Gotlänningar som hårdvaluta

Jag trodde att gränsen var nådd när man började använda skåningar så fort man ville kredda en produkt lite extra. Helst skulle en gammal gubbjävel tala med högtravande stämma... jiddra lite skit om anrikedom och kvalitet... så vips är man blåst!

Det hade varit mer än nog med bara det men de äckliga reklammakarhjärnorna tänkte så att det luktade bränt tills de kom på att det finns ett ännu mer trovärdigt folk - Gotlänningarna.

Ända sedan första kenospotten har det rådit hausse på gotlandbörsen. Alla vill ha ju en egen lite gotlänning som snackar varmt för ens sak nu för tiden. Skåningvärdet har devalverats som i en atomklyvningsprocess. Ingen vill ha skåningar längre. Det är B. Låg budget, och bara bönner går på det nu för tiden. Nä nu är det Gotlänningar som är "the real shit" om man säger så.

...Och självklart är det det som gör mig förbannad idag. Jag fattar inte vitsen med att kalla in en raukpajsare när man vill kvalitetsmärka produkter helt utan koppling till gotland. Ok varför inte egentligen, det är väl fint med lite mix... men det är ju så JÄVLA uppenbart. Det är någonting reklamsverige verkar tro att vi går loss på. En ettrig, lite tokrolig och oförarglig gotlänning. Lyteskomik när den är som mest påfrestande. De ger ett intryck att vara enkla, gedigna och lite charmigt efter. Men jag vet inte. Jag går inte på bluffen. 'nuf is 'nuf lyder ett kärt gammalt talesätt.

Babben har ju alltid varit med så henne kan man inte lasta. Jag tror att den där påfrestande snubben (Timells nemesis) i Roomservice som satte bollen i rullning. Han är så käck och folklig. För att inte tala om händig. Bara för att en av dem kan måla om ett rum snabbare än Ernst hinner säga "Välkommen till Sommartorpet", betyder väl inte det att de kan ta över världen. Jag börjar lacka ur på all sån skit... Jag lovar att jag aldrig kommer befatta mig med en produkt som kommer från Gotland igen. Jag ska börja bära pins nu tror jag: "Gotlänningar, nej tack!"

Tacka vet jag snygge Ernst.