Att dö en bit

De säger att det sista som lämnar människan är hoppet. Det kan inte stämma. Det lämnade mig förra veckan när min fru kom hem med en sån där frän solskyddrullgardin till bilen. Med Nalle Puh-tryck på.

Jag focking hatar Nalle Puh!

Det svårt att förklara smärtan man upplever när man inser att varenda utsikt att kunna bryta svenssonmönstret i sitt liv är totalt utplånad. Visst, jag är en svensson, men jag har iallafall inget radhus och Volvo kombi. Så länge den gränsen inte överskrids finns det ju hopp, brukade jag tänka. Nu vet jag bättre.

Det är över. Finito. Jag kan glömma rebelldrömmen nu. Det är kört och allt är den där honungspundaren till björns fel.

Vakna upp och lukta på kaffet. Nalle Puh borde vara varje familjefars mardröm. Iallafall om man fortfarande värnar om en viss integritet. För varje vuxenpryl med Nalle Puh-pryl som kommer över trösklen dör en liten bit av ens personlighet.

Jag undrar vad för djävulens hantlangare kom på produktutvecklingens grövsta konsumentskändning undrar jag. Jag blir förbannad bara jag tänker på skammen. Den där lille efterblivna idiotbjörnen har ryckt det lilla hopp jag hade om att krypa undan den ultimata svenssonstämpeln någon gång. Föralltid.

Ingenting borde få "smyckas" med Nalle Puh-tryck. Det verkar har gått troll i hela konceptet. Det känns helt abnormt att det är så förbannat poppis.

Vad är dealen med den där dumsnälla jävla pipbjörnen och hans högst dysfunktionella kompisgäng egentligen. En neurotisk grisstackare, en åsnejävel som supit bort allt vad hjärna heter och ett narcissistiskt egosvin till tiger. Vidare, en brorduktig-uggla och ett par skitkorrekta kängurur. Varför är de så älskade. Eller är de verkligen det? Jag får för mig att alltihop är ett otäckt och toppstyrt experiment. Ett försök att driva den lille konsumenten över kanten.

När en man sitter i en bil med Nallepuhsolskydd kvittar det fanimej om det är en Ferarri Testarossa eller en rostig Volvo 745 han kör. Då är han stämplad. Brännmärkt. Då har han officiellt gett upp.

Jag lovar. Inte ens självaste Lemmy Kilmister har tillräckligt med tuffhet på sitt konto för att värja sig mot en sådan vansinnespryl.

Det enda jag själv kan göra, för att rädda om ens en gnutta heder, är att vägra sätta mig i bilen med den där jävla solgardinen. Jag gör det bara inte.

Fuck Nalle Puh - sideways!