Jag verkligen avskyr måndagar. Den där känslan när man vaknar och inte riktigt fattar att det är sant. Man tänker lite desperat att det kanske, kanske är söndag ändå. Att allt bara är en dålig mardröm. Men det är det aldrig.
När jag kommer in till kontoret på måndagar så tänker jag alltid på hur mycket jag hatar att arbeta egentligen. Det har jag alltid gjort. Jag har faktiskt inte fattat poängen med att arbeta förutom det sorgligt lilla cashflow det genererar till slutet av varje månad. Jag har aldrig förstått dem som säger att de hade gått ner på halvtid om de vann några mille. De är idioter. Jag hade gått ner till nolltid på dagen.
Jobba är inte för mig brukar jag säga. Softa är min grej. Låt Jobba vara någon annans.
Det är lustigt hur omvärlden ser på en som föraktar jobb. Som om man är avskum så fort man säger sin mening. Men vaddå? Jag jobbar ju faktiskt måste jag gilla det också? Det är ett orimligt krav. De värsta är "karriäristerna" (de som gör en grej av det) som ÄR sitt jobb, som lever för sitt arbete. De kallas framgångsrika men de är förvånansvärt ofta helt tomma människor. Det enda de är fulla av är representationssprit och annan skit. Hör ordet, känn på det. A.R.B.E.T.E. Fy fan, det måste vara världens fulaste ord. De som har det bäst är kanske de som har ett arbete som ingen förväntar sig att någon ska tycka om. Det är nämligen ett ok man får bära om man har ett jobb som anses vara roligt. När jag arbetade på reklambyrå fick en gammal arbetskompis skäll på utvecklingssamtalet. Han spred negativ energi omkring sig eftersom han inte flabbade tillräckligt mycket. Han genomgick just i den perioden en livskris men förväntades att hålla masken på jobbet. Sjuka värld.
De som har det allra bäst är ju självklart den 0,001 promille av befolkningen som lever på sitt intresse. Det klassas dock inte som arbete i min värld.
När jag tänker efter är det enda jag gillar med att jobba att det finns så mycket utrymme för att fika och ta långlunch (iaf om man driver eget), kolla/skriva mail och sluta tidigt. Resten suger getkuk för att uttrycka mig lindrigt.
Nu är det snart lunch och jag har nästan slitit ut "skickaochtaemotknappen" i mitt mailprogram.
Det är måndag igen och livet ler åt mig... hånler!
Jobba är trist, punkt slut.
SvaraRaderaUpptäckte detta för ca 5 år sedan då jag nästan jobbade ihjäl mig.
Nu äntligen kan jag ta jobbet för vad det är, ett surt sätt att få pengar så att man har råd att leva.
Mina chefer uppskattar inte att jag säger det rakt ut om någon frågar men det är ju faktiskt så.
Skulle jag vinna en massa stålars skulle jag jobbat men med det jag vill och på de tider som jag själv vill ha.
Tänk vad skönt att få stiga upp i ottan och känna att nu börjar ännu en dag av arbetes glädje. Inte ligga och sjusova minsann! Så efter en dags dot och inmundigande av isterband så lägger man sig som en laglydig medborgare kl 11 på kvällen, för det är ju en dag i morgon också!
SvaraRaderaVilken svenssonloser du är.
SvaraRaderaSkaffa ett jobb du gillar och sig upp dig från ditt gamla.
...du ser inga smilies, du läser ingen ironi. Jag behöbver heller inte skriva "Seriöst".
jag fattar inte riktigt det sista inlägget. var den kommentaren riktad till mig?
SvaraRadera