Idag är allting grått och jävligt

Väcktes okristligt tidigt imorse och visste redan då att denna dagen inte kommer medföra något gott. Så fort jag kom utanför dörren kände jag det hårda regnet piska mina kinder. Då visste jag - nu börjar helvetet på riktigt. Vanligtvis brukar denna perioden och ända fram till jul kännas helt ok. Eller rent utav bra och mysig. Plötsligt är det socialt accepterat att hyra tio videofilmer, sjukskriva sig en vecka och inte flytta sig mer än den nödvändiga distansen mellan soffan och köket under några dagar. De första månaderna av fulhöst brukar vara uthärdliga helt enkelt. Men i år känner jag mörkret redan från dag ett.

Jag hatar verkligen höst och vinter i Göteborg. Löjligt att ens säga vinter eftersom den årstiden inte existerar här. Ett halvt år av små vattenpartiklar från sidled. Den djävulska fukten som tar sig innanför en torrdräkt till och med. Den kyla det medför är värre än 40 minus i torrt klimat. I Göteborg drunknar man nästan av luftfuktigheten. No more Converse på ett tag. Då får man reumatisk värk på nolltid.

Snart börjar människor få en dålig attityd. Bli lynniga. Snart börjar skottlossningen utanför och inne på krogarna på avenyn (låt dem hålla på). Snart börjar allt som smakar grillat på sommaren smaka skit för ett halvår framöver. Förkylningar och influensornas tid står för dörren. Snart börjar lidandet på riktigt. Det tär på psyket. Allt man kan be om är några korta ögonblick av lycka, några bra spelningar, sköna filmer, mysiga sammankomster och fina spritfyllor som hjälper till att dämpa den kroniska hösten för en stund.

Gud vad jag hatar Göteborg och Sverige under detta mörka halvår. Inte ens Majorna är soft i horizontalregn.