Killen med dropphjälm

Fan, jag kom precis på att jag glömt att updatera er angående mina cykelrace.

Förra veckan spöade en förmodad tysk gammeltacka mig med sin ballongdäckspimpade DBS. Det var ett förnedrande nederlag så jag har gett mig fan på att aldrig förlora igen. Jag cyklade vilt ner för backen och lyckades blåsa förbi inte mindre än tre personer i varierande ålder/fysik på ett bräde en dag. Ingen fuckar med det blå skottet mer nu.

Så till det bästa av allt. När jag cyklade hem i torsdags var jag på rätt bra humör. Hade solen i ryggen och hemlängtan som det heter. För att inte tala om tramp i benen.

Så när jag kommer till foten av stigberget och ska till att cykla uppför så ser jag en hurtbulle. En sån man hatar alla dagar i veckan. Jag brukar inte ge mig in i race på hemvägen men när man ser sin chans att spöa skiten ur en kille med cykelbrallor, racerhoj, dropphjälm och vattenbälte. Då är det som att kroppen får en "nitroboost". Jag pinnade på utav bara fan och i höjd med kemtvätten cyklade jag om den flåsande killen. Sittandes. Fy fan vad gött det var.

Visst. Jag hade blodsmak i munnen, fick yrsel och kände att armhålorna var på lipen. Men det var det lätt värt. Det var som en sån där tuff rundspark i jeans (som Chuck Norris och Lorenzo Lamas gör) så att hans Oakleybrillor permanentmonterades i nyllet på honom.

Jag tittade oberört förbi killen men la märke till att han hade cykelhandskar tilloch med. Fy fan vilket cykelmongo. Så gött att vinna då.

Ingen messat med Mike och hans treväxlade. Jag känner mig redo att ta en returmatch med tyskhaggan. Anyday!