lördag, februari 23, 2013

Se "Silver Linings Playbook" för bövelen

Jag såg Silver Linings Playbook igår. Wow! Jag fullkomligt älskade den.



Bradley Cooper gör en fenomenal insats som den före detta läraren och bipolär-diagnostiserade Pat. Pat tvingas flytta hem till sina föräldrar när han släppts ut från den psykiatriska anstalten han suttit på efter att han nästan slagit ihjäl sin frus ålderstigne älskare. Han är fast besluten att vinna tillbaka henne men råkar han träffa Tiffany, som spelas av en alldeles fantastisk Jennifer Lawrence. Deras kemi är magisk. Man vill bara ha mer av dem. Det är hetsigt, roligt, varmt och skruvat utan att kännas det minsta tröttsamt och krystat. Jag verkligen älskade den från första till sista sekund och ler nu medan jag skriver detta. Jag kommer att se om denna filmen måna gånger skulle jag tro. Något som inte händer särskilt ofta längre.

Filmen överraskade också med att Robert de Niro, som de senaste femton åren varit en rätt solid garant för skit, imponerar i rollen som Pats pappa, Pat Sr, en man som uppenbart lider av odiagnostiserade tvångssyndrom och en abnorm vidskeplighet. Till och med Chris Tucker som är en riktig bananskådis gör en oväntat bra insats som Danny – Pats kompis från psykanstalten.

Det skulle så lätt ha kunnat bli en sådan där pissig romantisk komedi som gjorts i parti och minut sedan 70-talet som jag formligen kan spy på. Receptet är likartat. Det är en till synes helt ounik historia. Men ändå inte. Den har det där. Jag har svårt att beskriva stämningen i filmen trots att den är högt okomplicerad, men jag kände precis samma lustfyllda rus igår när jag såg den här filmen som när jag såg The Squid and the Whale. Jag känner mig manad att skriva det här extra mycket för att den har fått en sådan hjälplöst värdelös titel på svenska – Du gör mig galen – en titel jag misstänker lär bidra till att den svenska publiken kommer att känna ett alldeles oförtjänt stort motstånd mot filmen. I alla fall hos de som vanligtvis uppskattar hög berättarmässig filmkvalité.




Direkt när eftertexterna började rulla tänkte jag att detta minsann var en fyra, en stark fyra rent av, men sedan ändrade jag mig och tänkte: Vaffan, varför ska man snåla med femmorna så förbannat för? Det är så få filmer som ens når upp till en trea i betyg nuförtiden, så när ett sådant här litet guldkorn kommer och gör såpass stort avtryck på mig så förtjänar den banne mig ett toppbetyg.

Möjligen kommer jag att ångra en femma när ruset har lagt sig en aning och jag tittar lite mer nyktert på det hela. Men jag säger det igen. Vaffan, varför ska man snåla med femmorna så förbannat för?

10 kommentarer:

Larsson i Majorna sa...

You lost me at "The Squid and the Whale".

Jag kommer gå in i den här filmen med mycket låga förväntningar.

Iofs såg vi "En familj som andra" (http://www.imdb.com/title/tt0081283/) precis innan the Squid... så vi blev nog lite kritiska.

Honey sa...

Oj. Jag hade inte tänkt se den eftersom jag placerat den i facket "roliga" romantiska komedier efter den översatta svenska titeln. Tur att jag gjorde det ändå. Fin var den.

Arne sa...

Är det på riktigt?

Molly sa...

Underbar film. Kände precis som du hela vägen igenom! Unga geniet Jennifer Lawrence kommer att knipa oscarn inatt, kom ihåg vem som sa det först :)

Ellet sa...

På riktigt så borde man sluta översätta titlar till svenska. Det blir aldrig bra.

Ska absolut se, även om jag verkligen inte har något till övers för Bradley Cooper. Han har en röv-aura.

mikebike sa...

Larsson i Majorna: Lost you? Vaddå gillade du den inte? Men det är bra. gå inte med låga förväntninigar. det gjorde jag med.

Honey: Ja vilken tur. Jag hade själv inte sett den om jag såg titeln och inte hade hört nåt mer om de. Och ja, visst var den finfin.

Arne: Det är på fullaste allvar... eller är det det?? haha jo det är det. se den. du kommer älska.

Molly: ja det tror jag också. en mycket välförtjänt sådan.

Ellet: Det finns väl lyckade exempel, men ja, usch vad fel det kan bli.

/dab sa...

och en Oscar blev det för tösen också. Bra.

David sa...

Mycket bra film. Önskar bara att Jacki Weaver vunnit birolls-Oscarn för sin roll. Hon var oerhört bra. Känns som att Anne Hathaway fick statyetten ganska mycket på grund av "snygg spelar ful"-effekten. Låt en vacker kvinnlig skådis klippa sig fult och se riktigt sliten och skitig ut, så är priset nästan garanterat...

Anonym sa...

Hon är bra i den men Hunger Games är parodrollen. Hoppas det blir en uppföljare efter det senaste bråket.

http://www.hollywood24.se/nyheter/jennifer-osams-med-josh/

Andreas sa...

Ja, usch för "kreativa" översättningar. Vad är det för folk som sysslar med det där, och hur går tänket? Skulle så sjukt gärna vilja veta. Håller med Ellet ovan om att man borde lägga ner det helt.. vi skriver liksom 2013, inte 1953.. folk idag *har* koll på filmer och deras originaltitlar. Och folk *kan* engelska.