Ingen hisings-porr men mycket annat

Det blev inget fotoreportage igår. Det var för pissigt väder.

Visst, man ska offra sig för konsten men hur långt ska man gå. Jag och R överlade nogrannt och kom fram till att misär i regnväder är för billigt. Vi vill göra det med en blå himmel som fond och solsken som belysning. Mycket mer effekt. Som en spark i skrevet och mer krisp (som R uttryckte det). Men visst blir det av. Jag har redan en tiolista med vyer som jag vill sprida. Vi ska boka in en ny dag och då lover jag att det kommer vara väl värt väntan.

Jag och frau gick på Da Vincikoden istället. En Slät trea. Bättre än boken måste jag säga. Jag pallar inte med Dan Bruns karaktärsbyggande. Han har gått i Guillos skola känns det som. Den där övermänniskohjälten spelad av Tom Hanks (vilket tog ner det där aset R. Langdon på jorden lite). Men Audrey Tautou var vacker som vanligt. Gudomligt vacker - bra casting. Bäst var albinomunken Silas (Paul Bettany). Hade velat se mer av honom. Enligt mig var det en rätt väl avvägd film ändå. Jag är ju inget fan av boken så filmen funkade bättre på mig.

På bion satt jag bredvid en konstig kvinna. Syftar inte på min fru såklart utan hon på andra sidan. Hon var gravid och skitsur. Jag blev nervös. Sedan tog människan av sig skorna precis när filmen började och som det luktade. Mina smöriga och nypoppade popcorn växte i munnen. Jag har så svårt för kroppslukter. Utsöndring är ett ord som får mig att vilja springa på toa och spy.

Inte nog med att hon satt och hormonsvettades så att jag höll på att vomera rätt över raden framför. Hon tokstirrade på mig. Jag tror hon irriterade sig på att jag hetsåt mina popcorn. Ni vet ibland känner man sig plötsligt iakttagen. Extra jobbigt är det när det är mörkt omkring en. jag vred på huvudet. I skenet från duken möttes jag av hennes vidöppna ögon. Jag kunde känna henness andedräkt, så nära satt hon och råglodde ut mig. Normala människor brukar vända bort huvudet när de blir påkommna med att tokglo. Men inte hon. Tvärtom hon fortsatte att titta i kanske fem tio sekunder till. Jag ville springa. Sedan halvfnissar hon (mhmmm) bara som nåt jävla nötjobb på permis från rättspsyk. Två sådana stirrsessioner utaste hon mig för. Gav mig the crazy eye.

Resten av filmen satt jag lutad långt åt motsatt håll och ville att den skulle ta slut.

Efter filmen åkte vi hem och fastnade framför mello en stund. Jag har lovat mig själv att aldrig mer kolla och ändå satt jag där. Jag sviker mig själv hela tiden.

Sedan ringde brodern. Han har fått bältros i ansiktet. Ingen lek alltså. Han ville få skjuts till akuten. Det fick han och jag stannade kvar. Jag har ett stort problem med sjukhusakuter. Fan, är det nåt ställe jag kan få tokspel på så är det just där. Vi satt där till klockan fyra på morgonen.

Jag har nästan förträngt de sista timmarna men brorsan sa att han började tycka att det var påfrestande när jag började vissla "Jazzgossen" vilt runt klockan tre. Och då var det ändå han som borde flippat.

Så nu är helgen nästan över. Sweet.