Mandelkubb

Är det någon mer som minns mandelkubb?

Härom dagen kom jag att tänka på fikabrödet från svunna tider och jag kunde riktigt känna hur torr jag blev i munnen. Jag har inte kommit i kontakt med sattygen på många herrans år nu. Som tur är.

De torra stackarna är laddade med endast dåliga värden. Så värdelösa att jag blir förbannad bara jag tänker på det. Hur kom man på det från början. Vad var syftet egentligen. Det kan inte ha varit gott för gott är ett ord som knappast bör nämnas i sammanhanget. Frågan är om det fortfarande existerar.

Jag minns att jag alltid blev lika besviken när det vankades fika och allt som fanns till bjuds var torra mandelkubb. Som när påsen vid barnkalasens fiskdammssessioner var visade sig vara fyllda med frukt, russin och annan nyttoskit. Antiklimax. Ändå pressade man i sig mandelkubbskiten och så satt man där som en levande smul- och konfettikanon. Att bälga i sig saft hjälpte föga. Ingen fukt i världen rådde på mandelkubbstorrhet (som i sig bryter mot alla fysikaliska lagar). Ett fikabröd från helvetet helt enkelt.

Men, nu har jag kommit på en sjukt bra idé som bygger på ett seriöst användningsområde.

Istället för sandsäckar borde man dämma upp med mandelkubb vid översvämmningar och omfattande vattenläckor. När New Orleans låg under vatten borde man flygbombat med mandelkubb för att sedan skicka in hemvärnet och bara plocka upp skiten. Busenkelt. Japp så är det, svaret är alltid mandelkubb när man vill råda bot på fuktrelaterade problem.

Wienerbröd, vaniljbullar och gifflar i all ära. Jag visste väl att bagarna skulle ha ett finger med i det stora spelet de med.