Historier från Hisingen - del 3

Igår strax efter klockan 17 plingade det i min mobil. Min vän R skrev lite malligt att han satt på 10:an mot Hising Island. Han poängterade att han skulle fynda fiskegrejer i en pro-shop vid vågmästarplatsen och inte gjorde det för att stilla någon bisarr fantasi. Han hade fått ett hett men givetvis mycket omdömeslöst tips av en s.k. arbetskamrat som hävdade att det var helt safe att ta sig över till helvetesön.

Hur kan man leda en kollega rätt in i det brinnande helvetet undrar jag. Personligen skulle jag råda honom att se över sina vänskapsband med den jäveln och kanske bjuda på den gamla kontorsklassikern - fem hekto brie i datorlådan - som tack för skämtet.

Jag hann inte ens skicka mitt sms där jag frågade vad fan han höll på med och sa att jag förutsatte att han klätt ner sig och förstod att han inte skulle drälla omkring i området kring Kvillebäcken och vädra sin feta Nokia de Luxe. Det ringde och jag svarade. På andra änden hörde jag en uppenbart skakad R förklara att han just varit med om det sjukaste han upplevt.

R hade skickat sitt sms till mig innan han kommit till hållplatsen "Nordstan". Jag har tidigare beskrivit att det är ungefär där man kan skönja stora skillnader i vår kära medborgarskara och mycket riktigt hoppar en blandmissbrukare på vagnen just där. Han har en täckjacka från 80-talet och begynnande flint, ser härjad ut som fan. Han är i sitt esse och börjar föra ett jävla liv så fort vagnen börjat åka. Han konfronterar människor till höger och vänster enligt klassiskt narkomanmanér och skriker att han ska ge någon jävel bonk - så enkelt är det bara. R berättade att han blev stel och svettig. Pundarjäveln börjar gapa "heja blåvitt" och R fruktar att han ska börja jiddra med honom. R har en utpräglad stockholmsdialekt och tror inte att han som AIK:are skulle impa nämnvärt på det fladdriga miffot längre bak i vagnen.

R överväger i huvudet om han ska hoppa av på nästa hållplats men kommer snabbt fram till att nackdelarna med att hoppa av vid Frihamnen vid skymning väger över. Det är trots allt den plats det refereras till i det klassiska uttrycket: "Där ingen kan höra dig skrika". R gamblar högt och sitter kvar.

När vagnen svänger in på Hjalmar-Brantingsplatsen stövlar tre eller fyra skitförbannade tändargasstollar in med sina hetsiga Schäferhundar. Jackpot! Det visar sig att de är ute efter att mula den andre och börjar högljutt käfta om att de ska döda honom. Tumult utbryter. R svettas som en gris och börjar laborera med "trolighet kontra risk", ifall det plötsligt skulle plockas fram skjutjärn och ett par niomillimetare börjar flyga omkring och rikoschettera i vagnen. R sitter fastmonterad på sin plats och vågar inte ens tänka. Resten är ett svart hål, tills dörrarna plötsligt öppnas och han kliver av på Vågmästarplatsen.

En tydligt skärrad och anfådd R ringer och säger att han befinner sig på en folktom och ultratrashig gata som kantas av fyndmarknader, bazarer, garageutförsäljningar, lågbudgetporr, rivningstomter, taggtrådsstängsel och ställen som säljer "rims".

Grattis, killen befinner sig på Göteborgs motsvarighet till Detroits 8 mile rd. och jag frågar om han verkligen känner sig bekväm med att stila med mobilen på just den gatan. Det gör han inte och vill lägga på genast.

Jag påminner honom att han bara är ett stenkast ifrån den plats där jag, brorsan och H blev hotade till livet för att vi råkade spatsera i fel territorium en lördag förmiddag för inte särskilt längesedan. R säger med en tydligt missnöjd ton att han inte är intresserad av mer djuplodande info i den frågan och lägger på.

Senare på kvällen snackar vi på tele igen och det är en betydligt mer avslappnad R som ger en detaljerad utläggning om sin minitour i västkustens alldeles eget hades. Han säger att han trodde att jag överdrev en smula i mina tidigare historier från Hisingen men nu snarare vill påstå att jag verkar ha hållit igen.

Jag frågar hur det egentligen kommer sig att han aldrig varit där innan och får det rappa svaret: "Vaffan skulle jag ha där att göra?"

...och han har så rätt.

För vad fan skulle han eller någon för den delen ha där att göra - egentligen.