måndag, april 23, 2018

Resan till Skopje

Förra veckan kom vi iväg till Makedonien till slut. Sist vi skulle åka (i höstas) fick vi vända i gaten på Landvetter. För kort tid kvar på passet visade det sig. Behöver gälla i tre månader efter hemkomst. Vi hade ca två månader kvar. Vad är grejen med det egentligen? Borde det inte vara så enkelt att antingen gäller passet eller också inte? Vad är poängen med ett sista giltighetsdatum om det sedan kan gå ut lite olika beroende på vart du ska? Arrrghhh. Josefine minns med skräck/skam hur jag skrek rätt ut framme vid disken när min hjärna hade hunnit processa boardingpersonens: ”Jag är ledsen, men ni kommer inte att komma med flyget idag”. ”Helveeeeeteeee!!!”, skrek jag där och då. Sedan skiljer sig våra historier åt en smula. Enligt Josefin tillkallade killen som fick mitt skrik i nyllet en annan person som hade lugnande effekt på mig. Som jag minns det, blev han bara lite stressad och ville dubbelkolla en grej. Hursomhelst är det ett av de snopnaste ögonblicken i mitt liv. Allt var betalt. Flyg, boende, transfer etc. Men det var bara att åka tillbaka till jobbet och hoppa in i ett pitcharbete. Ibland blir det helt enkelt inte som man tänkt sig. Fullkomligt vidrigt var det.

Men nu hade vi fixat nya fräscha pass och kom iväg. Vi hyrde till och med samma lägenhet som vi hade bokat sist. En liten loftlägenhet som var så mysig att jag började drömma om att bo så på heltid.

Det enda negativa jag har att säga om resan gäller flygbolaget. Wizz Air. Vilket fullkomligt rövbolag alltså. Man kommer in i deras online-bokning på gott humör och full av energi och kommer ut på andra sidan som ett förödmjukat bukras. Ryan Air har ju fått lite kritik för att lägga på en massa avgifter. Det är INGET mot Wizz Air. Även om man bokar biljett med handbagage är det inte säkert att man får med det i kabinen. För att vara säker på det måste man köpa tilläggstjänsten Wizz Go för några hundra per väg. Men då bjussar de på att man får ha med en liten handväska. Det ingår alltså inte annars och kan bli en dyr historia då de ska ha typ en triljard för att lösa något på plats på flygplatsen. Inget passerar nålsögat. Om man INTE betalar för att få välja plats så får man garanterat INTE sitta bredvid den man ska åka med. Då gör de allt för att det ska kännas att man valt att snika. Vill du ha extra plats för benen finns det en post för det. Jag har aldrig suttit så trångt i ett plan. De måste ha monterat ihop alla sätersrader 10-20 cm så att det finns några 20% premiumplatser och 80% riktiga grisaplatser. Josefine som är 165 cm hade ingen plats för sina knän. Jag är 189 cm. Do the math. Det enda som fortfarande var ingick utan extra kostnad var kabinluften. Fy satan vilket skitdåligt flygbolag. Ungerskt såklart. No surprise.

Nog om det. 

Skopje, vad ska man säga? Jag gillar verkligen staden, landet, folket. En liten huvudstad som man klarar av på några dagar. Ska man åka en vecka finns det massor av dagsutflykter man kan ta sig för. Det gjorde dock inte vi. Det mest utmärkande ur ett turistperspektiv är kanske att staden är ett neoklassicistiskt kitschmecka. The Guardian skrev något liknande och det känns som en rätt bra beskrivning. 2010 beslutade de sig tydligen för att kitta upp staden. Tränga sig in i historieböckerna. Staden fram tills dess hade mest bestått av DDR-osande betonghus, ett maffigt stenfort och ett ”gamla stan” förstås.





Inte mycket att se för utomsocknes tycktes det och således lösningen på den framtida turistnäringsnöten. Så regeringen beslutade sig helt enkelt att dränera stadsbudgeten till förmån för att dekorera huvudstaden. Och fort skulle det gå. Jag läste någonstans att de på bara några år lagt fem tusen miljarder kr på statyer och skrytbyggen. Plötsligt känns Nya Karolinska inte bara värt pengarna utan råbilligt. En riktig pangdeal. Summan låter som klassisk SD-matematik, men tydligen är det helt sant. Något som mötts av ”viss” kritik från det makedonska folket, som dittills klarat sig hyfsat bra utan pynt och kanske hellre hade sett att man prioriterade sjukvård, utbildning och andra välfärdsrelaterade saker. Men icke. Nu jävlar skulle criben pimpas. Och som de pimpat.





Jag får anstränga mig för att formulera mig så att jag gör det hela lite rättvisa utan att överdriva. Men jag kommer inte ens halvvägs. Skopje måste vara alla stadsarkitekters värsta mardröm. Jag tänker på huvudvärken Björn Siesjö lär ha haft över det omtvistade vattenspelet utanför Stadsbiblioteket i Göteborg. Alla vitala kroppsfunktioner skulle troligen kortsluta om han oförberedd tvingades slå upp ögonen i Skopjes centrumkärna. Tänk vilket jävla liv det blev om 30 miljoner. Vi slipper åtminstone se vart skattepengarna gick eftersom resultatet är några vattenstrålar, svaga som en prostatagubbes pisstråle, nedsänkta i gatuplan och omringade av ett järnstaket. I Skopje kan inte ens människor med långt gången starr undgå att se den "monumentala" härdsmältan.

Med tanke på tidsplanen lär det inte ha funnits en skulptör utan heltidsjobb på hela Balkan. Det gör också att resultatet spretar en aning. Minst sagt. Överallt står det statyer. Jag menar verkligen överallt. Mest centralt är en fontän prydd med en minst sagt överdimensionerad Alexander den store på en stegrande häst. Bara svärdet han dragit är lika stort som Poseidon på Götaplatsen. Typ. Därifrån kan man med blotta ögat skåda ett hundratal andra statyer av olika art. På andra sidan Vardar (floden) kan man t.ex. skåda inte mindre än tre svinstora fontäner till som är generöst smyckade med massor av gigantiska skulpturer. Inom en radie om bara 50 meter (jag skojar inte). På bara en av broarna räknade jag till 28 koppargubbar i mänsklig storlek. Då har de inte snålat med broar heller kan jag säga. Framför triumfbågen (för självklart ska de ha en egen triumfbåge) sitter en farbror stor som ett Atterfallshus och blickar ner över förbipasserande människor. Men även gator och gränder är prydda med massor av nutida koppar-madness. Det är en kvinna som går och pratar i mobil. Shoppande tjejer i hotpants, en gubbe med klumpfot, en go gäng som ser ut som riktiga a-lagare, ett psykfyllo som flippat ur och gapskrattande höjer sin spritflaska i ena näven och ett avslitet labradorhuvud i den andra. Helt random placerat också. Mitt utanför skyltfönstret på en skobutik står en tjur, lika stor som The Bull of Wallstreet. Jag misstänker att bara pungen består av koppar motsvarande ett värde av en klassisk barackförskola i Göteborg. Längre in på samma gata står en två och en halv meter hög familj styvmoderligt inskuffad på en lastpall bakom en uteservering. På merparten av statyerna har kopparn inte ens ärgat ännu.






Man får lätt känslan att de kanske tagit sig lite vatten över huvudet i sin beställning av gatukonst ändå. De vet nog inte hur fan de ska få plats med allt och det blir nog lätt så när man på egen maskin dränerar jordklotet på kopparresurser. MEN. Alltså, jag älskade det. Så jävla sällan jag ens lägger märke till statyer i en stad. Här gick det verkligen inte att undvika. More is more, liksom. Det makedonska folket kanske kan se det som en rätt säker investering rent råvarumässigt om inte annat.

Mitt i Vardar låg inte mindre än tre Playmobilskepp (större än Ostindiefararen) som rymde uteserveringar, restauranger och hotell. Kul men ganska bisarr syn. I gamla stan var det basar veckans alla dagar. Vi fastnade mest för det äldsta (och enda för den delen) mikrobryggeriet i Skopje. Där mellanlandade vi många gånger. Synnerligen trevligt.


För att inte tala om Churrostanten. Jag köpte en churros lite nonchalant (hur gott kan spritsad deg vara) i förbifarten första dagen och sedan var jag fast i träsket. Det var som att hon hade doppat dem i heroin. Jag var bara tvungen att smaka de där sirapsdrypande godingarna varje dag. Hon såg ganska bister ut men blev väldigt glad när vi kom förbi och handlade. Tro fan att vi kom förbi. Hennes churros var magi och hon min personliga churros-kran. Jag tror aldrig jag har använt ordet churros så många gånger i ett textstycke innan. Hur som helst gillade hon Angela Merkel så mycket att hon döpt en baklava (ja hon gjorde såna med) efter henne. Hur sympatiskt är inte det?



I Makedonien har man en väldigt avslappnad attityd till rökning. Eller rökning är nog egentligen ganska strikt obligatorisk. Alla måste röka. Järnet. Men eventuella hälsoproblem kopplat till rökning verkar de ha en ganska avslappnad attityd till. En kväll gick vi på en Kafana (en slags Balkan-bistro) som hade fått höga betyg på Tripadvisor. När vi kom dit var det ett jävla liv. Ett inhouseband stod runt ett bord och dundrade på med en svängig balkanlåt. De spelade för en man som såg ut att vara väldigt bekväm med att sitta och äta med ett sexmannaband omkring sig. Han pratade t.ex. i mobil som om det inte stod en brötig orkester i princip på honom. Då och då ställde han sig upp och la armarna runt deras axlar, svepte en shot Raki och tog fram en svullen sedelbunt och började skala av sedlar och knöka ner dem i musikanternas skjortfickor och i deras instrument. Alla skrattade bullrigt. Han måste ha varit nån slags makedonsk kingpin. Folk kom och gick kring hans bord. Kvinnor, män och några uppenbart imponerade yngre underhuggare i gympabrallor och munkjacka.



Vi frågade hovmästaren om de möjligen hade plats för två obokade matgäster. Han skakade på huvudet och svarade skamset att det bara fanns plats på den rökfria avdelningen. I Skopje är det troligen ungefär som att erbjuda någon att äta i soprummet. Han förväntade sig nog inte att vi skulle tacka ja. Det var bara vi och en mamma (som tog ett par rökpauser under middagen) med ett barn som satt i den rökfria delen. Eller rökfri och rökfri. Det enda som skiljde avdelningarna åt var tre fyra trappsteg upp. Det var ungefär lika rökfritt som rökrummet i ett lärarrum på 70-talet. Den passiva rökningen jag utsattes för bara under den middagen motsvarar nog lätt två paket Marlboro. Det vara som att komma till uppochnervända världen. Jag tror seriöst inte att jag såg en enda Makedon som inte rökte. Kanske att de skulle sälja av lite koppar och bygga ett eget Nya Karolinska ändå.

Vi hann med ganska mycket under tre intensiva dagar och jag vill nog rekommendera människor att åka. Gillar man att turista i en stad helt utan turister är det världsklass. Till och med de ställen som på alla andra platser skulle klassas som uppenbara turistfällor var 100% oturistiga. Att en ofiltrerad mikrobrygd pilsner kostar mellan 15-20 spänn är inte heller kattskit.

16 kommentarer:

SilverLakeSwede sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Anonym sa...

Nu vet vi vad som hände med Tony Soprano när bilden blev svart. Han flyttade till Makedonien och startade ett skalbolag som importerar koppar och cigg...

Anonym sa...

Helvete vad du skriver roligt. Nu har jag lagt till Skopje på listan.

Aldrig funderat på att bli lite mer kommersiell i ditt bloggande? Du har ju ändå rätt mycket att säga. Du behöver dock styra upp lite bättre med söta bilder på små husdjur, naglar och klongvaser:-)

adde sa...

Underbart! Men hur har du kunnat hålla debaklet med passen ifrån oss så länge??

Anonym sa...

Jättekul att läsa om resan :-)

mikebike sa...

Anonym 1: haha ja inte helt olikt!!

Anonym 2: tack så mycket. Kul. Jo har funderat i de banorna att det nog skulle vara kul och ett sätt att motivera inlägg mer regelbundet. Har du ett erbjudande? 😉

Adde: trauma! Ville skriva om det men det var för jävligt.

Anonym 3: kul att du ville läsa.

Anonym sa...

Ha ha...mitt företag sysslar lite med samma saker som ditt så tror inte att vi kan lägga pengar på spons till "influencers", tyvärr.

Tänker att kanske dock att det där stora bilföretaget på Hisingen kunde vara en start. Sedan har vi ju blöjor, pensionärsprodukter och sånt där inom räckvidd. Acne jeans kanske? Du verkar vara en jeanskille. Ellos - kläder till familjen. Jensens biffhus ha ha...Visit Balkan?

Möjligheterna är enorma men jag har tyvärr ingen paketerad lösning för just dig. Kontakta Bonnier som härbärgerar dom stora bloggarna numera. Visa upp några av dina bästa alster. Innan dess kanske du ska vara lite mer produktiv så dom ser att du har orken. Jag lovar - du kan bli hur stor som helst om du bara vill. (Klongvaserna och naglarna var ett skämt btw).

Anonym 2

mikebike sa...

Jag har väldigt svårt stt se vad biltillverkaren skulle se för värde i spons. Blöjföretag mer rimligt om man skulle dra parallell mellan inkontinens och ordbajseri :) oavsett så är produktiviteten viktig och där tänker jag att ett byte av plattform skulle vara väldigt motiverande. Jaja. Den som lever får se

Anonym sa...

Njoe...varje gång jag går in på t.ex. https://bloggbevakning.se får jag upp reklam för Peugot. Ja i alla fall de senaste dagarna.

Bianca Wahlgren gör väl inget gratis, du är ju snäppet smartare än henne lr? Kul om du kunde få bjucka Josefin på en resa iaf. Efter din oerhört inspirerande recension av Skopje så förstår vi alla att du skulle kunna vara ambassadör för vilket "visit xx" som helst.

Nej jag raljerar och skojar inte. Jag tycker verkligen det. Självklart måste du tona ned vissa delar om du ska få din resa med fickpeng betald men du har talangen. Jag lovar. Som du säger så gäller det ju först att hitta en bra plattform. Du är om dig och kring dig så om du vill öka i detta hittar du säkert rätt.

Vill att du ska blogga mer för du är så rolig. Behöver du en manager så säg till. Ja och jag är en snäll manager så kommer inte att pressa dig till något du inte vill:-)

Anonym 2

Anna Singer sa...

Åh läste detta när dottern skulle nattas och fick bita ihop flera gånger för att inte skratta (för) högt!

mikebike sa...

Anonym 2: Alltså. Jag blir väldigt glad för dina kommentarer. kul att diskutera sitt bloggskrivande med någon annan. Som gillar ens texter dessutom. Grejen är att jag är mer sugen på att blogga nu än på länge men känner som du så intuitivt luskade kring att det skulle vara kul med någon slags förändring. Har bloggat helt okomersiellt i 13 år vilket har varit skönt som fan för att jag just aldrig behövt tona ner eller självcensurera. Men nu när blogglandskapet ser så annorlunda ut skulle det vara kul att testa en annan approach och jag har något emot att antingen tjäna något på det eller ta en genväg till större publik. Eller helst både och :) En rolig förändring hade gjort stt jag började skriva mycket mer. Det vet jag. Samtidigt är det en tröskel att ta tag i det.

Så javisst, en manager är kanske exakt vad jag behöver och du verkar ju ha mycket idéer :) skicka ett mail vettja.

SE sa...

Har du läst helgens ”Min Helg” av Tommy Nilsson i SVD? Den är raka antitesen till vad som är gängse och kommer således rätt nära din vackra ”cover” av Johan Lindebergs svulstiga skrytweekend.
Nu gillar jag på riktigt Tommy Nilsson.

Anonym sa...

Läs och jämför Tommy Nilssons helgbeskrivning med Paolo Robertos... stor humor. TN har en god portion självdistans och "är" PR är i jämförelse helt pajad om han inte har skrivit sitt alster som en sorts "satir". Balkan är udda, rökandet är helt fantastiskt. och det är inga low-tar mint-pinnar dom drar i sig. Mvh/exilväschötten.

SE sa...

Tack! Precis läst PR’s helgalster och påmindes om min nyfunna kärlek till TN.

”Jag har faktiskt kommit trea i breakdance-SM en gång i tiden”. Imponerande ändå att Paolo lyckades smyga in den meningen i sitt överdådiga matlagningsrunk :)

Deselby sa...

Fasiken, blev jättesugen på att boka en resa dit nu!! Vill speciellt se den där killen med flaskan i hand. Hur tänkte dom där...

mikebike sa...

Se och exil: ja jag får ta och kolla in min helg igen. Har inte läst dem sen Lindeberg. ;)

Deselby: haha kul. Just den statyn är kanske inte värt en egen resa men åk för fasen. Trivsamt värre.