Vikare vs. Skrynklare

Jag har i några dagar varit inne hos Åsiktstorpeden och tagit del av en form av forskning han påbörjat. Livsviktig sådan. Den handlar om huruvida man är vikare eller skrynklare i dasspapperssammanhang.

Enkelt förklarat. När man varit på besök i trisseboda och gjort numero dos (i kvinnors fall även vid numero uno) och det är dags att torka sig. Då kommer det kritiska momentet hur man väljer att handha den pappersmängd man har för avsikt att begagna sig av på "nedre plan".

Det finns två olika huvudvägar att gå - "vika" eller "skrynkla". Det finns även en mindre vanlig variant som går under namnet "linda", men resultatet är snarlikt det vikaren är ute efter (skulle tro att det bara är de med lösa rullar som lindar, verkar bökigt annars). Så för att hålla det här så enkelt som möjligt gäller bara två val här på bloggfrossa. De som utvecklat en egen metod eller moddat en redan befintlig får snällt välja att sortera under antingen vika eller skrynkla.

Eftersom jag tidigare belyst ämnet toapapper här så känner jag det som närmast min plikt att bidraga till hans forskning och inte minst för mitt egetintresse ta reda på vilka mina läsare är. Egentligen. Jag misstänker att det ränner runt en massa vikare och stökar till det på bloggfrossa..

...eller: "I may know you by name, but i dont know you by the way you wipe"

Själv är jag en stolt skrynklare och är högst subjektiv i min bedömning av vilken metod som är mest raffinerad. Jag har redan fluktat på Åsiktstorpedens poll och sett den bittra sanningen i vitögat. Hans bloggutrymme domineras av av den värsta sorten. Manliga vikare strax följt av kvinnliga vikare.

Tamejfan om jag inte hade det på känn. Vi skrynklare är en minoritet. Precis om kväll-/nattmänniskors liv styrs av morgonmänniskors. Det går en röd tråd i alla led. Ända ned till det förtryck som manliga sittkissare får utstå från ståkissarna.

Ska man se det ur ett nyktert perspektiv så förstår jag verkligen inte varför man väljer att vika. Pappersytan blir så när som friktionsfri vilket lättare måste medföra att man upplever "smöra-mackan-syndromet" än den rejäla och effektiva avrivning man får med skrynkelmetoden. Dessutom är det risky business att vika om man inte har full kontroll på sitt pappers hållfasthet. Alla har inte den fingertoppskänsla att fördela kraften rätt utan gör nybörjarmisstaget "genombrytning", vilket i sin tur med största sannolikhet resulterar i det ack så förhatliga "bajsfingret".

Det bli många begrepp här känner jag men det hade kunnat undvikas om alla människor kunde enas om att använda en och samma metod. Alltså skrynklingen.

Så hand upp och bekänn färg. Vilka av er viker och vilka skrynklar egentligen?