En meter öl

I fredags skulle vi gå ut på stans hårdaste svartklubb, Truckstop Alaska (en helt egen historia), nere i Majnabbehamnen . Innan vi gick dit bestämde vi att vi skulle förfriska oss på Chapmans stolthet "Jeffreys". Jag har tidigare dömt ut det stället totalt som ett av de sunkigaste ställena i stan. Där skådas mysbrallor, jagckvegas och grejer men jag måste erkänna att det var rätt trevligt. Man kan sammanfatta det som att gästerna må vara drägg men personalen är supertrevlig.

I alla fall så satt vi och drack stora starköl för 24kr och hade det ganska gemytligt när en kompis pekade över min axel och sa med upphetsning i rösten: "Titta, en meter öl". Jag fattade inget och stirrade in i baren men han syftade på två sorgliga gubbar vid ett bord alldeles intill baren. Mitt på bordet hade de en ordentlig pjäs. Ett stort glasrör med tappkranar och sjukt mycket öl i. Det såg ut som en gigantisk crackpipa och männen hade den där malliga "kolla-här-vi-handlar-öl-per-meter-fan-vad-vi-är-mäktiga-blicken".

Det är bland det sjukaste påhitt en pub kan hitta på och det stinker tysk oktoberfestival om hela grejen. Vi började spekulera lite kring vad drivkraften ligger i att beställa in en obscen mängd av den gyllene drycken på en gång? De har ju bordsservering för fan. Det är inte så att ölen kommer ta slut, det råder inte ransonering och så jobbigt är det inte att servitrisen kommer och tar upp fler beställningar. Det måste vara något annat.

Vi kom fram till att det måste vara när man vill sticka ut och göra något galet. Skilja sig ur mängden. Arbetarhakens motsvarighet till Stureplans statusfaktor. Istället för att beställa in en flaska Cristal för åtta kakor i lådan så köper man in "En meter öl". Det är att äga fett liksom.

Jag tror inte jag kan komma på en endaste poäng med att köpa in enmetersöl med egna tappkranar, men det hade varit jävligt kul att se vad de säger om man skulle sitta ensam en halvtimme innan stängning.

"Nu tar vi sista beställningen"
"Ok, jag tar en meter öl här tack"