Tung morgon idag. Först ett stålbad till dagislämning, vilket alltid brukar addera en lite vemodig klangbild till livet. Sedan luktade det spy på bussen. Jippi. Jag kände det direkt när jag klev in. Den söta fräna generösa stanken som uppstår när någon valt att generöst bjussa med sig av tolvfingertarmens saftiga bouquet. Det går liksom inte att värja sig från den och sordin som en spybuss lägger över minsta partikel av fryntlighet måste vara det närmsta man kan komma den rätta känslan av en atomvinter. Tystnaden. Oron i folks blickar. Den tysta skräcken. Är lukten ett resultat av ett fylle-crescendo (hoppas hoppas), eller är det vinterkräksjukan som kommit till byn?
Nä, det finns nästan ingenting som rycker en ur [valfritt tillstånd] och rätt in i den råa kalla verkligheten som en distinkt gall-smocka.
