Fuck pollen!

Jag tror alltid att jag gillar naturen men kommer på mig själv varje vår med att hata den. Med passion. Eller kanske är det precis värtom. Naturen som hatar mig. Mig och en jävla massa andra människor.

Det är våren varje år som får mig att förstå att vi människor inte är all that som vi tror. Vi är inte så jävla stora och starka. Vi står inte överst i näringskedjan. Inte somliga av oss iallafall.

Hur förklarar man annars att ett litet frömjöl kan fucka upp en människas liv på ett så djävulskt vis.

Biologiboken säger att det är för att växter ska kunna föröka sig som pollen utsöndras. Inte en chadde säger jag. Jag är säker på att det är naturens mest raffinerade sätt att förklara för oss att vi ska hålla oss jävligt passiva. Inte mopsa oss. Det vore ju galet om vi skulle straffas enkom för att växtligheten skulle vara lite knullsugen. Det skulle vara ondska i dess renaste form.

Just nu sitter jag framför datorn och är svullen av olika anledningar. Det ena är ju att pollenhelvetet flyttat in i mina ögon och inte verkar ha några som helst planer på att flytta ut. Snarare verkar de planera att bygga ut för jag har känningar i näsa och hals med. Sweet. Jag är ett nysmongo.

Jag fick tidigare förklarat för mig av min fru att varje år när alla andra blir glada över värmen och solen (vilket jag också blir) och vill ut, vill leva. Då deppar jag ihop. Jag har inte tänkt på det innan men det stämmer, vilket förenat med pollen och en massa annat har gjort mig lite skör.

Jag vet att jag inte borde men jag sitter och lyssnar på Coldplay just nu. De har en tendens att inte lindra svullenhet särskilt väl. Väldigt få kan konsten att genom att mangla ett enda ackord i evighet göra mig gråtmild. Det är en sådan dag helt enkelt.

Nu sak jag snyta mig, och du pollenjävel - go fuck yourself - somewhere else please.