En tjock mans bröst

Igår på vagnen var det trängsel av den allra sämsta sorten. Redan vid påstigning hade inandningsluften en pikant doft av kropp och efter en hållplats stod jag fastkilad utan möjlighet till frigörelse. Plötsligt kände jag hur hur en sur filmjölksodör letade sig upp genom mina näsborrar. Det var en tjock man med Iron Maiden-tisha som bjöd oss medresenärer på denna kölhalning i luktform. Jag vände mig om och försökte meditera mig själv till mitt "happy place".

Det gick sådär ända till jag kände hur den tjocka mannens väldiga bröst började gnidas mot min hand som höll krampaktigt i en stång. Det gick en ilning längs hela min rygg. T-shirten må vara en dag gammal men hans svettkörtlar hade destillerat fram flera dagars transpiration, som för varje ny värmevallning lyckades träcka igenom föregående intorkade lager, och blomma ut i en nästan overklig kroppsodör. Det blev alldeles mjukt och fuktigt. Jag kände hans styva bröstvårta, ömsom nosa ömsom borra sig in i min handrygg. Jag försökte släppa taget men satt fast. Jag fick panik och slet mig till slut loss.

Jag blängde irriterat på mannen som till synes obrytt hade låtit sina stora pattar antasta mig. Han såg dimmig ut av hettan. Pannan var blank som bonad linoleum och han hade en vidrig ansiktsbehåring. Det såg ut som rödblont glest könshår, oskött, som dessutom var fyllt av kondenspärlor. Jag försökte hålla andan men blev yr. Lukten var överallt, den kladdade på mig. Vägrade lämna mig ifred. Trots att jag hade bytt grepp och handen var utom räckhåll kunde jag känna det stora bröstet mot handen. Lite som fantomsmärta. Det hängde kvar i en halvtomma.

När han äntligen klev av var det som jag föreställer mig att det känns att springa in i mål efter ett marathon. Man mår piss men är glad att man härdade ut. Långt senare kommer kicken.