Göteborgsvarvet - yeah right!

Trägen vinner är ett ordspråk jag aldrig använder. Men en sak måste jag säga. Jag har vunnit rond ett i matchen Mikebike vs. Fetman.

Tidigare i höstas så gjorde jag efter en panikupptäckt vilket genererade en hälsonojja och en massa löpning m.m. Anledningen var att jag kom ur duschen en dag och såg mig själv i spegeln, från sidan. Jag visste sedan flera år att jag hade problem med löshet. Inte fet alltså men lös istället. Jag höll stenkoll på min mage så att det inte började byggas på där i onödan. Det gjorde det inte. Fetman var smartare och mer beräknande än så.

Med diabolisk ondska gjorde den det fulaste av det fula. Den smög sig på mig bakifrån och jag blev fet på ryggen istället. Fatta vad snopen jag blev när jag såg att jag hade fått en liten ölmage på ryggen. En ölrygg - det hade jag aldrig hört talas om.

Där hade jag gått i ovetskap och anade inte vad som skedde bakom min rygg. Ohyggligt!

Som vanligt så tutade jag direkt i den stora tutan och proklamerade för en stor del av min bekantskapskrets att jag skulle börja hårdträna inför Göteborgsvarvet. Bara en idiot gör så. Jag hade fått för mig att om jag säger det till många så ökar pressen på mig men jag borde ju känna mig själv vid det här laget. Nu får jag stå där med skam nästa gång alla förbannade hurtbullar ska dra runt halva stan och ta upp plats.

Jag höll faktiskt på rätt tappert med springandet ett tag men sedan kom fulhösten och med den regnet, vilket i sin tur drog ner löpsuget till farligt låga nivåer. Efter jul/nyår inledde jag istället projekt avgiftning och bestämde mig för att bli "part time vego". Nu har vi hållt kosten ganska nyttig här hemma och imorse såg jag mig i spegeln igen. Ölryggen hade försvunnit nästan helt. Spårlöst. Jag har alltså lyckats vänta ut fetman (en annorlunda form av arga leken) och jag vann första ronden.

Efter en vinkväll i fredags var lördagen dömd att leda till återfall i form av sirapskakor, glass och två rör pringles etc. Dessutom fikade jag med A idag och det blev en form av väckarklocka när vi satt och ursäktade oss för att vi var så onyttiga. Det är fint att ha "ångest" tillsammans med någon. Då tar ångesterna ut varandra. Neutraliserar.

Fan, kanske är det inte fysiskt ansträngande träning som är min vinnarmelodi. Kanske går det även att besegra löshet med smal kost, vila och ihärdig väntan.