Ålderskris

Första tecknet på att en ålderskris ligger och lurar: Är när man börjar skämmas för att man bär tajta Cheap Mondaybrallor.

Min kompis H ringde innan marockoresan och berättade att han varit inne och tjackat ett par röda Cheap Monday men att han redan på gatan drabbats av panikångest och fått lämna tillbaks dem. Han kände sig gubbsjuk i dem. Jag flabbade och tyckte att han var löjlig men han måste ha sått ett dåligt frö i mitt undermedvetna. Något som har fastnat och brytit ner min helmantlade försvarsmekanism.

Jag har hittills känt mig oövervinnerlig. Sett mig själv som en form av ungdomens titan och visat mitt fula finger i trots mot tiden. Jag har stått oberörd av det faktum att jag närmar mig helvetestrean a.k.a trettistrecket. Ända tills igår...

Jag hade varit hos en kompis och svullat i frasvåfflor och skulle bara förbi affären på hemvägen. På mig hade jag dagen till ära tagit just mina nyaste Cheap Monday's och kände mig jävligt otuff i dem. Den marockanska bufféveckan har gjort sitt, tänkte jag och kände mig lite som en halvfylld vatteballong i en hårt knuten hand när jag kollade mig i spegeln. T-shitren kändes för kort och mina tändsticksben såg råknasiga ut när midjan tog vid. Men jag sket i det och intalade mig själv att det berodde på att jag inte gått in brallorna än. Självbedrägeriets verkliga dårskap.

Så fort jag skulle till att sätta mig ner kände jag kalluft i stjärtskåran som alltså blottades. Stretch är ett jävla sattyg och borde inte vara lagligt i kombination med jeanstyg. Det är det som gör att lönnfeta trettioåringar utmanar ödet och ohämmat trotsar fysikens alla lagar genom att tränga på sig korvskinnstajta brallor. Jag kände mig jävligt obekväm och inte alls lika frän som jag gjorde i provhytten när hon som jobbar i butiken kom förbi och sa att de satt perfa. Det hade irriterat mig hela dagen och jag var skarpladdad med en känsla av okomfort.

När jag kom gående och såg spegelbilden i glasdörrarna på ICA så brast det. Jag tänkte: Vem fan tror du att du är killen? Vem försöker du lura - ditt gängliga fetto?!?

Och när vi gick förbi påläggshyllan tog jag det rationella beslutet att jag skulle gömma mina sausageskin-brallor längst in i garderoben. För min egen mentala hälsa. Dags att vakna upp och fatta att man inte är en spänstig yngling som kan ränna runt och kränga i sig öl och andra onyttigheter utan att kroppen får betala dyrt.

Min tid som spinkis verkar gå mot ett ödesdigert slut. Kanske ingen idé att kämpa emot det omöjliga, men jag bör åtminstone vakna upp och fatta att likörmanipulerad Oboy och taxfreetoblerone inte är synonymt med filmmys utan snarare med rent jävla vansinne.

Min självbild är slagen i spillror.

Så fort jag sluter ögonen flimrar subliminala meddeladen förbi. Min hjärna börjar ofrivilligt formulera ett brandtal om att det är kanske är dags att acceptera att gabardinfasen tagit sin början och att klädinköp snart kommer gå genom frugan via någon postorderjätte i den hopplöst ledsamma textilhuvudstaden som stavas B-O-R-Å-S.