måndag, mars 16, 2015

Hög tid att individualisera föräldraförsäkringen

Nu blir det lite allvar. Det ska handla om den svenska föräldraförsäkringen och varför det är orimligt att hålla på att dalta med öronmärkta pappamånader hit och dit.

Den svenska föräldraförsäkringen är ett grymt flexibelt system som är hårt förankrad i lagen, vilket innefattar alla arbetsgivare. Man har som nybliven förälder helt enkelt en enorm frihet att förvalta sina dagar precis som man vill för att pussla ihop sin tillvaro och kunna ta hand om sitt barn. Ner på halvtimmesnivå har jag för mig. Ändå tar pappor, fortfarande 2015, bara ut 24 procent av den totala föräldraledigheten. Det är verkligen märkligt tycker jag. Eller kanske ändå inte egentligen. Det är svårt att bryta gamla vanor. Idag är det inte många som förespråkar barnaga i Sverige. Ändå har det visat sig att en lagändring var tvungen att ske för att ändra folks uppfattning i frågan.

Statistiken har visserligen förbättrats något sedan man införde 60 öronmärkta dagar var per förälder. Eller två pliktmånader. Beroende på hur man ser det. Men helt ärligt, vad är det för trams egentligen? Själv är jag av åsikten att en helt individualiserad föräldraförsäkring är det mest rättvisa för alla inblandade och att det borde införas omgående. Det skulle egentligen bara innebära att man som par delar lika på dagarna och att ensamstående får alla dagar. Resten skulle fungera precis som idag. Att föräldradagarna kan plockas ut precis hur man vill och så som det passar familjen. En självklarhet kan jag tycka, men det här med jämställd föräldraförsäkring är en extremt känslig fråga för många. Det blev jag varse, inte minst häromdagen, när jag via facebook följde en diskussion i ämnet. Mycket energi lades på att försvara sitt eget val och sin egen helt unika situation som gjorde det omöjligt för pappan att vara hemma halva tiden. Vissa tycker inte att andelen uttagna föräldradagar har med jämställdhet att göra och några säger sig inte tro att föräldraledighet har någon som helst betydelse för relationen med sina barn (vilket jag tycker är snudd på efterblivet) och rättfärdigar det med att man kompenserar på andra sätt, vilket är lite lustigt för det finns inte särskilt många andra sätt att tillbringa tid med sina barn än att faktiskt tillbringa tid med sina barn. Ganska många beskriver också hur pappan inte hade velat något hellre än att vara hemma sin del men hur det var stört omöjligt att få ihop det ekonomiskt. I slutändan handlar nämligen argumentationen nästan bara om ekonomi och karriär, ganska lite om vad som egentligen är bäst för samhället och i slutändan barnen som ska växa upp i det. En argumentation som helt motbevisas av flera oberoende undersökningar där resultatet tydligt visar att kön är mer avgörande än ekonomi när det kommer till uppdelningen av föräldradagar.

Om ordet jämställdhet yppas höjs tonläget avsevärt. Plötsligt blir det radikal "feministpropaganda" trots att det i grund och botten bara handlar om ren och skär rättvisa. Det börjar hagla av hypotetiska lösningar på diverse systemfel, antaganden och en massa passivt aggressivt prat om tvång och statligt överförmynderi. Att ens ur ett helikopterperspektiv och med statistiska siffror som grund, ifrågasätta svenska familjers kompetens att gemensamt besluta hur denna ärligt talat ganska fantastiska inkomstförsäkring ska delas upp på ett jämlikt sätt, är som att rulla sig naken i honung och träna wrestling i en biodling. Trots att siffrorna tydligt visar att utvecklingen går sjukt trögt och kanske inte hade gått alls om farbror staten inte hade gått in och sparkat lite röv. Det blir hätsk stämning. Som alltid när något eller någon utmanar människors privatekonomi. Folk känner sig utpekade och även förvånansvärt många som säger sig tro på idén om ett jämställt samhälle skruvar på sig. Inte ska väl staten bestämma över hur familjer delar upp sin föräldraledighet... Eller?

Jo, varför inte? Det finns ju knappast någon annan inkomstförsäkring som inte är individuell och man hör sällan någon knorra om motkrav när det handlar om tex a-kassa. Att fortfarande 2015 förespråka total frihet på familjenivå i hur man tar ut en totalpott dagar är bara naivt om man på riktigt tycker att samhället skulle gynnas av att vara mer jämställt. Argument som att det är bättre att hitta andra sätt att motivera fäder att vilja vara med sina barn under de första åren är ju direkt löjligt. Hur skulle en sådan kampanj se ut? Det har ju uppenbarligen funkat sådär hittills.

Jag är inte för en individualisering av föräldraförsäkringen för att slå mig för bröstet som någon störig bror-duktig-typ. Det är heller ingen feministisk eller ens blockpolitisk fråga som jag ser det. Det är bara sunt förnuft.

Om föräldrar kategoriskt skulle få halva tiden var så är det ju heller inget "tvång" inblandat. Ingen kommer tvinga någon förälder att vara hemma halva tiden. Det är bara dålig retorik. Snarare blir det ju supervalfritt. Om man som förälder bedömer att det är bättre för barnet att avstå från sina dagar, jobba på istället och lösa barnomsorgen på annat sätt, är det ju helt upp till familjen. Även om det vore synd när Sverige nu har en så unikt bra föräldraföräkring. Nu gissar jag vilt här, men jag tror att det skulle ge jämställdheten en rätt bra skjuts framåt.

Argument som att många mammor vill vara hemma längre etc faller också platt. Det är givetvis upp till var och en hur länge de vill stanna hemma, men vill man vara hemma längre än sina föräldradagar räcker till får man helt enkelt hitta en annan ekonomisk lösning än att ta den andra förälderns dagar. Varför ska resten av samhället sponsra det? Det finns massor av saker jag vill men som helt enkelt inte är rimliga att andra skattebetalare ska behöva stå för.

Givetvis finns det fall som skulle bli svinsvåra att lösa. Det går såklart alltid att hitta fall där det skulle bli jättekrångligt och upplevas ofördelaktigt med en individualiserad föräldraförsäkring. Någon kommer alltid att komma i kläm, det är oundvikligt, så är det nu med. Men egentligen skulle det bara vara som trixigast i en övergångsperiod och för de som redan väntar barn när individualiseringen genomförs och som inte kan påverka spelreglerna innan de valde att skaffa barn. De som skaffar barn när individualiseringen redan är genomförd kommer att ha ett väldigt tydligt val och ha möjlighet att planera för hur de ska lösa barnomsorgen under barnets första år. Om den ena föräldern inte kan tänka sig att ta ut sina dagar. Kanske låter det lite väl hårddraget. Men återigen – det är väl ändå det mest rättvisa. Det kan man väl ändå fastslå? Det är ingen rättighet att skaffa barn. Ett föräldraskap kommer med stort ansvar. Sverige har ju dessutom en uttalad strävan efter jämställdhet och då borde väl också samtliga bidragsformer utformas därefter. En individualiserad föräldraförsäkring hade varit ett jättekliv i rätt riktning. Och då pratar vi ändå bara om de ekonomiska aspekterna.

Själv har jag tre barn och har tagit ut ledighet på olika sätt beroende på hur familjens situation sett ut just då. Man kan lägga upp det på en miljon olika sätt och det visar på hur sjukt flexibel vår föräldraförsäkringen är. När jag fick min äldsta dotter  hade jag eget företag där vi var två personer med olika kompetens. Det skulle ha skadat företaget ganska mycket om jag gick hem ett halvår på heltid så det fick bli ett pusslande och trixande med deltid på olika sätt. I slutändan var jag hemma en något mindre del. Med andra dottern var J hemma de första 8 månaderna och jag 7,5. Nu är jag hemma den första delen helt och sedan på halvtid fram till sommaren. I slutändan kommer jag kanske ha tagit ut 70-75% den här gången. Så med facit i hand hade det krånglat till det lite, särsklit nu med yngsta dottern, om vi hade fått exakt lika många dagar punkt slut. Men jag framhärdar ändå i att det hade varit det mest rättvisa. Vi hade fått lösa det på ett annat sätt.


14 kommentarer:

Kaospatrullen sa...

Bra!

Linn sa...

Alltså du har ju så rätt i precis allting du skriver i det här inlägget och jag har egentligen inte nåt att tillägga, men jag vill väl bara säga att just det där med att inga andra statliga bidrag kommer helt kravlösa (well, minus grejen att det faktiskt behöver finnas ett barn för att vara föräldraledig) är mitt största argument just nu. Det funkar även på jämställdhetsmotståndare. Jag brukar för övrigt använda dig och Josefine som bra exempel när jag jämställdhetsivrar på vänner som har alla men det går ju inte för att...-argumenten.

Johanna sa...

Så många kloka ord i ett och samma inlägg. Tänk att det finns så mycket som borde vara självklart och som ändå inte är det, ibland blir man lite matt.

Anonym sa...

Intressant vinkling, själv är jag far till två barn och vi har delat så lika det går. Med den älste har jag till och med tagit ut fler dagar än min sambo, dock så gills det inte i statistiken då det bara är sjukpenninggrundande dagar som den baseras på och de är ju den enda typen man kan ta ut innan man nått de magiska 180 dagarna. Det misstaget lärde vi oss och med den yngsta är det exakt 50/50.
Med det sagt är det kanske något procentandel högre än de 24%.
Dock är jag av uppfattningen att det är barnen som kommer i kläm om den ena föräldern inte kan vara hemma av någon orsak, att tvinga småbarn i 9 månadersåldern till dagis är kanske inte heller en bra idé?
Sedan kan man alltid ifrågasätta de "som inte har råd" att dela lika, det är knappast första året som man går mest back ekonomiskt.

mikebike sa...

Kaospatrullen: Tack så mycket.

Linn: tack, och ja det funkar ju även mot de största bakåtsträvarna. för rättvisa diggar de flesta ändå. Och kul att du använder oss som ett gott exempel *rodnar*.

Johanna: tack johanna. kul att du håller med. man vet aldrig var andra står i just denna frågan.

Anonym: Way to go. bra där. Jag vet inte om statistiken bara grundas i sjukpenningsgrundande dagar. må så vara. Och ja det är synd om barnen kommer i kläm. Men det är ju just det att i stort sett alla kan vara hemma. det handlar om val ich vissa val är jobbiga och då är det lättare att komma upp med en anledning. Dock visar två oberoende forskningar att det alltså är jättefå kvinnor som råkar ut för sådana olyckliga omständigheter. Dessutom får barn inte börja på dagis innan de är 12 månader. Och du har helt rätt. Det första året är knappast det dyraste året :)

Anonym sa...

Bra. Överhuvudtaget skulle många processer som vi säger oss gilla må bra av lite statligt tryck. Individualiserad föräldraförsäkring är ett exempel. Att alla kommuner tar emot flyktingar ett andra. Att förbjuda aluminiumburkar, plastpåsar och eller snabba bilar andra.

psst, det skrivs hårdraget.

anna sa...

Jag håller egentligen med till fullo.
Flyttade dock för några år sen från västsvensk småstad till norrbottnisk glesbygd. Har fött mina två barn här. Och.. håll i dig för jag skriver saker jag aldrig ens själv trodde jag skulle skriva, det finns typ inga jobb på den kvinnodominerade delen av arbetsmarknaden här, annat än vikariat och osäkra timanställningar. Majoriteten av de som bor här och heltidsarbetar veckopendlar (7-7, 4-3, 10-7 eller vanlig femdagarsvecka). Normal enkelväg till jobb är 20-40 mil. Gäller både kvinnor o män.

Det har låst läget en del då jämställdheten inte riktigt nått lika långt här uppe och det är väldigt främmande att diskutera vilka normer som styr arbetsmarknaden.
Men.. det vanligaste scenariot- heterofamilj- mannen jobbar borta- kvinna utan anställning i botten hemma med barn. Att på egen hand som familj försöka bryta sig ur mönstret är svårt. Att leva på stämpeldagar o f-penning är inte enkelt- dock inte omöjligt. Jag som har lärarutbildning men saknar tjänst i hemkommunen blir direkt hänvisad till annan ort utan hänsyn till min familj tex.
Folk flyttar såklart. Vad ska de göra? Eller skaffar fler barn i hopp om att det ska dyka upp nåt. Vilket det inte gör. På sikt blir det en rejäl utarmning av glesbygden. Vill vi det?

Jag skulle jättegärna vilja få igång en medial diskussion kring det här. Eftersom arbetsmarknaden ser ut som det gör slår en delad föräldraförsäkring hårt mot familjer och då främst kvinnor i glesbygd. I stort sett alla kvinnor jag känner här vet vilken dag de nollade sin SGI då det uppstått glapp mellan föräldradagar/stämpling/barnafödande etc. Mycket oro och tårar. De gånger jag försökt berätta om läget har jag mötts av det klassiska- "en får dra ner på onödigt". Men det handlar ju inte om lyxkonsumtion utan mat på bordet.

Hade vi valt att bosätta oss i min hemkommun istället för sambons hade vi förmodligen kunnat välja helt annorlunda, då vi med största sannolikhet båda haft arbeten.

Tankar? :)

(sen har jag tankar om delad föräldraförsäkring och amning men det är en annan fråga)

mikebike sa...

Anna: Givetvis är frågan om individualiserad föräldraförsäkring mer mångbottnad och trixigare än att kunna lösas i ett ihopkrafsat blogginlägg. Hur man tex ska hantera dagarna när den ena föräldern är arbetslös. då är det kanske inte självklart att föräldern med jobb ska vara föräldraledig. Just då. Men jag ser ändå inte varför en individualiserad försäkring skulle ställa till det. Den andre föräldern måste ju inte vara föräldraledig under barnets första år. man har ju om jag inte minns fel 8 år på sig att ta ut sina dagar. Under den tiden bör ju rimligtvis den arbetslösa föräldern ha hittat sysselsättning. och om inte. trist. Men ingen kommer ju tvinga någon att plocka ut sina dagar. Det låter säkert krasst när jag skriver det men jag sitter ju inte på en lösning på alla problem. Men jag tror att en individualisering är en bra lösning på en stor del av det strukturella problemet och där räknas ju även glesbygden in.

Föräldraförsäkring och amning?

Anonym sa...

http://www.etc.se/debatt/att-dela-lika-ar-inte-alltid-jamstalldhet

anna sa...

Alltså.. det är precis som du skriver en komplex problematik.

Vill först passa på att säga att det finns fördelar med en partner som jobbar borta också, man har tex sex månader om året tillsammans hemma. :)

Men, tillbaks till problemet. Ja, man har många år på sig att ta ut föräldradagarna. Är du dock beroende av den inkomst som föräldradagarna ger, så är det inte lika enkelt- då barnet fyller ett år så måste du, för att ha en bibehållen SGI, ta ut heltid på något sätt. Antingen genom att ta ut 100% föräldraledighet, eller genom att kombinera FL, A-kassa, ev timvikariat. Och det är ju där problemet ligger. Det finns inte tsv-anställningar och/eller säkra vikariat på den typiskt kvinnodominerade marknaden, vård/omsorg, skola mm. Och som på så många andra ställen så får man vika tills dess att det börjar närma sig LAS, sen rings man inte in mer.

Då återstår t.ex gruvnäring, vilket betyder att barnen i så fall får två pendlande föräldrar som ena veckan jobbar 14h dagar för att tjäna ihop till friveckan. Föräldrar omlott eller en vecka ifrån barnen samtidigt? Finns det barnomsorg utbyggt för detta eller behöver man förlita sig på far- och morföräldrar?

Vad händer då du tar beslutet att inte ta ut fulltid och således blir av med din SGI? Vad händer om du blir sjuk/skadar dig? Hur drabbas familjen av det ekonomiskt? Från inkomst + föräldrapenning till vab-pengar och nollinkomst?

Jag skulle kunna dra massvis av exempel till från den vardag vi hemmavarande föräldrar delar här.

De allra flesta löser det, med det system som finns idag eller så flyttar de, som sagt.

Jag förstår dock inte hur det kan vara så obeskrivligt svårt att se vad en delad föräldraförsäkring skulle göra med stora delar av landet? Man måste ändra de strukturella problemen på arbetsmarknaden INNAN man inför den delade föräldraförsäkringen. Annars drabbas en STOR del av Sveriges kvinnor av den--> dubbelbestraffning. Sämst inkomst, tvingas stämpla etc då man inte själva kan styra dagarna.

Vad gäller amning har inte du kommenterat något mig veterligen, men i diskussionen om föräldraförsäkring har det allt oftare börjat dyka upp en teoretisk brytpunkt vid ca 7 månader, där man byts av. I det dyker funderingar upp kring de familjer som väljer att helamma, låta barnet själv styra sin mattillvänjning eller själva styra amningsavslut. Hur blir det för dessa familjer?

Många spännande frågor som tyvärr diskuteras för lite.


Ett annat S sa...

@Anna: Jag bor i USA och var tvungen att gå tillbaka till jobbet när min son var 3 månader. Jag pumpar dock varje dag på jobbet så han får fortfarande 100% bröstmjölk - amning morgon och kväll, flaska under dagen. Funkar precis hur bra som helst. Jag har med andra ord lite svårt att se själva amningsproblemet.

anna sa...

Vad bra att ni kunde lösa det så och också förhoppningsvis mådde bra i det. :)
Andra vill inte göra så- tas det hänsyn till dem i en 50/50delning eller kan det bli så att de tvingas vara hemma utan ekonomisk ersättning eller med risk att förlora SGI?

Den här diskussionen tenderar alltid att bli ett "jag gjorde... och det gick bra". Men alla är ju inte likadana, mår likadant eller har samma förutsättningar. Jag saknar nyanseringen och bredden i diskussionen.

http://www.etc.se/debatt/delad-foraldraforsakring-en-katastrof-fortryckta

anna sa...

Bortse från länken ovan.. delar denna som, i mina ögon, är mer nyanserad.
http://www.onewaycommunication.co/de-usla-premisserna-for-individualiserad-foraldraforsakring/

Den där Andreas sa...

Jag kan bara hålla med dig och ser verkligen fram emot att vara föräldraledig när jag väl får barn.

http://www.buzzfeed.com/lynzybilling/this-is-what-it-looks-like-when-men-are-allowed-to-take-60-d?bftw&utm_term=4ldqpgm#.xi4AlJQVr