Ärlighet avlönar sig inte

De flesta jag känner som är "arbetssökande" har skrivit tusen ansökningar utan framgång. De är alldeles för kassa för att få det där jobbet. Kassa på att ljuga alltså. De får antingen skriva tusen till eller lära sig dra i den stora klockan. Kan det vara så att arbetsgivarna är oändligt trötta på allt skitsnack de blir matade med inför varje nyrekrytering?

Jag har länge funderat över vad jag skulle få för respons om jag verkligen la manken till för att skriva en helt ärlig arbetsansökan. Den skulle kunna se ut ungefär såhär:

Mitt namn är Förnamn Efternamn och jag söker tjänsten som "Tenisk projekledare med säljansvar".

Tjänsten passar egentligen inte mig särskilt väl då jag aldrig tidigare arbetat med liknande arbetsuppgifter, varken under mina år som brevsorterare på posten, orderplockare på ett lager eller HTML-slav på en reklambyrå. Men ärligt talat. Jag är bra sugen på en större lönecheck, för att inte tala om egen firmabil och representationskonto.

Jag skulle inte påstå att jag ären naturlig ledare. Jag ser ofta problem och hinder före möjligheter. Lojal, kanske det. Jag skulle hellre säga att jag är bekvämlighetstrogen. Vad beträffar ansvarskänsla så tycker jag det är klart överskattat. Mer ansvar betyder mer Losec i min värld och jag har faktiskt aldrig riktigt förstått dem som säger att de gillar utmaningar. Jag tror snarare att de antingen blåljuger eller är helt skruvade. Räkmackemodellen är nog mer anpassad för mig.

Att sätta mig in i problem och lösa dem är inget jag tänder på direkt men visst kan jag ge det en chans, ifall nåt kommer upp. Många bollar i luften gör mig snurrig och stress ger mig ofta huvudvärk. Jag är precis så effektiv som krävs av mig. Varken mer eller mindre. Jag trivs bäst med att arbeta i ett skönt tempo och är riktigt bra på att fika.

Min främsta egenskap är att jag har lätt för att komma överens med människor. Anpassar mig snabbt och blir en i gänget. Jag smälter in lika bra bland könsvitsare som i akademikerkretsar.

Mina sämsta egenskaper (ur en presumtiv arbetsgivares synvinkel) torde vara att jag är sjukt morgontrött vilket gör att jag har svårt att passa exakta klockslag under arbetsdagens första timmar. Flextid är att föredra. Jag har en tendens att bli lite disträ framåt eftermiddagen (beroende på hur hårt jag slitit under dagen såklart) och ordning och reda är inte direkt mina familjemedlemmar. Snarare de snygga och vattenkammade kusiner jag aldrig haft.

Jag klarar att arbeta ensam såväl som i grupp och är socialt sett fullt duglig. För mig är lönen dock det viktigaste. Jag drivs av min målmedvetenhet att tjäna såpass bra att jag kan gå i pension riktigt bustidigt. Med mig i företaget blir ni knappast halare men jag är övertygad om vi skulle kunna få riktigt kul tillsammans.

Med förhoppning om ett personligt möte.
Förnamn Efternamn