måndag, augusti 22, 2011

Jag har vaskat Turkiet

Var som bekant med familjen på en all-inclusiveresa till Turkiet på semestern. Det var en lyckad resa på många sätt, helt fantastisk, även om hela all-inclusivekonceptet är ganska problematiskt. Det har på sistone, med rätta, blivit en ganska utskälld reseform eftersom det inte direkt gynnar någon annan än hotellägaren. Vi fick precis det vi ville i sol- och badväg. Och det var en ynnest att se sina barn så lyckliga. Och den totala, nästintill apatiska avkopplingen... Det var värt det. Utan tvekan. Trots att samvetet kommit ikapp.

Från det att man landar på flygplatsen till det att man lyfter igen en vecka senare är man en stor jävla vaskare. Man charterbussas fram till dörren, får sitt armband, kliver i sina flippflopps och sedan är det all in. Allt är spännande, allt är fritt.

Första dagen går man runt och iakttar försiktigt de dignande bufféerna, tar en öl, kanske glass till barnen. Man äter med måtta. Provar poolen, provar stranden, tittar på den konceptualiserade tyska "underhållningen" och försöker slappna av. Det tar ungefär en dag att acklimatisera sig. Innan man är precis som alla andra.

Allt går på rutin. Man ställer klockan på svintidigt, paxar sina poolplatser med handdukar, går upp och lägger sig igen. Sedan är det frukost. Sedan bad. Man smörjer in sin lösa kropp och lägger sig medan barnen lattjar runt i knähögt vatten som blir allt dimmigare ju längre dagen går. Klockan 12 har man druckit två tre öl och hunnit bada med barnen i barnpoolen, den stora poolen och åkt vattenrutchkanorna. Man ligger som ett svullet isterband och fräser i solen, man försöker koncentrera sig på boken man läser men den tyska technomusiken penetrerar sig in genom hörselgångarna och trumhinnorna och gör att man känner sig rastlös. Man lägger ner boken hämtar ett glas rosé, nickar och ler lite lagom mot de gäster man känner igen (helst svenskar), men inte för mycket, man vill under inga omständigheter behöva hamna i en konversation. Det skulle vara att riskera kravlösheten. Det är ett tyst samförstånd. Alla kan koden och de som inte kan den är antinegn idioter eller sociala genin. Tillsammans och med diskreta blickar hatar man under tystnad de burdust och vulgärt högljudda tyskfamiljerna som låter sina ohängda avkommor löpa amok och ta för sig av allt som bjuds. Och allt bjuds.

När klockan slår 12.30 är det dags att ta sig ett lass lunch. Hundra rätter och man lassar på. Tar flera tallrikar. Det är ju bara att ta för sig. Orkar man inte äta upp... so what. Kanske nästa gång. Sedan är det tags att prova plajjan. Man låter sina prylar uppräthålla paxningen vid poolen och släpar sig ner femtio meter mot stranden. Där finns en bar. Man tar med ett par öl ner till strandstolarna, låter barnen gräva efter Kina och gör ett nytt försök med boken. Det går bättre. Men rastlösheten tvingar en att ta ett dopp, sedan en öl till, och så recenserar man personalen, servicenivån, de andra gästerna och intalar sig att det är briljant att slippa uppleva något. Det kan man göra en annan gång. Artificiality is a bliss. Nu är det avslappning. Det är bättre för barnen. Slippa hålla på och leta matställen. Slippa alla jobbiga jävla as som försöker sälja på en en massa skit från Raul Lauren, Björn Berg, Timmy Hilfiger för sin överlevnad. Allt är på låtsas men det spelar ingen roll. Det räcker med en essens av Turkiet.

Den andra ölen har blivit varm av att stå i sanden. Bäst att vaska den. Man hämtar två nya. Snubblar och vaskar en till på vägen. Who fucking cares. Man tar en till och kanske lite pizza. Barnen har börjat lacka. Bäst att gå tillbaks till poolområdet. Ett snabbt dopp. En öl. Och så hör man det avlägsna buffésuget börja hojta nerifrån bukpartiet. Men först dusch och vila.

När klockan ringer klockan 19 är det middag. Samma procedur som vid lunch men nu är det vin som gäller och ett tyngre fokus på det massiva dessertbordet. Någonstans djupt inom sig hör man en liten röst som förklarar att detta är vansinne. Sedan plockan man på sig en bit banantårta, sirapsfriterade valnötter, tre sorters baklava och lite blandade småkakor. Dästa går man ut i mörkret. Showen kan börja. Men först ska barnen ha lite roligt. De dansar runt. De älskar Turkiet. De vill bo i Turkiet. Alla vuxna dricker rött, vitt eller rosé (det fanns även grönt, gult och blått vin från samma leverantör). Eller sprit. Det har tappats upp tankbilsmängder med "lokala drycker" som sköljts ner i 37-gradig värme, men ingen på hela hotellet är berusad. Inte ens britterna. Man provar en gin och tonic som smakar stjärt och man vaskar den. Provar en festlig coctail med grenadin, men den får en att känna sig karamellfärgsförgiftad så man vaskar den. Man tar en kaffe och en baileys-kopia som smakar klor och man traskar den. Inte ens alkoholen är äkta. Det är en essens precis som allt annat. Tillbaka till hotellrummet. Familjen slocknar. Klockan ringer och det är dags att paxa pool-platser igen.

Efter en vecka är man så blaserad att man inte ens reagerar när någon charterfransos vid bordet bredvid roffar åt sig en tallrik full av croissanter, tar ett bett på en, slänger sin skrynkliga servett över resten av smördegshögen och går. Bara för att han kan. Bara för att det inget kostar att leva som Julius Ceasar när man väl är på plats.

På bussen mot flyget inser man hur vackert landet man just varit i är. Om man bara hade tagit sig bakom kulissen.

19 kommentarer:

Maria sa...

Hej mikebike!
Glad att jag tittade in till dig!!Jag och min familj ska åka till Turkiet i höst och vet ju nu - tack vare dig - precis vad som väntar ;)
Det är första gången vi ska åka utomlands tillsammans så jag suger åt mig alla tips på hur du och din familj har tagit er igenom veckan utan större men för livet(?)
Du är välkommen att titta in hos mig och se om jag kan tipsa dig om ngt du kan ha nytta av :D
Ha en bra dag!!

adde sa...

Ha ha, det där var en mycket illustrerande beskrivning. Jag mår lite dåligt till och med.
Jag har varit några gånger i Turkiet och kört enduro (kan intyga att landet verkligen är vackert), så hotellivet kan jag inget om där, men känner igen all-inclusive från en annan resa och visst är hela idén tragisk.

Mattias sa...

Helt underbar reseskildring. Vet dock inte om jag blir avskräckt eller lockad. Fast det lite lagom läskiga är alltid kul att pröva...

Herr Banan sa...

Mikebike;

Jag får Bulgarien-vibbar av detta.

Öjergren sa...

Är det nåt jag hatar så är det folk som inte ger andra chansen att utnyttja polområdet på hotellet. Man är där en högst begränsad tid och så är det folk som nitiskt går upp klockan fem på morgonen varje dag och lägger ut sina handdukar för att sen gå och lägga sig, vakna igen klockan nio, lugnt äta frukost och sen så småningom gå och lägga sig på "sina" solstolar runt elva tiden.

mia sa...

Jag har alltid sakt att all inclusive inte är något för mig. Och nu vet jag bestämt efter din roliga reseskildring att jag aldrig
någonsin kommer att boka nått dyligt. Tack Mikebike!

Johanna sa...

Jag brukar oftast på på skitiga hostels och så när jag reser, men förra sommaren passade jag och min kille på att testa en karabienkryssning under vår sex veckor långa USA-resa. En vecka av total "du behöver inte tänka själv en enda gång" - känsla. Och så obegränsat med mat och gotta. Och jävlar, vad gött det var. Sinnessjukt och underbart på samma gång.

Det är ju inte en resform man väljer gång på gång (hoppas jag innerligt att alla håller med om!) men någon gång då och då är det så jävla härligt att bara frossa och ligga som en säl i solstol. Svårt att komma ifrån.

Spader Ess sa...

Precis hemkommen från en liknande tillvaro på Cypern. Otroligt trött på Buffé mat just nu....

Fick mig dock en utflykt till Nicosia och den Turk-ockuperade delen av Cypern.

Man undrar som sagt lite stilla vad dom kör för styrka i öltankarna. Så många liter som runnit nerför sandpapperstorra strupar och inte en fylla så långt ögat kunde se....

T sa...

Stilistiskt briljant.

da bomb sa...

Grymt! Nåt för Vingresors katalog.

Läste förresten om en svennebanan som efter pension tog segelbåten med frugan och hamnade till till slut i Turkiet. Han sade i GP efter 15 år i Turkiet och nu citerar jag: "Det kan finnas lika fina människor som turkarna, men det finns inga finare."

Och det var inga utseendemässig anspeglingar han gjorde.

Säger en del om folket ändå...

Anonym sa...

Men du glömde det stora balkongpaketet som köps på planet på väg till resmålet, om man vill minska risken för fantasifull fulsprit med bitter bismak av emalj som yizmal & co kokar ihop i nåt skjul. Att hyra en billig fiat panda och rulla runt själv ett par dar gör gott! ut på vischan och upptäck! ät gott för next to nothing på en bykrog. Kör vilse på Mallis. Man vet aldrig vad man finner för pärlor...Mvh/exilväschötten

Nemo sa...

Copy-paste mia där. Efter denna ritualslakt av all
Inclusive är jag ännu mer bergfast i mitt beslut att
aldrig någonsin göra en sån resa. Min själ skulle känna
sig påskinkad av något flottigt, doppat i chilipulver

Fifi sa...

Jag hade aldrig trott att jag skulle vilja åka på en sådan resa, men jag undrar om det inte blir en sådan nästa höst.Det verkar smidigt när man har en liten kiddo och det kan vara skönt att för en gångs skull få allt serverat.

mikebike sa...

Maria: ja man får ta det goda med det onda. det var en fantastisk semester. men man kanske borde tänka sig för ang all inclusive.

adde: både ock. skönt och smidigt, men gynnar ingen där nere.

mattias: det är ju det

herr banan: njae, det var fint här.

öjergren: det är bara att anpassa sig. leva efter "reglerna".

Mia: det var som jag sa fantastiskt på många sätt också.

Johanna: precis så tycker jag. dubbelmoral kanske men precis så.

spader ess: alkohol?

T: tack du.

da Bomb: kanske det. skulle inte tro att de är så taggade

anonym: vem köper balkongpaket när man ska på all inc? den kloke.

nemo: det var sjukt bra också.

Fiffi: precis. det var det. men för guds skull. en vecka räcker. två veckor skulle vara förjävla långt.

Lisa sa...

Det där var helt briljant skrivet hörru! Också fick du mig sugen att packa med familjen på all inklusive också, trodde aldrig det suget skulle komma.

Wagner sa...

Vaska ljummen pilsner i flippflopps ger en inga stureplansvibbar direkt. Mer en unken doft från en sliten 2:a på Hissingen med neddragna persienner och det vaskas bara om det är mer fimpar än avslagen folköl i glaset, resten slinker ner.

Fast det värsta var nog väckarklockan på semestern. Får ångest bara av tanken och i natt lär man vakna kallsvettig och invirad i lakanet.

optikerdotter sa...

Hahahaha!

Tessan - KREATiV text I foto I design sa...

Underbar reseskildring. Förstår verkligen de som tar med sig barnen på dylikt. Eller bara åker med en vän om de är riktigt utmattade. Ibland kan man gott behöva fullständig avkoppling. Personligen föredrar jag att traska runt och se och uppleva, men minns att när jag jobbade som mest hade jag våta drömmar om just all inclusive-livet.

Emilie sa...

Klockrent ! Jag har precis vaskat turkiet. Jag länkar dig, hoppas det är ok :)