December försvann och plötsligt är det dan före dan utan att en gnutta julkänsla har hunnit infinna sig. För att boosta den lite ville Josefine titta på lite jul-tv. Vanligtvis brukar vi välja att kolla på Ernst men i år kände vi att vi var tvungna att ta till lite tyngre droger. Mandelmanns jul. Wow! Har ni sett så fattar ni nog vad jag menar. Har ni inte sett är det nog lika bra. För satan vet att man aldrig ska bli sig själv igen när man fått sig en ordentlig genomsköljning av den minst sagt joviale Gustav Mandelmann och hans hurtfriska fru Marie (eller Machi som han envisas med att kalla henne).
Alltså på riktigt. Jag var förberedd på det värsta men hamnade inte ens halvvägs. Jag har fanimej aldrig sett nåt likande. Att bevittna julförberedelserna hemma på den ekonomiskt oberoende familjen Mandelmanns österlenska skrytgods är som att åka på en supertungviktsknockout och vakna i en sinnessjukt surrealistisk lustgashallucination. Maken till fryntlighet har i alla fall jag aldrig skådat. Hans tonfall påminner om en frikyrklig version av Edward Blom och hela programmet är en smått makalös uppvisning av en idylliskhet som precis INGEN i hela världen har varit i närheten av. Ja, utöver Mandelmanns då.
Makarna Mandelmann tar tittarna med på det bisarraste julstöket som någonsin stökats. Det mest rimliga hade kanske varit en guidad tur i Mandelmanns Avanza-portfölj men istället får vi se när Gustav nästan spricker av tacksamhet när han luktar på sin fruktskörden i sitt fruktförråd och hur han nästan pissar på sig av glädjen han känner när han äntligen få ge sina kossor så smarrigt jule-hö och gårdens saftigaste äpplen. Han kramar om dem, skrockar och kurrar om hur tacksam han känner sig så här års. Han kan till och med unna sig en riktigt gles och ful julgran. SÅ förbannat skön är han. Det är i och för sig rätt lätt att förstå. Lätt att känna sig ödmjuk gentemot livet när man sitter på Djupadal som tar upp en fjärdedel av Österlens markyta och ränteinkomster som skulle få Warren Buffet att känna sig misslyckad. Gustav och Machi bjuder givetvis även tittarna på sina bästa julrecept och pyssel för alla andra superprivilegierad människor och godsadel runt om i landet. Äppelglögg på höstens ranson av äppelmust, 100% egenproducerad korv på gårdens djur som sedan röks i sin privata tomte-size-skorsten, enklare bordsdekorationer som endast kräver att man har en egen äppellund (alternativt länsar fruktavdelningen på random ICA Maxi) och ett ton "Bonkisar". Just bonkisar (nån slags bondkakor) som Machi envisades med att kalla dem så många gånger att det började kännas som någon slags pervers böjelse, har kanske inte med något slags ultravulgärt privilegie att göra. Men kanske det faktum att det är det enda Gustav Mandelmann önskar sig i julklapp. Jag ger mig fan på att Mandelmanns jul kommer leda till en kraftig ökning av utskriven psykofarmaka. De ger en hel nation ångest och dåligt samvete över sina futtiga liv.
Vi var så fackade i huvudet efter programmet att vi var tvungna att kolla ett avsnitt av Jul med Ernst för att komma ner lite. Men det blev för stora kontraster. Jag lovar. Jag som brukar tycka att Ernst är allmänt puttrig, myspysig och tillfreds med livet, upplevde det som att det var Lilja 4-ever vi tittade på. Det var något som kändes riktigt off. Vet inte om var för att Mandelmanns verkligen spöar skiten ur Ernst när det kommer till gemytlighet, men både jag och Josefine reagerade på att det var nåt som saknades i hans blick. Något fanns inte där. Han kändes lite dystrare än vanligt och hade dragit på sig en lite svullen look, vilket fick oss att spekulera i om Ernst själv gått och blivit en siffra i statistiken när det kommer till knaprande av antideppressiva piller. Varken mossbufféer eller en egenhändigt hopknåpad vedhållare med handtag i "överblivet skinn" verkade skingra molnen på den Kirchsteigerska himlen. Jag frågade en kollega som fortfarande var oskuld i Mandelmann-sammanhang och han hävdade att Ernst var precis som vanligt. Men jag vet inte? Klart är att ett enda Mandelmann-avsnitt riskerar att resultera i samma kraftiga överproduktion av serotonin som ett ihärdigt MDMA-missbruk och lämnar en lika yster som en tom plastkasse. Så jag höjer ett varningens finger och säger fy fan. Fy fan för Mandelmann och hans jul.
lördag, december 23, 2017
tisdag, december 05, 2017
McDonalds slow food-satsning i Örkelljunga
Hittade en kul och passivt aggressiv konversation med McDonalds kundtjänst från i somras. Som den notoriske McDonalds-rättshaveristen jag förvandlas till om somrarna. Hade helt glömt av den, men eftersom jag har en lite speciell relation till McD Sverige (efter att jag som en liten Janne Josefsson nystade upp den s.k. McFlurryhärvan för några år sedan) tänkte jag att det kunde vara lite kul att publicera den ändå.
För den som vill läsa mer, sök McFlurry är på bloggen.
I alla fall. Here goes:
------------------------------
Från: Mikael
Till: "mcsvar@se.mcd.com"
Ämne: Angående er slow food-satsning i Örkelljunga
Hej McDonalds!!
Nu var det ett tag sedan vi hördes. Tror det var 2011 när jag agerade visselblåsare och slog larm om slarv i en av era restauranger, vilket vid närmare granskning visade sig vara av mer allvarlig systematisk art och ledde till uppnystandet av det som i folkmun kommit att bli känt som den rikstäckande McFlurryhärvan. Vet inte om ni minns? Men det löste sig ju till det bästa.
Den här gången vill jag egentligen bara tacka för er fantastiska slow food-satsning i Örkelljunga.
Jag och min familj besökte er restaurang i Örkelljunga då vi var på genomresa för några veckor sedan. Det var närmare bestämt tisdagen den 25/7 runt kl 19 på kvällen. VI kom in och det vara ganska lugnt i restaurangen. Medan jag besökte herrarnas gjorde min familj en klassisk fast food-beställning av tre olika menyer. Nytt sedan mitt senaste besök var de digitala pekskärmarna alldeles innanför entrén där man direkt kunde lägga sin beställning och betala. Själv valde jag dock att beställa direkt i kassan då jag ämnade göra en lite mer avancerad specialbeställning: En Big Mac & Co, pommes och cola att dricka (ej plusmeny) + en extra Cheeseburgare.
Killen i kassan slog raskt in beställningen och sedan var det bara att vänta. Jag som levde i tron att jag just gjort en gammal fast food-beställning, måste säga att jag blev väldigt glatt överraskad när väntetiden sträckte sig till till rena rama crock pot-upplevelsen . Det brukar jag annars bara vara de jävlarna som envisas med att beställa McFish-burgaren som fått ynnesten att vänta på sin mat till övriga i sällskapet ätit upp. Nu fick även jag ta del av detta fantastiskt nya koncept. Jag väntade och väntade och jag lovar att 25 goda minuter hann förflyta innan jag fick min mat. När jag kom till bordet satt min familj med sina uppätna menyer och lumpna uppsyn, men det förstörde inte den där krispiga slow food-känslan. Inte för mig.
Min fråga är, kommer ni att rulla ut detta slow food-koncept över hela landet nu?
Tacksam för svar.
Mikael
------------------------------
Från: "mcsvar@se.mcd.com"
Till: Mikael
Ämne: Angående er slow food-satsning i Örkelljunga [170822-AQGNKY]
Gäller restaurang: Örkelljunga
Hej Mikael!
Tack för ditt mail.
Jag är ledsen för det.
Jag tar detta vidare till ansvariga för restaurangen och ber dem kontakta dig.
Jag önskar dig en trevlig dag!
Med vänlig hälsning,
Rebecca, McDonald's Kundservice McSvar
------------------------------
Från: Mikael
Till: "mcsvar@se.mcd.com"
Ämne: Angående er slow food-satsning i Örkelljunga [170822-AQGNKY]
Hej igen McDonalds!
Jag tror att det uppstått ett missförstånd här.
Jag är inte ute efter en ursäkt eller att på något sätt göra livet surt för det skönt slappa gänget på Örkelljunga-donken. Jag tyckte att mitt besök överraskade mig på ett väldigt piggt sätt. Kan ha varit mitt semesterjag, men jag uppskattade verkligen manãna-känslan som rådde bland personalen. Möjligen att man skulle kunna önska sig lite tydligare information om att beställningar som sker rakt över disk numera behandlas i enlighet med det nya slow food-konceptet och att den som vill ha sin mat sådär snabbt som ni är kända för är hänvisade till de digitala stationerna från och med nu. Skulle det vara ett alternativ? Bara en tanke.
Om det däremot är så att JAG är den som missuppfattat det hela, om väntetiden INTE berodde på något slags beta-test utan jag stod där och väntade barockt länge på en helt vanlig standardbeställning, vill jag ännu mindre bli kontaktad av de ansvariga för restaurangen. Då skulle jag istället bli jätteglad om de kavlade upp ärmarna och avlastade övrig personal med att steka burgare istället för att lägga onödig tid på att svara på klagomail.
Bästa hälsningar,
Mikael
------------------------------
Från: "johanna.xxxxx@se.mcd.com"
Till: Mikael
Ämne: Angående er slow food-satsning i Örkelljunga [170822-AQGNKY]
Hej Mikael.
Tråkigt att läsa om ditt senaste besök hos oss på McDonald's i Örkelljunga när du fick vänta väldigt länge på din beställning.
I det nya konceptet gör vi all mat efter att du som gäst beställt den och därför kan det upplevas som att det tar lite längre tid men det ska absolut inte ta 25 minuter att få sin mat och det ber jag verkligen om ursäkt för!
Det nya konceptet kommer att rullas ut på alla McDonald's restauranger i Sverige framöver.
Ha en bra helg!
Med vänlig hälsning
Johanna Xxxxx
Supervisor McDonald's Ljungby & Örkelljunga
--
--
------------------------------
Från: Mikael
Till: "johanna.xxxxxx@se.mcd.com"
Ämne: Angående er slow food-satsning i Örkelljunga [170822-AQGNKY]
Hej Johanna!
Ursäkta mitt sena svar, det har sin förklaring. Blev som sagt glatt överraskad av att pilotsatsningen på slow food-konceptet i Örkelljunga och att det fallit ut så väl att ni ämnar rulla ut den på ALLA McDonald's över hela landet är ju bara att gratulera. Det kommer att disrupta hela snabbmatsbranschen skulle jag tro.
Tyvärr har jag under september gått in i en stenhård deff-period och (med all respekt) därför inte kunnat njuta av denna nyhet här i Göteborg.
Men nu har jag tagit två enklare återfall bara den senaste veckan, och döm då om min besvikelse när det visade sig gå precis lika blixtsnabbt som vanligt. I lördags t.ex. beställde jag en Lilla menyn på er restaurang i Stig Center och igår utfodrade jag familjen med allt från vanliga cheeseburgare, till chili cheesetops, nuggets och en liten frappe till mig själv på Bäckebols McDrive. Alltså det var inte för kort väntan. Det var i princip INGEN väntetid alls. Wham bam thank you mam!
Nu ställer jag frågan till dig eftersom du är ansvarig för pilotprojektet i Örkelljunga: Har McD vänt i frågan och beslutat att fortsätta köra på i sina gamla vanliga fast food-hjulspår? Eller har ni bara inte hunnit rulla ut det nya pigga slow food-konceptet? Jag är ju kanske lite partisk men isåfall, borde inte Göteborg vara en av era prio-marknader nationellt sett? Tacksam för snabbt svar
Ha en fin helg.
Mikael
------------------------------
Från: "johanna.xxxxx@se.mcd.com"
Till: Mikael
Ämne: Angående er slow food-satsning i Örkelljunga [170822-AQGNKY]
Hej Mikael.
Alla McDonald's restauranger i Sverige ska göras om till det nya systemet så småningom.
Franchisetagarna är själva med och bestämmer när deras restauranger ska konvertera och därför kommer olika restauranger i olika ordning.
Lycka till med framtida besök och ha en trevlig helg.
Med vänlig hälsning
Johanna Xxxxx
Supervisor McDonald's Ljungby & Örkelljunga
------------------------------
Från: Mikael
Till: "johanna.xxxxxx@se.mcd.com"
Ämne: Angående er slow food-satsning i Örkelljunga [170822-AQGNKY]
Underbart. Jag tar dig på orden och ser det som ett löfte!
Bästa hälsningar,
Mikael
--
För den som vill läsa mer, sök McFlurry är på bloggen.
I alla fall. Here goes:
------------------------------
Från: Mikael
Till: "mcsvar@se.mcd.com"
Ämne: Angående er slow food-satsning i Örkelljunga
Hej McDonalds!!
Nu var det ett tag sedan vi hördes. Tror det var 2011 när jag agerade visselblåsare och slog larm om slarv i en av era restauranger, vilket vid närmare granskning visade sig vara av mer allvarlig systematisk art och ledde till uppnystandet av det som i folkmun kommit att bli känt som den rikstäckande McFlurryhärvan. Vet inte om ni minns? Men det löste sig ju till det bästa.
Den här gången vill jag egentligen bara tacka för er fantastiska slow food-satsning i Örkelljunga.
Jag och min familj besökte er restaurang i Örkelljunga då vi var på genomresa för några veckor sedan. Det var närmare bestämt tisdagen den 25/7 runt kl 19 på kvällen. VI kom in och det vara ganska lugnt i restaurangen. Medan jag besökte herrarnas gjorde min familj en klassisk fast food-beställning av tre olika menyer. Nytt sedan mitt senaste besök var de digitala pekskärmarna alldeles innanför entrén där man direkt kunde lägga sin beställning och betala. Själv valde jag dock att beställa direkt i kassan då jag ämnade göra en lite mer avancerad specialbeställning: En Big Mac & Co, pommes och cola att dricka (ej plusmeny) + en extra Cheeseburgare.
Killen i kassan slog raskt in beställningen och sedan var det bara att vänta. Jag som levde i tron att jag just gjort en gammal fast food-beställning, måste säga att jag blev väldigt glatt överraskad när väntetiden sträckte sig till till rena rama crock pot-upplevelsen . Det brukar jag annars bara vara de jävlarna som envisas med att beställa McFish-burgaren som fått ynnesten att vänta på sin mat till övriga i sällskapet ätit upp. Nu fick även jag ta del av detta fantastiskt nya koncept. Jag väntade och väntade och jag lovar att 25 goda minuter hann förflyta innan jag fick min mat. När jag kom till bordet satt min familj med sina uppätna menyer och lumpna uppsyn, men det förstörde inte den där krispiga slow food-känslan. Inte för mig.
Min fråga är, kommer ni att rulla ut detta slow food-koncept över hela landet nu?
Tacksam för svar.
Mikael
------------------------------
Från: "mcsvar@se.mcd.com"
Till: Mikael
Ämne: Angående er slow food-satsning i Örkelljunga [170822-AQGNKY]
Gäller restaurang: Örkelljunga
Hej Mikael!
Tack för ditt mail.
Jag är ledsen för det.
Jag tar detta vidare till ansvariga för restaurangen och ber dem kontakta dig.
Jag önskar dig en trevlig dag!
Med vänlig hälsning,
Rebecca, McDonald's Kundservice McSvar
------------------------------
Från: Mikael
Till: "mcsvar@se.mcd.com"
Ämne: Angående er slow food-satsning i Örkelljunga [170822-AQGNKY]
Hej igen McDonalds!
Jag tror att det uppstått ett missförstånd här.
Jag är inte ute efter en ursäkt eller att på något sätt göra livet surt för det skönt slappa gänget på Örkelljunga-donken. Jag tyckte att mitt besök överraskade mig på ett väldigt piggt sätt. Kan ha varit mitt semesterjag, men jag uppskattade verkligen manãna-känslan som rådde bland personalen. Möjligen att man skulle kunna önska sig lite tydligare information om att beställningar som sker rakt över disk numera behandlas i enlighet med det nya slow food-konceptet och att den som vill ha sin mat sådär snabbt som ni är kända för är hänvisade till de digitala stationerna från och med nu. Skulle det vara ett alternativ? Bara en tanke.
Om det däremot är så att JAG är den som missuppfattat det hela, om väntetiden INTE berodde på något slags beta-test utan jag stod där och väntade barockt länge på en helt vanlig standardbeställning, vill jag ännu mindre bli kontaktad av de ansvariga för restaurangen. Då skulle jag istället bli jätteglad om de kavlade upp ärmarna och avlastade övrig personal med att steka burgare istället för att lägga onödig tid på att svara på klagomail.
Bästa hälsningar,
Mikael
------------------------------
Från: "johanna.xxxxx@se.mcd.com"
Till: Mikael
Ämne: Angående er slow food-satsning i Örkelljunga [170822-AQGNKY]
Hej Mikael.
Tråkigt att läsa om ditt senaste besök hos oss på McDonald's i Örkelljunga när du fick vänta väldigt länge på din beställning.
I det nya konceptet gör vi all mat efter att du som gäst beställt den och därför kan det upplevas som att det tar lite längre tid men det ska absolut inte ta 25 minuter att få sin mat och det ber jag verkligen om ursäkt för!
Det nya konceptet kommer att rullas ut på alla McDonald's restauranger i Sverige framöver.
Ha en bra helg!
Med vänlig hälsning
Johanna Xxxxx
Supervisor McDonald's Ljungby & Örkelljunga
--
Nästan exakt en månad förflyter innan jag svarar nästa gång. Semestern är över och jag har nästan hunnit glömma Glada Örkel-gänget.
--
------------------------------
Från: Mikael
Till: "johanna.xxxxxx@se.mcd.com"
Ämne: Angående er slow food-satsning i Örkelljunga [170822-AQGNKY]
Hej Johanna!
Ursäkta mitt sena svar, det har sin förklaring. Blev som sagt glatt överraskad av att pilotsatsningen på slow food-konceptet i Örkelljunga och att det fallit ut så väl att ni ämnar rulla ut den på ALLA McDonald's över hela landet är ju bara att gratulera. Det kommer att disrupta hela snabbmatsbranschen skulle jag tro.
Tyvärr har jag under september gått in i en stenhård deff-period och (med all respekt) därför inte kunnat njuta av denna nyhet här i Göteborg.
Men nu har jag tagit två enklare återfall bara den senaste veckan, och döm då om min besvikelse när det visade sig gå precis lika blixtsnabbt som vanligt. I lördags t.ex. beställde jag en Lilla menyn på er restaurang i Stig Center och igår utfodrade jag familjen med allt från vanliga cheeseburgare, till chili cheesetops, nuggets och en liten frappe till mig själv på Bäckebols McDrive. Alltså det var inte för kort väntan. Det var i princip INGEN väntetid alls. Wham bam thank you mam!
Nu ställer jag frågan till dig eftersom du är ansvarig för pilotprojektet i Örkelljunga: Har McD vänt i frågan och beslutat att fortsätta köra på i sina gamla vanliga fast food-hjulspår? Eller har ni bara inte hunnit rulla ut det nya pigga slow food-konceptet? Jag är ju kanske lite partisk men isåfall, borde inte Göteborg vara en av era prio-marknader nationellt sett? Tacksam för snabbt svar
Ha en fin helg.
Mikael
------------------------------
Från: "johanna.xxxxx@se.mcd.com"
Till: Mikael
Ämne: Angående er slow food-satsning i Örkelljunga [170822-AQGNKY]
Hej Mikael.
Alla McDonald's restauranger i Sverige ska göras om till det nya systemet så småningom.
Franchisetagarna är själva med och bestämmer när deras restauranger ska konvertera och därför kommer olika restauranger i olika ordning.
Lycka till med framtida besök och ha en trevlig helg.
Med vänlig hälsning
Johanna Xxxxx
Supervisor McDonald's Ljungby & Örkelljunga
------------------------------
Från: Mikael
Till: "johanna.xxxxxx@se.mcd.com"
Ämne: Angående er slow food-satsning i Örkelljunga [170822-AQGNKY]
Underbart. Jag tar dig på orden och ser det som ett löfte!
Bästa hälsningar,
Mikael
--
måndag, december 04, 2017
Om Staffan Heimerssons desillusionerade fyllekrönika... och lite annat.
Jag har väntat ett tag på en ordentlig motreaktion på #metoo. Det brukar ju sällan vänta på sig när kvinnor tar sig ton. Trodde kanske att det skulle vara Alexander Bard eller nån annan mer väntad bråkstake som skulle näta bollen först, men det blev väl inte riktigt något med det. Erik Hörstadius som enligt sin Wikipediasida brukar profilera sig som "politiskt inkorrekt" gjorde väl ett tappert försök i någon morgonsoffa där precis i början, när han värnade om äldre farbröders rätt att tafsa. Men det tog ju halvdålig skruv får man nog ändå säga. Innan klockan ens hunnit slå lunch kom han skamset krypande i sina noppiga fritidskläder och vädjade om folkets förlåtelse, lika värdig som en ledsen bulldogg med psoriasis. En ganska svamlande och halvhjärtad ursäkt var det. Men en svamlande och halvhjärtad ursäkt är ju också en ursäkt som det brukar heta.
Sedan dess har #metoo rasslat på och Sveriges mediamän hållit ganska så mycket flabben (skönt). De flesta verkar ändå ha fattat att det inte är läge. Lite gnissel här och var om att man knappt vågar nudda/krama sina kvinnliga vänner längre etc. har det såklart dock varit. Buhu!
Men så i förra veckan brann det plötsligt till. Wow, alltså! Staffan Heimersson. Vilken frisk fläkt från förr. Sicken estradör. Sicken våghals. Sicken bad boy. Va? Att läsa hans kolumn i Aftonbladet var som att skruva av locket på en burk ammoniak, pressa ner snoken och inhalera som om vore det en nybakt sockerkaka. Poff. Borta.
Staffan Heimersson. Den enda mannen (mig veterligen) i världen som så här i ängslans tider aktivt valt Donald "grab them by the pussy" Trump till både sin stilikon och retoriska förebild. Inte helt oväntat är Staffan onöjd med metoo-rörelsen. Jätteonöjd till och med. Han menar på att det är ett otyg som påminner honom om både häxbränningarna i Salem på 1600-talet och kamrat Josef Stalins utrensningar. Det upprörde känslor och många blev arga. Men ni vet ju vad man brukar säga. Det bästa sättet att förlora en debatt innan den ens hunnit börja är att dra paralleller till förintelsen och liknande historiska händelser. Så varför inte bara luta sig tillbaka och bara njuta av showmannen Staffan Heimerssons konstverk istället?
Vi kan väl ändå börja med att ge Staffan lite välförtjänt kredd. Inte bara för att han lyckats uppnå en ålder som faktiskt gör det fullt möjligt för honom att ha egna personliga erfarenheter från både på den gamla goda Stalintiden och själva häxbränningarna. Personligen måste jag erkänna att jag tycker att det är både underhållande och fascinerande att ta del av hans puritanskt uppblåsta självgodhet. Den så ren från all blygsel och lågmäldhet att den når en helt egen rockstjärnestatus, för att vara återhållsam, som Staffan själv skulle ha sagt. I själva verket får hans grandiosa självbild solens livscykel att framstå som direkt odramatisk. Den enkla förklaringen ligger säkert i att han (med rätt god marginal) har uppnått den så kallade fuck-you-åldern. Den ålder som medför privilegiet att man kan säga i princip vad fan som helst och ändå komma undan med det, men som på minussidan har den direktverkande effekten att ingen tar en på allvar längre. I Staffans fall kan det dock mycket väl bero på att han varje dag grips av ett plötsligt övermod, när han står framför spegeln och inser att inte ens den store Stalin, skulle haft ett skit att komma med om han skulle ha försökt sig på en utrensning av Staffans ståtliga rack med näshår.
Nä, skämt åsido... Karln är ju sjuk i huvudet!!
Jag och många andra tänkte nog att när Staffan väl landat i en lite mer klar stund, då skulle han nog ursäkta sig och be om nåd (precis som syltryggen Erik Hörstadius). Men inte Staffan inte. För han har varit i Sarajevo. Om kolumnen i Aftonbladet var bra matig skulle hans intervju med Resumé dagen därpå i alla fall komma att vässa tonen en aning. De flesta har väl läst den vid det här laget och han har fått även fått svara för den i SVT Opinion, men det är värt att ältas lite till tycker jag. För att ta del av Staffans "bildade" åsikter är som att på fem minuter åka på en jätteobskyr utflykt genom hela sitt känsloregistret sedan lämnas lika tom som ens bankkonto dagen före löning.
Det börjar med att han hävdade att hans krönika är ett stycke "briljant journalistik" samtidigt som han påpekar återhållsamheten i uttalandet. Han menade att metaforerna är världsklass. Well, Staffan. Du var säkert superduktig på Sarajevo-tiden, men jag tror till och med att din trognaste fan club får anstränga sig för att hålla med om det. Det var snarare ett synnerligen förvirrat gammelmans-gaggande och beträffande metaforerna skulle jag tro att det nog klassas som standard 1A-metaforer på vilken skrivklådekurs som helst.
Sedan hävdade han raskt att #metoo förstör vårt samhälle och att kvinnor använder det som en invändning för få att skriva sjaskig pornografi. Snacka om att sticka ut hakan. Där har vi en person som verkligen står helt oberörd inför tusentals kvinnors upplevelser. Och parallellen till pornografi ger oss en ovälkommen inblick i vad för kvarter Staffans fantasier rör sig, när han sluter sin lilla såriga och fnasiga gubbhand runt sitt kön, hemma på kammaren.
Staffan är även bokstavligen chockad över hur vi i Sverige doppar våra artister och konstnärer i tjära och rullar dem i fjädrar (obs. typiskt pigg Heimerssonsk metafor) bara för att de varit framme och tallat lite. Han kallar uthängningen av Virtanen för ett Journalistiskt övergrepp, men det Virtanen är anklagad för för kallar han att ragga. Han menar vidare att Sverige inte har mycket att komma med som nation om om vi inte kan acceptera att dyngraka grabbar som vill sätta på växeltelefonisten är ett naturligt inslag på personalfester. Nice att förvandla sexism till ett nationskritisk måste. Vill man ens spekulera i hur pågen från Tockarp har roat sig under alla sina år som utrikeskorre?
Det som får mig att nästan tro att tredje Grotesco-avsnittet (om den stora gubbkonspirationen) i själva verket inte är en humorproduktion utan en rafflande politisk dokumentär, är att han precis som en i raden av gubbsvin, väljer att reducera hela metoo-rörelsens vittnesmål om sexism genom att kalla händelserna för ett uttryck av "drullputteri". Ett drullputteri som dessutom måste kunna accepteras. Timell kallade sin skit för "klantigt". Virtanen uppfann ordet "skitstövligt" och passade i samma veva på att damma av begreppet "tölpigt" när han ombads kommentera sitt beteende. Det finns ett mönster i det. Att använda sig av putslustiga låtsasord för att ta ner allvaret i sexuella trakasserier. Precis som sin skyddsling Virtanen beter sig Staffan Heimersson som ett klassiskt jackass. Och då syftar jag givetvis inte på någon spexig dvärg som marinerar sig själv i en tunna med bajs och sedan rullar ner för en riktigt brant för att underhålla, även om graden av värdighet är fullt jämförbar. Jag syftar på ett riktigt as.
Det skulle egentligen gå att hålla en 24h citatfest baserat på Staffan den senaste veckan. Staffans stora kall här i livet är nämligen att undervisa. By force. Hans bästa härskarteknik är att han aldrig behöver pausera för syresättning. Killen har samma kapacitet som en kaskelott och då är det klart att man hinner få sagt en del.
Vid det här laget har säkert många tänkande människor hunnit ruttna och hemfalla till att den mest rimliga hanteringen av ärendet Staffan Heimersson torde vara att plocka fram slaktmasken. Det är fullt förståeligt. Men ändå tycker jag att det ruttnaste av allt i hela det här ärendet är att han fick sparken från Aftonbladet efter sin Resumé-intervju. Åsiktsfriheten är väl ändå helig i ett demokratiskt samhälle och kanske framförallt när man är anställd för att just tycka saker. Jag fattar att cheferna varit hårt sugna på att bli av med honom och bara hoppats att han skulle ha vett att kliva av någon jävla gång. Han har ju liksom gått femton år på övertid nu. Men som en riktig igel har han sugit sig fast vid redaktionskroppen. Jag antar att de insett att det enda sättet att bli kvitt Staffan Heimersson har blivit att vänta in en anledning att tvångspensionera honom. Kanske har de till och med varit behjälpliga med att elda på hans hybris och därmed göda hans Donald Trump-manér ytterligare, bara för att raska på processen lite. Jag kan riktigt se hur de satt och gned händerna när han äntligen skickade in the krönika. Oavsett vad, att använda en desillusionerad fyllekrönika som omsvep för att stänga ner gubbfan är sämst. Särskilt eftersom alla vet att den har dansat runt på redaktionen ett tag innan publicering.
Sedan dess har #metoo rasslat på och Sveriges mediamän hållit ganska så mycket flabben (skönt). De flesta verkar ändå ha fattat att det inte är läge. Lite gnissel här och var om att man knappt vågar nudda/krama sina kvinnliga vänner längre etc. har det såklart dock varit. Buhu!
Men så i förra veckan brann det plötsligt till. Wow, alltså! Staffan Heimersson. Vilken frisk fläkt från förr. Sicken estradör. Sicken våghals. Sicken bad boy. Va? Att läsa hans kolumn i Aftonbladet var som att skruva av locket på en burk ammoniak, pressa ner snoken och inhalera som om vore det en nybakt sockerkaka. Poff. Borta.
Staffan Heimersson. Den enda mannen (mig veterligen) i världen som så här i ängslans tider aktivt valt Donald "grab them by the pussy" Trump till både sin stilikon och retoriska förebild. Inte helt oväntat är Staffan onöjd med metoo-rörelsen. Jätteonöjd till och med. Han menar på att det är ett otyg som påminner honom om både häxbränningarna i Salem på 1600-talet och kamrat Josef Stalins utrensningar. Det upprörde känslor och många blev arga. Men ni vet ju vad man brukar säga. Det bästa sättet att förlora en debatt innan den ens hunnit börja är att dra paralleller till förintelsen och liknande historiska händelser. Så varför inte bara luta sig tillbaka och bara njuta av showmannen Staffan Heimerssons konstverk istället?
 |
| Se så lika – Twins – Only their mother can tell them apart. |
Vi kan väl ändå börja med att ge Staffan lite välförtjänt kredd. Inte bara för att han lyckats uppnå en ålder som faktiskt gör det fullt möjligt för honom att ha egna personliga erfarenheter från både på den gamla goda Stalintiden och själva häxbränningarna. Personligen måste jag erkänna att jag tycker att det är både underhållande och fascinerande att ta del av hans puritanskt uppblåsta självgodhet. Den så ren från all blygsel och lågmäldhet att den når en helt egen rockstjärnestatus, för att vara återhållsam, som Staffan själv skulle ha sagt. I själva verket får hans grandiosa självbild solens livscykel att framstå som direkt odramatisk. Den enkla förklaringen ligger säkert i att han (med rätt god marginal) har uppnått den så kallade fuck-you-åldern. Den ålder som medför privilegiet att man kan säga i princip vad fan som helst och ändå komma undan med det, men som på minussidan har den direktverkande effekten att ingen tar en på allvar längre. I Staffans fall kan det dock mycket väl bero på att han varje dag grips av ett plötsligt övermod, när han står framför spegeln och inser att inte ens den store Stalin, skulle haft ett skit att komma med om han skulle ha försökt sig på en utrensning av Staffans ståtliga rack med näshår.
Nä, skämt åsido... Karln är ju sjuk i huvudet!!
Jag och många andra tänkte nog att när Staffan väl landat i en lite mer klar stund, då skulle han nog ursäkta sig och be om nåd (precis som syltryggen Erik Hörstadius). Men inte Staffan inte. För han har varit i Sarajevo. Om kolumnen i Aftonbladet var bra matig skulle hans intervju med Resumé dagen därpå i alla fall komma att vässa tonen en aning. De flesta har väl läst den vid det här laget och han har fått även fått svara för den i SVT Opinion, men det är värt att ältas lite till tycker jag. För att ta del av Staffans "bildade" åsikter är som att på fem minuter åka på en jätteobskyr utflykt genom hela sitt känsloregistret sedan lämnas lika tom som ens bankkonto dagen före löning.
Det börjar med att han hävdade att hans krönika är ett stycke "briljant journalistik" samtidigt som han påpekar återhållsamheten i uttalandet. Han menade att metaforerna är världsklass. Well, Staffan. Du var säkert superduktig på Sarajevo-tiden, men jag tror till och med att din trognaste fan club får anstränga sig för att hålla med om det. Det var snarare ett synnerligen förvirrat gammelmans-gaggande och beträffande metaforerna skulle jag tro att det nog klassas som standard 1A-metaforer på vilken skrivklådekurs som helst.
Sedan hävdade han raskt att #metoo förstör vårt samhälle och att kvinnor använder det som en invändning för få att skriva sjaskig pornografi. Snacka om att sticka ut hakan. Där har vi en person som verkligen står helt oberörd inför tusentals kvinnors upplevelser. Och parallellen till pornografi ger oss en ovälkommen inblick i vad för kvarter Staffans fantasier rör sig, när han sluter sin lilla såriga och fnasiga gubbhand runt sitt kön, hemma på kammaren.
Staffan är även bokstavligen chockad över hur vi i Sverige doppar våra artister och konstnärer i tjära och rullar dem i fjädrar (obs. typiskt pigg Heimerssonsk metafor) bara för att de varit framme och tallat lite. Han kallar uthängningen av Virtanen för ett Journalistiskt övergrepp, men det Virtanen är anklagad för för kallar han att ragga. Han menar vidare att Sverige inte har mycket att komma med som nation om om vi inte kan acceptera att dyngraka grabbar som vill sätta på växeltelefonisten är ett naturligt inslag på personalfester. Nice att förvandla sexism till ett nationskritisk måste. Vill man ens spekulera i hur pågen från Tockarp har roat sig under alla sina år som utrikeskorre?
Det som får mig att nästan tro att tredje Grotesco-avsnittet (om den stora gubbkonspirationen) i själva verket inte är en humorproduktion utan en rafflande politisk dokumentär, är att han precis som en i raden av gubbsvin, väljer att reducera hela metoo-rörelsens vittnesmål om sexism genom att kalla händelserna för ett uttryck av "drullputteri". Ett drullputteri som dessutom måste kunna accepteras. Timell kallade sin skit för "klantigt". Virtanen uppfann ordet "skitstövligt" och passade i samma veva på att damma av begreppet "tölpigt" när han ombads kommentera sitt beteende. Det finns ett mönster i det. Att använda sig av putslustiga låtsasord för att ta ner allvaret i sexuella trakasserier. Precis som sin skyddsling Virtanen beter sig Staffan Heimersson som ett klassiskt jackass. Och då syftar jag givetvis inte på någon spexig dvärg som marinerar sig själv i en tunna med bajs och sedan rullar ner för en riktigt brant för att underhålla, även om graden av värdighet är fullt jämförbar. Jag syftar på ett riktigt as.
Det skulle egentligen gå att hålla en 24h citatfest baserat på Staffan den senaste veckan. Staffans stora kall här i livet är nämligen att undervisa. By force. Hans bästa härskarteknik är att han aldrig behöver pausera för syresättning. Killen har samma kapacitet som en kaskelott och då är det klart att man hinner få sagt en del.
Vid det här laget har säkert många tänkande människor hunnit ruttna och hemfalla till att den mest rimliga hanteringen av ärendet Staffan Heimersson torde vara att plocka fram slaktmasken. Det är fullt förståeligt. Men ändå tycker jag att det ruttnaste av allt i hela det här ärendet är att han fick sparken från Aftonbladet efter sin Resumé-intervju. Åsiktsfriheten är väl ändå helig i ett demokratiskt samhälle och kanske framförallt när man är anställd för att just tycka saker. Jag fattar att cheferna varit hårt sugna på att bli av med honom och bara hoppats att han skulle ha vett att kliva av någon jävla gång. Han har ju liksom gått femton år på övertid nu. Men som en riktig igel har han sugit sig fast vid redaktionskroppen. Jag antar att de insett att det enda sättet att bli kvitt Staffan Heimersson har blivit att vänta in en anledning att tvångspensionera honom. Kanske har de till och med varit behjälpliga med att elda på hans hybris och därmed göda hans Donald Trump-manér ytterligare, bara för att raska på processen lite. Jag kan riktigt se hur de satt och gned händerna när han äntligen skickade in the krönika. Oavsett vad, att använda en desillusionerad fyllekrönika som omsvep för att stänga ner gubbfan är sämst. Särskilt eftersom alla vet att den har dansat runt på redaktionen ett tag innan publicering.