snubblar på scenen imon å stukarn knäna! mwahahha /diger

    SvaraRadera
  2. Anonym3:51 em

    Vet precis vad du menar. Jag går upp 05.25 varje morgon, sedan 2 år tillbaka, och det är fortfarande lika jobbigt. Vad gäller människoföraktet kan jag bara hålla med dig.
    Men tänk på mig istället, jag får se exakt samma människor varje dag på bussen - killen med den gigantiska vårtan på näsan, den fete mannen som ALLTID snarkar, kvinnan som ALLTID sitter bakom mig och hostar konstant etc.
    Utan min MP3-spelare hade jag varit död för längesedan...

    Måste förresten tillägga att jag läst din underbara blogg en längre tid, men det var först nu jag tog mod till mig och vågade skriva något ;)

    SvaraRadera
  3. Anonym4:25 em

    * står upp och applåderar *

    Jag älskar när du hatar människor. Vänta bara så ska jag öppna mitt mörka inre och dela med mig av mina innersta mord. Det är inga godnattsagor.

    SvaraRadera
  4. En tvillingsjäl! Skönt att höra att jag inte är den enda med pms ;)

    SvaraRadera
  5. Anonym4:46 em

    Erf... det är gott att öva sig i urlackning på männschor som inte fattar att de bara genom att finnas till framkallar "nära-magsårs-upplevelser" Tror att jag själv kan reta folk till smärre organblessyrer med mit besserwissiga utseende.. eller nåt

    SvaraRadera
  6. Anonym5:03 em

    Den där beskrivningen på kvinnan passar ju in på mig.. ;P höhö

    SvaraRadera
  7. det ligger en hel del i det!

    SvaraRadera
  8. Anonym7:51 em

    Mona Sahlin och Per Gessle är för övrigt lite för lika för att det ska kännas sunt.

    SvaraRadera
  9. Höll på att bli mosad på tåget idag. Enorma regnjackemän är inte att leka med. Euh.

    SvaraRadera
  10. Fy fan vad skönt att läsa lite frustande hat. Det passar mig idag.

    Du skriver bra.

    SvaraRadera
  11. diger: vi har alla våra demoner:)

    hebbe: kul att du kommenterade. alltid kul när någon som följt bloggen en längre tid ger sig till känna. mycket kul. fy fan jag lider med dig 0525varje dag. brrrr.

    fredo: bring em on!

    mrs h: hej på sig. du är med ny här va? kul. nej jag har kronisk sådan.

    nemo: fan det handlar inte om utseende. aldrig. det är attityden vet du välan ;)

    snellie: skulle jag inte tro va;)

    kayzor: skojar du eller? om någon stans så måste det väl hända i norrland;)

    adelyn: helt seriöst, visst gör det

    martin: som syster och bror.

    johanna: regnjackemeän? enorma... berätta!

    ung tant: tack hörru. ja det passade bra idag;)

    SvaraRadera
  12. tåg kayzor, ni har väl tåg?!

    SvaraRadera
  13. Anonym11:17 fm

    Äntligen en fullträff! Jag garvar mig till magsår.

    SvaraRadera
  14. Som sagt: DU är underbar! :-) Jag kastades brutalt tillbaka till 2000-2002 då jag pendlade Norrköping - Stockholm minst en gång i veckan. Jisses vilka SJ-historier jag skrev på den tiden! Men det var före bloggens tid så de ligger och samlar damm någonstans nu. Det hände mycket fantastiskt. En morgon blev vi kraftigt försenade pga att det aldrig dök upp någon tågförare. En annan gång blev vi försenade ett par timmar pga "hinder i form av löv på rälsen" (jag fick f ö 50 kr som kompensation av SJ för att jag missade hela den föresläsning som var det enda skälet till att jag överhuvudtaget åkte till Stockholm - generöst, inte sant?). Och folket på tågen ska vi bara inte prata om! Igenkänningsfaktorn är hög kan jag ju säga! ;-)

    SvaraRadera
  15. Anonym12:42 fm

    Det är underbart att sätta sig på nattåget (utan liggvagnsbiljett -man är väl student), skicka iväg ett sms att man kommit med till någon som ska möta en 9 timmar senare, se sig omkring och skicka iväg sms nr 2: "Alla på tåget är miffon utom jag!"

    Efter 5 timmars stillasittande och försök att inte dra till sig uppmärksamhet från de mer labila miffon som inte köpt liggvagnsbiljett, kommer man till Stockholm. Där stiger två överförfriskade unga trebarnsmammor från Gävle på. De är tvugna att ta tåget hem och har inte festat klart. Tur att de steg av efter två timmars konstant mycket högljutt fyllesnack på fruktansvärd dialekt...

    SvaraRadera
  16. mitt i prick. känner hur mitt människoförakt växer sig större för var dag jag går utanför dörren. vissa dagar behöver man iofs inte ens gå utanför dörren, vissa dagar räcker det med att öppna sin email eller logga in på något gudsförgätet community som mitt blogginlägg idag så fint demonstrerar.

    tror att jag måste börja läsa här, i brist på ett riktigt liv eller ngt. du skriver bra. :)

    SvaraRadera
  17. Människor ÄR överreklamerade !
    Tänk så mycket annat fantastiskt det finns :
    - katter
    - elefanter
    - kvällar
    HÄRLIGT att ha dig, mikebike, att vända sig till när man behöver lite avsky,hat och/eller pure förakt. Plus som regel lite . . . sundhet . . . du verkar faktiskt sjukt sund. Det tyckte jag redan på Hockeyfrilla-tiden.

    SvaraRadera