Paddan

Som göteborgare och kanske i synnerhet som turist i Göteborg är det lätt att tro att "Paddan" är de där platta båten som drar runt i kanalerna, och soliga dagar är fyllda till bredden av besökare som tittar glosögt på allt de ser. Som om de aldrig sett en stad förut. MEN det är det inte. Paddan, eller "The Padd", som hon i folkmun kallas av alla majbor... eller åtminstone i min familj. Det är den rödhåriga, extremt androgyna subban som arbetar på Hemköp på Chapmans torg i Göteborg.

Jag har svurit att aldrig mer låta henne ta hand om mina varor. Jag skulle hellre köa tio gånger så länge hos den långsammaste kassörskan i världen (kanske någon från apoteket) än att låta henne få ta emot mina pengar en gång till (som om hon bryr sig ett skit över min löjliga hämnd, men det är min hämnd).

The Padd är inte långsam, tvärtom, hon är nog den snabbaste de har. Med rasande fart dundrar hon in varorna. Hon är inte argsint av sig, snarare tystlåten. Problemet med The Padd är att hon är betraktande, dryg och lurig och bakom hennes nästan katatoniska men mycket hånfulla leende, döljer sig ren och massiv ondska.

Hon håller käft och säger inget men lurpassar på att man ska göra ett fel. Någon liten detalj som skiljer sig från hennes syn på hur ett Hemköp ska fungera, minsta överträdelse och du ska få se på en förödmjukelse man bara ser på film. Om Hemköp var ett regemente så är hon Överste och på hennes territorium ska det vara puts & studs. Preussisk disciplin skall råda. Och du som kund är en vanlig basse - ett avskum - som bara skall rätta dig in i ledet annars JÄVLAR I MIN LÅDA ska du få se på THE MAD PADDS vrede.

En månad när vi hade väldigt klena ekonomiska medel och det var bara några dagar till löning så har jag ca: 30 kronor i kontanter och lika mycket till på kortet och jag handlade för 57 kronor. När det är min tur synar hon mig och säger sitt rutinmässiga "hmmeeej". hon stämplar in och jag skyndar mig att förklara att jag vill betala 27 kronor med kortet och 30 kontant. Paddan stannar upp, vrider på sin tjurnacke och tittar sig omkring innan hon höjer rösten (väldigt många nivåer) och säger med en överlägsen och föraktfull ton:
Padd:
"Ja, eller du vill betala 30kr kontant och resten med kortet menar du väl??".
Jag:
"Ja", men antydan till purkenhet
Padd:
"Ja, men säg det då och krångla inte till det", säger hon och jag ser hur hon njuter av att förnedra mig.

Jag kände mig som en idiot och sedan dess så iakttar jag henne alltid med förakt i sinnet, och på håll. Jag tänker aldrig låta henne få nöjet att smäda mig igen. Jag ser alltid till att hamna i den kö där hon inte sitter. Är hon ensam är det väldigt vanligt att jag skiter i att handla alls. Så sjuk är jag. men jag har blivit trött på henne och hon är ute. När jag inte gillar någon är jag som kall som is. Detta var flera år sedan nu.

I dagarna så var jag och handlade nån skit och stod i kön. Det skulle strax vara min tur. Paddan var utom synhåll och den mörkhåriga, snygga tjejen, stod i kassan och jag kände att allt var kool. När det var min tur bestämmer de sig plötsligt för att göra en "switch", ett galet genidrag som jag inte kan finta mig ur, inte ens om jag skulle fått ett epileptiskt anfall. Jag var fast. Jag var tvungen att handla hos The Padd... den värsta. Jag klarade mig lindrigt, men jag såg hur hon njöt av att expediera mig... som om hon visste.

Jag mår fortfarande dåligt av detta... Tidigare ikväll var jag sugen på glass och var tvungen att muta fru med massage och jordgubbar för att hon skulle agera kurir. Nästa gång de gör the switch kommer jag att göra nåt tokigt tror jag...