Jag blir så otroligt trött...

Kollektiv i all ära. Man får köpa en del bök och stök när man väljer att dela på utrymmen tillsammans med en massa andra människor, alla med sina egenheter. Charmigt nästan. Det finns många fördelar och det krävs att man inte är av den känsliga sorten. Dock måste ju gränsen dras någonstans.

Någon i vårt företagskollektiv visar upp ett väldigt dåligt omdöme när det gäller kostintag. Det är inte nyttighets- och hälsofaktorn jag reagerar över. Det är stanknivån. Denne någon verkar ha en fetisch för en sjuk mat bestående av blomkål/broccoli/kål eller något annat som han eller hon kokar eller gör något annat fasansfullt med. En stank sprider sig varje lunch i hela lokalen och hänger kvar som senapsgas. Jag känner hur den retar mina kräkreflexer och genererar högoktanig vrede. Det är fanimig perverst att tillaga "föda" som luktar värre än avföring. Skitsamma hur nyttigt, ekologiskt eller politikskt korrekt det än må vara. Man måste förstå att det finns vissa regler när man lever i ett samhälle. Man kan bara inte förvänta sig hänsyn för vissa aktiviteter. Jag kan bara inte acceptera att en potentiell coprofag tar med och utövar sitt sjuka intresseområde i det kök där jag brygger mitt kaffe. Så är det bara.

Men hur tacklar man problemet utan att stöka om alltför mycket? Det är ju inte så soft att skicka ett gruppmail riktat till "den som äter något som luktar bajs" varje gång det är lunch. Samtidigt finns det ju inget snyggt sätt att förklara problemet på. Är detta vad man kallar kontorslandskapens moment 22? Eller ska jag bara köra hårt?

Man får kanske räkna med några K-I-A:s när denna typ av problem tillstöter.