Jobbångest!

Så var man tillbaka i verkligheten igen. Inte för att jag lämnat verkligheten en endaste sekund denna sommar (bortsett från roskilde) men jag menar den verkliga verkligheten. Den där då man har ett jobb att gå till, mail att kolla, lunch att spisa, latte att smutta och så en jävla massa skit.

Jag trodde att jag skulle njuta av min vanliga verklighet men just idag känns livet svårt. Jag har liksom vant mig vid att inte uträtta ett förbannat skit nu i sex sju veckor.

Helgen passerade i rus och bakrus. Middag och whiskeybuffé på fredagenb och vinpartaj (med för min del lågt intag) på lördagen. Söndagen var en dag i fikans tecken och sedan gjorde jag misstaget att hyra "Wallander - Innan frosten". Jag var sugen på lite svensk krim i stil med Beck. Jag vet inte men jag har en liten fetisch för svenskt snutdrama.

Den börjar bra med dokumentära bilder från min favoritsektledares totala domedagsflipp då han fick 900 anhängare att festa loss på ett sjysst merlot spetsad med cyanid. Men sedan går det utför fortare än fan och filmen blir bara pajig. Eller, den har potential med en badguy som passar fint och bra insatser från några av skådisarna. Den blir tillochmed spännande flera gånger. Dock så verkar manusförfattaren ha ätit bajs till frukost just den dagen han skrev manuset (för det kan inte tagit längre än en dag). Jag kände hans förakt för tittarna eftersom han med så berått mod utgick från att vår slutledningsförmåga är sämre än en femårings. Jag får nästan återkomma med en rescension eftersom det kommer ta en bra stund att rada upp all skit här och nu.

Jahapp, det var det. Nu måste jag jobba. Det känns verkligen brunt. Känner liksom inte alls för det. Jobba verkar inte vara för mig. Det måste ju finnas plats för såna som mig med i det här j...a samhället.