fredag, juni 10, 2005

Uppvaknande

Jag hatar att gå och lägga mig. Det är en ångest inför morgonen för det absolut värsta som finns är att vakna upp. Det låter som att jag har en depression men det är bara att jag verkligen lider av uppvaknandet. Min fru låter mig ofta ligga kvar när hon och stella går upp vid sju halv åtta... SJU HALV ÅTTA!!!

Det är helt sanslöst vad ont det gör att vakna och behöva gå upp. Det surrar i huvudet och jag önskar bara att taket ska rasa in. "Varje morgon är den värsta i mitt liv", har jag sagt som en form av mantra i flera år. Det hjälper inte att lägga sig tidigt. Snarare blir det ännu värre då.

Många tycker att jag bara sjåpar mig men det är de olärdes ord. Den som känt uppvaknandets sanna lidande vet att det känns som att man är på väg att få en stroke. Och hur kul är det med en stroke egentligen...

Hade jag haft ett jobb som tvingade mig att vara på plats tidigt i ottan hade jag tvingats att antingen säga upp mig eller blåsa skallen av mig... muntert värre!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar