söndag, februari 06, 2011

The new guy syndrome

Den här veckan har varit tung. Utöver en mentaldödande förkylning, en pågående kökrenovering som nådde ett slags klimax i och med montering av stommar och panikjakt efter en elektriker, började jag även mitt nya jobb. Som om det inte vore nog med att plötsligt tvingas gå upp 06.30 för att ens ha en suck att hinna komma i tid till lämningar och jobb. Man är inte så värst frack i roten efter sju månaders föräldraledighet, och jag påmindes hårt om varför jag tycker det är så in i helvetet jobbigt att byta arbete. Känslan av att vara "den nye". Hatar det. Den tröttar mer än allt tillsammans. Det brukar alltid ta ett par månader att komma förbi det, innan man har skapat sig kontaktytor och känner sig hemma bland sina nya kollegor. Samtidigt känns det väldigt kul. Det finns en värme och öppenhet på företaget som gör att söndagsångesten helt uteblir. Skönt.

7 kommentarer:

Johanna sa...

Det är ALLTID hemskt i början på nytt jobb. Hatar det. När man känner att man måste visa sig duktig, men inte FÖR duktig så att någon stör sig. När man måste fråga vilken skrivare som står var och vem som är vem och bara känna sig i vägen. Och när man glömmer bort vilka man hälsat på och inte! Hu. Inte kul.

Men det är tur att den där första tiden går över rätt snabbt.

Jo tjena sa...

Som tur är brukar den där första tiden gå över snabbt om man trivs. Vilket är himla härligt.

mikebike sa...

Johanna: bra sammanfattning. exakt så. ja det är tur. Och jag känner redan att jag trivs!

Jo tjena: Ja det är ju så.

Den hemska tvillingen sa...

Och jag tycker om att du använder ordet "frack"!
Det är det inte många som gör.
Hemma sa vi "Ät nu, du har det inte så frackt därhemma." och det är få som begriper vad det betyder.

mikebike sa...

Tvillingen. Det är ett bra ord. Skönt att säga.

Bob Dobalina sa...

Nu vill vi veta var du har börjat jobba.

Mr Elway sa...

Lycka till på nya jobbet M.