Efter varje lite längre uppehåll jag gör i bloggandet så ter det sig allt svårare att komma igång igen. Att skriva ett nytt inlägg. Märkligt. Det är liksom inte brist på berättarlusten egentligen för jag känner större lust än på länge att skriva av mig utanför arbetstid, men det uppstår ett litet skav som hindrar mig från att sätta igång. En obekväm känsla. Något som känns lite lite motigt. Och så skiter jag i det istället.
Men så tittade jag på morgonstudion på SVT som gästades av Per Sinding-Larsen och hans nya jacka. Den var verkligen ny också. Jätteny. PSL såg inte helt bekväm ut där han satt i sin flång nya fräckejacka och det fick mig att ömma något enormt för honom. Han pladdrade på om det svenska rap-undret men jag lyssnade inte överhuvudtaget, jag var som uppslukad av det dåliga samspelet mellan Per Sinding-Larsen och hans nya jeansjacka. Det var som att jackan bar runt på en Per Sinding-Larsen och inte tvärtom. Det syntes att det kändes också. Jag vet för jag talar av egna erfarenheter. Det var ju faktiskt en ny jeansjacka som en gång i tiden förvandlade mig till Kungälvs första somalier.
Med den nyvunna känslan av att INTE vara den som sitter och pratar rap-musik i tv, iklädd en sådan där riktig best till jacka, kändes det plötsligt lätt som en plätt att komma igång och börja skriva ett litet inlägg. Så då var det gjort.