söndag, februari 05, 2012

Burken fattas mig

Var på Naturhistoriska här i Göteborg förra helgen. Gillar att gå dit. Det är så skönt omodernt. Som att kliva rätt in i det svenska 40-talets upplevelseindustri. Det är en viss stämning att strosa runt där bland montrar fyllda med små skabbiga djurlik. Det är en så analog atmosfär att iPhonen hänger sig direkt vid minsta försök till användning.

Översta våningen består av en höger och vänsterflank fyllda med typ en miljon olika fågelsorter. Inte jätteintressant efter en stund. Utbudet är för stort. Det händer liksom inte ett skit. Vilket är hela poängen. Det är atmosfären jag gillar så mycket. Här har tiden jävlarimej stått still. Vi pratar ett stycke orörd historia. Till och med dammet ovanpå glasskåpen är från tidigt 1900-tal.

Sedan finns där en gigantisk sal i byggnadens mitt, som är knallmörk trots sin enorma takhöjd. Här har vi fyllt glasburarna med lite gott och blandat från hela jorden. Allt från grävlingar, ekorrar, zebror, noshörningar, näsapor och annat bös. Fritt i rummet hittar vi bland annat en giraff och så själva huvudattraktionen, en asstor elefant, som står placerad centralt i rummet. Sal efter sal avverkas utan några större reaktioner från någon. Barn av idag bryr sig inte särskilt mycket. De har ett medfött 3D-sug som gör att de inte imponeras av någonting som inte exploderar i minst THX-ljud. Det måste kännas som att en tiger kommer mot dem för att slita dem i stycken, för att de ska kunna digga skiten. Men det är avkopplande och en smula trevligt. Och så atmosfären. Jag bara älskar den. Det och världens sämst uppstoppade lejon som ligger och vilar på en marmorbänk utanför stora salen och möter en strax innan det är dags att titta på det enda som egentligen är (och alltid har varit) värt besöket. Attraktionernas attraktion.

Lite avsides placerat finns en monter som alltid stuckit ut lite extra. Den är fylld med diverse missbildade djur och lite annat groteskt. Men framförallt den legendariska "burken". Det är en glasburk i vilken man under Sveriges mindre etiskt upplysta epok valde att pressa ner ett dödfött foster av ett par siamesiska tvillingar. Sedan fyllde man på med formalin, korkade igen burken och ställde ut den för allmän beskådan i Västsveriges genom tiderna mest välbesökta resmål i skolutflyktssammanhang. Groteskt. Ja. Spännande. Inte desto mindre.


Jag minns den kittlande känslan inför mitt första besök någon gång under min lågstadietid. De äldre eleverna haussade upp det som den mest ultimata bisarra upplevelsen. Något de hade både rätt och fel i. Rätt, för att det är något helt jävla sinnesstört över att från början komma på tanken, att göra ett griftefridsbrott till dragplåster. Fel, för att den där upplevelsen jag i tankarna försökte förbereda mig på under flera månader före själva museibesöket, blev inget annat än ett råmassivt antiklimax. Inte för att det inte var sjukt nog. Det var det. Men efter att ha konsumerat död i tusental så vill det fan till att sista burken är något i hästväg för att väcka en blaserad yngling med häpnad. Upplevelsen var över på några sekunder. Från en åhh-herrejävvlar-vad-sjukt-jag-tror-att-jag-vomerar-mina kalvkorvsmackor-chock till en lätt besviken jaha-var-det-allt-reaktion.

Ändå är det det enda som jag med lite skräckblandad förtjusning sett framemot. Lite som Kalle Anka på julafton. Det blir liksom inte ett komplett besök om man inte får blänga på och vämjas lite åt den där burken.

Så döm om min förvåning när jag förra veckan kommer till min favvomonter och ser att tvillingarna lyser med sin frånvaro. Först vägrade jag att ta in det. Sedan började jag panikgoogla och mycket riktigt. Bortplockad av etiska skäl. Min besvikelse var total. Jag har fortfarande inte smält det. De siamesiska tvillingarna fattas mig så att det skär i bröstet. Vaffan. Det kommer aldrig någonsin kännas kul att gå dit igen. De kan stoppa upp sitt jävla valrum. Det luktar ändå bara mumifierat kön. Och jag skiter fullkomligt i resten. Ro hit tvillingburken igen, säger jag. Annars kommer jag aldrig tillbaka.

17 kommentarer:

Johan sa...

Det finns en i Uppsala om du skulle få överjävlig abstinens:

http://johandlindberg.tumblr.com/post/15124519053/gott-nytt-ar-for-fan-uppsala-december-2011

Suzan sa...

men bläk!

mikebike sa...

Johan: nämen. om jag besöker uppsala så blir det definitivt ett besök.

Suzan: jag vet. men man kan inte låta bli att gilla den där burken.

Bananen sa...

Upprörande.

Ska man börja plocka bort allt som någon tar illa upp utav, hur mycket blir det kvar då?

Burken stod väl där, de som inte gillade burken och dess innehåll, behövde väl inte gå dit och titta tänker jag.

Vombaten sa...

Träffsäker beskrivning av museet. Jag gillar också stämningen där, lite befriande gammaldags. Men visst är det lite action även på Naturhistoriska, som när någon för ett tag sedan bröt sig in i noshörningens monter och helt fräckt sågade av djurets horn.

Erika sa...

Säga vad man vill om en burk med tvillingar men varför i hela friden har man lagt snäckor runt den? Syfte?

Albert Svensson sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Skrymta sa...

Bara de inte tar bort det där benet med mask som lindas upp på pinne också.

mikebike sa...

Bananen: Ja, man kan tycka det. Det var var inte som att den stod på centralstationen.

Vombaten: ja, fy vilket nidingsdåd sen.

erika: haha, ingen aning. mycket märkligt.

skrymta: nä det är nog kvar.

Anonym sa...

Hahaha vilken underbar beskrivning av min arbetsplats! Burken med tvillingarna är dock kvar i byggnaden så om du ber snällt och i mån av tid från personalens sida så är det möjligt att få en privat visning / En som jobbar på naturhistoriska

Johannka sa...

De ska ställa burken någon annanstans. Lyssna på programmet här: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3381&artikel=4924681

mikebike sa...

En som jobbar på naturhistoriska: Haha fan vad koolt. Ja det skulle jag gärna vilja. Har hört att ni har mer skit i källaren :) Stämmer det? Vem är du förresten av alla de som jobbar där?

Johannak: Aha. det får jag göra då.

Anonym sa...

ja de finns många spännande föremål gömda i källaren... det hör ju lite till museets mystik ;) Jag jobbar i entrén/butiken

mikebike sa...

Haha kanske dig jag handlade av då. Kvinna eller man?

Anonym sa...

Ja de e ju inte helt otroligt! Jag är kvinna, jobbar bara helger dock!

lilla S sa...

Waah, kan man jobba på naturhistoriska på riktigt, herregud vilken dröm :o

Karin sa...

Var där för ett par veckor sedan, och mannen jag pratade med sa att den bara gick att se på privata visningar de dagar guider jobbar, tydligen varannan vecka.

Och på tal om lejonet, det är riktigt proffsigt uppstoppat om man jämför med det på gripsholms slott...