En näshårslegionär ryter ifrån

Jag vill tacka både Philips och Instagrams smarta annons-system för den här bilden som jag fått i mitt flöde flertalet gånger under sommaren:

Det är reklam för Philips Multigroom 5000 (fräckt namn) som jag antar att de främst bearbetar män med. Män som de dragit slutsatsen har problem med behåring i näshålan.

Det hela är en liten käck bildserie. I första skedet ser vi en man som står med pincett i näsan, i full färd med att plocka näshår. Som gör så ont. Därefter zoomar bilden in på mannens generöst tilltagna näsborre samtidigt som texten "STOPP" dyker upp sådär lagom alarmerande. Vad nu då, tänker man. Ska jag sluta dra näshår med pincett som en barbar nu? Hur ska jag då göra? Som tur är följs den lilla visuella kavalkaden av mannens näsborre upp med en klinisk bild på en Philips Multigroom 5000 (fräckt namn) som den slutgiltiga lösningen på näshårsproblemet. Halleluja! Lyssna nu, så kan ni nästan höra serverrasslet från alla kuvade män som länge levt med skam men nu plötsligt upplever att gud hört bön, och därför gladeligen pyntar en fem åtta hundra för denna välsignade tingest. NOT!

Jag antar att jag själv med mina snart 43 hyfsat stabila år i ryggen sorterar in under vad man brukar kalla för "primär målgrupp". Enligt något marknadsstrategiskt snille är såna som jag är lätta byten. De har fått för sig att vi är svaga i köttet och att det inte ens behövs glidmedel för att rida på vår åldersångest och vrida ur oss en sur tusing. Få oss att känna oss gamla och när vi är nere för räkning sticka in kniven och avsluta lidandet. Härska genom att söndra enligt klassiskt manér. Deras övertygelse att nyckeln till deras framgång är att få oss att känna oss gamla så att vi protestlöst låter oss beväpnas med allehanda verktyg mot näshårsrelaterad problematik.

De kunde inte vara mer fel ute!

Nästrimmer är ju en produkt som är kopplat till tidiga 30-årsåldern. Till juniorgubbar. Det är för helvete ett decennium sedan jag upptäckte att jag har hårstrån i näsan. Komma med sån skrämselpropaganda till en person som står med båda benen stadigt in bra bit in i 40-årsåldern är ju direkt skrattretande. Hår i näsan... pffft!!! Sedan jag som en pojkvasker på skakiga ben inhandlade min första nästrimmer har jag hunnit upptäcka både hår i öronen, PÅ öronen och PÅ näsan. Det är ett satans hantverk och ett gissel av guds nåde må jag säga. Ett rent under att det överhuvudtaget finns heterosexuella kvinnor över 40 år. Vid min ålder är män i regel så luttrade av sina egna äckliga kroppars svek att inte ens plutonium biter. Vi är en skara råbarkade näshårslegionärer som inte låter oss kuvas av banal och komplexframkallande retorik som uppfunnits av nån övertygande person i polotröja kliat fram ur skägget. Nä, Philips. Skärpning. Den här reklamen peppar mig på ett helt annat sätt. Den får mig att känna mig yngre än jag gjort på tio år. Tack för det... Och nu kan ni dra åt helvete.

Mjölka Svenne

I fredags morgon: 

Inte sedan Ingemar Stenmarks heydays har väl Sverige gått in i sådan kollektiv masspsykos som när Håkan Hellström släpper biljetter. Bortsett från ett fåtal "musikexperters" sura uppstötningar och meningslösa försök att med självpåtaget tolkningsföreträde kritisera och avfärda det hela, så är församlingen ganska enig. Håkan på Ullevi är något speciellt. Något man inte vill missa. Själv tillhör jag den stora massan. Jag gillar Håkan och kommer gå den här gången.   

Men jag ska inte sticka under stol med att när jag läste pressreleasen och de försynta raderna av Göteborgs kronprins. Att Håkan Hellström minsann tänker fira 20 år med en konsert på Ullevi nästa sommar. Då kände jag ett visst motstånd ändå: "Det blir ingen stor turné eller så, men det blir den här spelningen på Ullevi. Hoppas att några av er kan ta sig dit”. Seriöst!! Är det OS i humble brag nu eller har jag missat något? 

När en person vars fanclub består av miljoner personer som hyser större lojalitet till sin guru än tjejerna i Charles Mansons hippiefamilj, låtsas spela naivt ödmjuk, trots det faktum att han sålt ut Ullevi tidigare. Pluralt. Då blir det tyvärr inte trovärdigt. Det blir snudd på förnedrande. Både för publiken och för artisten själv. Jag hade älskat lite ärlighet i det här läget. Om Håkan istället valt att lansera nästa sommars stora inkasseringsjippo för vad det faktiskt är. En gigantisk valuta-pipeline som leder rakt ner hans tajta jeansfickor. Om han istället för sitt patenterat buscharmiga mysmanér, helt utan krusiduller, valt att berätta att han minsann tänker mjölka svenne, och mjölka svenne satan – för att fira 20 år som artist. Det hade varit både roligare och ganska mycket mer klädsamt. 

Håkan om någon behöver väl knappast ursäkta sin egen framgång längre, eller låtsas som att han fortfarande är förvånad över att han säljer ut arenor numera. Bara han själv minns tiden när han och bandet stretade runt bland småstadspizzerior på ölbacks-gage. Vi andra vet att före en konsert kommer kaos på riksnivå. Folk tar ledigt från sina jobb för att stå i den fysiska kön samtidigt som landets samlade bandbredd rattas in på evenemangmonopolets mest instabila luftballong. Ticketmaster.se     

Det som gör att jag har lite svårt att känna lust inför Håkans 20-årsjubileum är alla charader som spelas upp längs vägen. Först och främst att vi ska låtsas tro på att det bara finns planer på en enda unik spelning som efter elva minuter in i biljettsläppet visar sig vara två och sedan på allmän begäran en tredje. Det är fan löjligt och som gjort för att systemet ska kapseja. Att Ticketmasters kommentar på människors besvikelse efteråt är "att det blev högre tryck än vänta" är lika trevligt som sinnebilden att bli pissad i ansiktet av ett buffligt översittarsvin. Hur kan ett företag vars enda reella funktion är att sälja biljetter vara så jävla dåliga på att just sälja biljetter? Hur kunde de rimligtvis underskatta vilket tryck det skulle bli? Och att de fortfarande inte sett till att få bukt med infrastrukturen på sitt värdelösa biljettsystem, som bågnar så fort det blir trafikstockning, trots att det är mer regel än undantag vid alla stora biljettsläpp och har varit så ända sedan start. Det är amatörism av en sådan magnitud att man knappt tror att det är sant och ansvarslöst på ett sätt som nästan borde vara straffbart. Med lite mer franskt folkkynne hade någon form av vedergällning varit faktum nu. Det hade tjärats in och rullats i fjädrar, och det hade sanerligen varit en fröjd för ögat.

Men jag är nästan ännu mer trött på att se kvällspressen kabla ut enformiga nyord som biljettraseri.

Ett tänkbart scenario skulle kunna se ut som följande:

1. Håkan går ut och berättar att han är duktigt sugen på att mjölka svenne.
2. Människor får gå in och anmäla intresse för biljett + vilken dag.
3. Biljetterna lottas ut.
4. Inget mer lipande. Inget mer biljettraseri.