Meck inför Marocko

Imorgon bär det av till Marocko!

Behöver jag säg att det ska bli skönt att lämna all skit här hemma för en vecka i ren lyx och frosseri. Vi ska bo på det ett av de bästa hotellen i Agadir. Folk säger att det är skittrist stad men asbra strand. Well, det räcker för mig. Jag åker inte dit för att kolla på en massa skit. Jag ska stressa av, ligga på stranden, ligga vid poolen, bli masserad, äta, slappa och marinera mina inre organ i gratissprit. Japp mikebike ska åka All-Inclusive.

Jag och min fru gjorde det en gång för många år sedan och lovade oss själva att aldrig resa så igen men jag har ändrat åsikt. För att nå total avkoppling finns det inget bättre än att ha en resebyrå som curlar hela vägen från Majorna ner till dubbelsängen på Afrikas västkust. Vill man göra sin resa till ett äventyr är supercharter inte direkt att föredra. Men den här gången har jag inget sug efter att bli erbjuden att sälja min fru för 40kg hasch, hyra bil och köra planlöst ut i vildmarken. Jag har ingen lust att resa med rygga och vara smutsig och fattig och inte ha en aning om var jag ska sova nästa natt. Jag vill bara ta det kool och låta problemen begränsas till om det är dags för en kall öl eller en gin & tonic. Variation känns fint och dessutom är det första trippen med Juniorette som inte är 1,5 år än.

I vanlig ordning har jag valt att lösa alla bestyr sista dagen (idag) och börjar känna en inre paikångest. Ska till försäkringskassan och hämta papper så att jag blir väl omhändertagen om jag bryter armar och ben. Gjorde ett försök nu på morgonen. Det var fem nummer före men bara en kassa öppen och kärringen som satt där var extremt pratsugen. Hon drog fan sitt livs memoarer för sin "kund" och jag började sakta koka.

Att vänta på statliga myndigheter är en form av väldigt brutal tortyr. Man äts upp inifrån och märker det inte förrän den där välbekanta känslan kommer över en: Tänk om jag hade ett pumphagel nu, då skulle ni allt få se. Vilken tur att man så sällan packat på sig hagelbraket.

Plötsligt kom det in en tjej med tajta jeans och läderstövlar. Hon såg farligt dominant ut men hade duff... mmm... duff! Det räddade situationen. För strax därefter kom en städerska där lyckan för längesedan lämnat in. Jag har aldrig sett en ledsnare människa. Tro lars det! Hon städar ju för helvete på försäkringskassan. Jag gick därifrån.

Påväg till kontoret mötte jag en uteliggare som frågade vad klockan var, jag svarade och han sa "Tackar mannen", precis som att vi hänger i samma gäng. Jag har sagt det innan, jag lider av en "bumappeal". Alla lodare verkar känna samhörighet med mig och det är inte så jävla kul. Jag har inga problem att hålla mig för skratt direkt. Känns sådär att signalera homievibbar till stans trasigaste själar.

Sist löste jag problemet genom att klippa mig men jag har inte råd nu. Jag får hoppas att en vecka på lyxhotell löser biffen.