söndag, oktober 21, 2012

Den vilda jakten på hundpattarna

Följande scen utspelades igår kring lunchtid när hela familjen kom åkande, med mig bakom ratten, ner för Djurdårdsgatan i Majorna:

Alla pratade i munnen på varandra och det är allmänt trevligt. Precis som det brukar vara. Halvvägs ner på gatan vrålar Josefine plötsligt rätt ut:

J: HERRE-GUUUUD!!
Varpå jag rycker till, och i chocken hinner tänka att nu blir vi påkörda eller utplånade i något annat hemskt trafikrelaterat trauma...

J: VILKA PATTAR den hunden hade. Såg du?
M: Eh va?
J: Ja men alltså, det var det mest groteska jag har sett. Som ett juver, med riktiga spenar. Rosa.
M: Åh, fyfan...
J: Vänd om!
M: Va?
J: Vänd om. Du måste se hundpattarna.
M: Ameh, vaffan. Nej.
S: Jooo pappa, vänd om.
T: Vänd.
J: Kom igen nu kör runt.
M: är ni helt sjuka i huvudet eller?
J, S och T i kör: Väääääänd om!!
M: Jajaja, fan vad sjukt detta är.

Sedan tar jag vänster på Amiralitetsgatan och vänster igen uppför Kommendörsgatan. Stämningen är hetsig i bilen. Josefine skrattar så att hon nästan kissar på sig och Stella och Tintin verkar tycka att detta är det festligaste som har hänt. Jag kör som en dåre. Hela vägen upp för gatan men inser att där är enkelriktat och att jag måste vända.

M: FAAAN, enkelriktat.
J: Gör det bara. Kör. Det är värt det.
M: Nej, jag måste vända.
S: Nej kom igen, gör det pappa... jag vill också se hundpattarna.
J: Hahahahahaaaaa

Vid det här laget är Stella så allierad med Josefine att hon håller med om vad som helst utan att ens veta vad det är Josefine föreslår att jag ska göra ska göra. Tintin vansinnesskrattar i baksätet och jag vänder trots protester och kör i en rasande fart ner igen för Kommendörsgatan och tar höger in på Koopmansgatan. Jag känner mig som en flyktbilsförare när jag kör som om jag hade halva poliskåren efter mig. När vi kommer fram till korsningen pekar Josefine upp för gatan och långt där uppe kan jag se att en hund och dess husse har bytt sida. Nu är goda råd dyra. Jag svänger ut och trycker plattan i botten.

J: DÄR är den, skynda dig. Du vill inte misa det här.
S: Skynda dig pappa.
M: Ja ja jag håller ju på.
J: Faaan också. De går in på gården.
S: Neeeej
T: Neeeeeeeeej.
M: Det var då satan, men de kanske bara genar!?

Jag tog höger in på Oljekvarnsgatan och körde fram till Kommendörsgatan, men varken hunden eller hundägaren kom gående. Vi hade missat vår chans och besvikelsen var total. Det var kört och det var bara att inse det faktum att dagen troligen inte skulle bjuda på någon freakshowupplevelse (utöver den som just utspelats i vår franska kombi) och gå vidare. Inte gräva ner sig. Och trots en massiv förarinsats, värdig Bullitt, i en stressituation som hade medfört ett adrenalinpåslag av guds nåde hos samtliga familjemedlemmar, så höll vi oss lugna och stack och fikade. Som om ingenting hade hänt.
 
Först idag, med lite distans till det hela inser jag hur fruktansvärt jävla skruvad hela den scenen skulle framstå om vi hade sett den i en film. Men just där och just då var det fullständigt naturligt. För hela familjen. Att unisont släppa allting och göra precis vad som helst för att få en glimt av de fantastiskt groteska hundpattarna (ett ord jag för övrigt inte ens i min vildaste fantasi skulle ha trott mig få höra komma ur Josefines mun). Det är ändå lite fint på något sätt.

11 kommentarer:

Johanna sa...

Den dagen jag har en hel liten familj så hoppas jag att den beter sig exakt så. Det är allt jag har att säga. Älskar folk som älskar det knäppa i vardagen.

Mi sa...

Alltså din familj är fan lika dysfunktionell som min. Jag dör av skratt och tänker förbanne mej ge mej ut på jakt efter denna hunden.Jag måste bara se dessa hundpattarna.

optikerdotter sa...

Helt underbart! Älskar lite dramatik i vardagen. Och ja, skriv ett manus, låt detta vara en scen och ge den sedan till Wes Anderson.

mikebike sa...

Johanna: Haha du det hoppas jag med och tycker att ni ska göra. Det skulle kännas bättre att vara fler såklart.

Mi: Var bor du då? Är du hemma i Majorna. isåfall kan jag "drop a pin" så att säga så du vet exakt var du ska stå och hålla utkik.

Optikerdotter: Wes skulle säkert kunna ge storyn ett fantastiskt liv :) Och ja det var ju faktiskt lite drama.

adde sa...

Ha ha, vilken historia! Tänker direkt på lite äldre franska komedier. Eller möjligen någon italiensk.

mikebike sa...

Adde: Ja det var minst sagt knäpp situation.

Larsson i Majorna sa...

Ja, droppa en pin, tack. Eller en platsbeskrivning duger gott.

Vi lovar att cruisa runt med Focusen lite extra, hela familjen.

Mi sa...

Är väl bekant med Majorna...så ja tack tips mottages. Larsson ser du hundpattarna före mej så förväntar jag mej en bild på denna skapelse.

mikebike sa...

Larson i majorna och Mi: bästa tipset. ställ er på Djurgårdsgatan i höjd med vita björn, snett nedanför shellmacken, mitt emellan Oljekvarnsgatan och Koopmansgatan. Och det gäller er båda, om ni får span knäpp en bild och maila mig. Måste också få se detta, jag missade ju hela kalaset.

Anonym sa...

Jag lägger till mig på listan över aktiva Spanare till detta spektakel.

/Majornabo

vickan sa...

Jag har en hund med enorm pung, ni kan få köra förbi o titta när jag går ut med honom nån gång om ni vill. mvh pungdjurets matte