onsdag, december 08, 2010

Day 08 – A moment

Där satt jag med ett pyttelitet knyte insvept i den gula sjukhusfilten. Vi tittade på varandra. Försökte ta in vad som just hade hänt. Lika förvånade båda två. Belysningen var dämpad och vi satt helt ensamma i vårt rum. Det var natt och vi var alldeles knäpptysta. Jag hade blivit pappa. Den där underbart fina lilla tjejen som låg i min famn och bara tittade på mig var min dotter. Jag var hennes pappa. Det var första gången jag kände hur världen faktiskt stannade. På riktigt. Jag hade trott att det bara var något man sa, men den yttre världen hade aldrig någonsin känts så långt borta som nu.

Det hade varit en lång tuff förlossning som hade slutat med katastrofsnitt som de kallade det. Mot slutet hade något plötsligt hänt. Alla värden blev dåliga och bebisen måste ut. Fort. Rummet fylldes av människor. Kaos. Jag började samla ihop våra saker. En barnmorska skrek på mig att släppa allt och komma. Sedan minns jag bara att jag zoomade ut och hamnade i ett blurr. Jag befann mig utanför en operationssal. Bredvid mig satt en dvärg som upprepade ett mantra; allt kommer ordna sig. Jag såg hur en manlig läkare stod och tvättade händerna. Han hade gummistövlar på sig. Det var som att jag befann mig i Twin Peaks.

Efteråt visade det sig att dvärgen bara var en väldigt kort barnmorska. Varför läkaren hade gummistövlar fick jag aldrig förklarat för mig. Allt hade gått bra och då kom tårarna. Jag grinade av lättnad. Floder av glädje sköljde genom mig i form av gråt. Jag hade blivit pappa och nu skulle jag tillbringa de närmsta timmarna helt ensam med lilla S medan hennes mamma låg på uppvaket någonstans på det gigantiska sjukhuset. De där timmarna var skrämmande och fina på samma gång.

Fem år senare...

J vrålade av smärta. Rakt ut. Hennes hand knycklade ihop min med en kraft som jag aldrig hade kunnat tro var möjlig för en människa att åstadkomma. Det började flimra för min ögon. Det var nära nu sa den sista i raden av barnmorskor. Alldeles lugnt. Jag kunde inte förstå hur hon kunde vara så lugn. Att detta bara var en vanlig dag på jobbet för henne samtidigt som det var den mest omvälvande stunden i våra liv. Man kunde se huvudet nu sa hon. Bara lite till. Jag vågade inte titta. J snyftade av utmattning. Orkade inte mer sa hon. Det gjorde hon visst det, sa barnmorskan, och jag tänkte att det var tur att det var hon som sa det och inte jag. Så var det dags igen. J började skrika. Ett långt hjärtskärande skrik, samtidigt som hon på nytt stoppade blodtillförseln till mina fingrar. Och så hände det bara.

Plötsligt var hon ute. Lilla T. Skrynklig och röd och så väldigt liten. Världens finaste lilla människobarn. Hon fick ligga på J:s bröst och bli trygg en stund. Vänja sig vid den nya konstiga världen hon just anlänt till. Jag kände hur världen stannade på det där märkliga men enormt mäktiga sättet igen. Sedan släppte anspänningen och lyckan steg som ett rus och svämmade över mina tårkanaler. Jag hade blivit pappa. Jag hade banne mig blivit pappa igen.

Två helt olika förlossningar. Samma enorma lyckokänsla. En känsla som raderar allt det fula i världen för en stund. Det sägs att födseln är ens livs största trauma, samtidigt finns det inget större ögonblick i livet än när man blir förälder.

27 kommentarer:

Arne sa...

Gråt och tandagnisslan! Du är så bra!

Jonna sa...

Jag gråter när jag ser amerikanska program av typen "förlossningskliniken". Då vet du.

Ivana sa...

Det här är livsfarligt att läsa om man är på smällen och gråter lätt. Men det var ett fruktansvärt fint inlägg, galet fint!

klatuu sa...

Du är helt enkelt briljant. Briljant!

Huskatt sa...

Nu blev jag helt tårögd!

Anonym sa...

OK att jag gråter en skvätt?

Mäktigt.

/Kapybaran

emster sa...

menåh. tårarna!

Den hemska tvillingen sa...

Stort! Vackert! Och oj så skönt att jag inte har fler förlossningar på gång :-)

pappa K sa...

Wow. Precis så är det. Den där känslan att allt bara stannar upp. Overkligt. Vädligt bra skrivet!

Burgschki sa...

vafan.

+1 på lipsillarna ovanför.

Saltistjejen sa...

Vad fint du skriver!!! Och visst är det en helt fantastisk känsla att bli förälder. Något större finns inte. Eller jo, det ska vara det att VARA förälder då.... ;-)

Tack för att du delar med dig!

Miss Muffin sa...

De här förlossningstexterna får vi spara till S:et och Tiny. Så himla fint du skriver! (extra plus för att du löd ALLT jag sa den dagen)

Karin sa...

Men åhh, så fint skrivet! Dina tjejer kommer älska att höra de här historierna, om & om igen! Sen måste jag säga att mitt i all gråt när jag läste så fick jag frust-skratt när den lille vätten visade sig vara en barnmorska.

boyfriend sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
boyfriend sa...

Min snart-läkartjej om gummistövlar: "Hallå förstår han inte varför de har gummistövlar? Så jäkla mycket blod och slem alltså."

Anonym sa...

Underbart skrivet! Sitter här med tårar i ögonen... Spar detta till barnen så att de får läsa när det blir äldre, de kommer att älska det tror jag.
/ B-M

Ida sa...

Jag älskar sånt här. För ett år sedan kunde jag läsa liknande texter och bara försöka förstå. Nu när jag är på "andra sidan" kan jag bara inte låta bli att lipa. Det är så jävla stort. Och jag längtar efter att göra det igen så småningom.

Min lillasyster föddes med snitt och där hade de vita trätofflor på sig, varpå min pappa mitt under snittet mumlar till mamma att "de skulle haft gummistövlar på sig, du." Tydligen kom det en sjö av fostervatten och lite annat gojs :)

Caravaggio sa...

Vad fint skrivet.

Dorro, Mikael, Myran och Plopp sa...

Lilla lilla myran! Tänk att hon är 6 år nu och inget litet knyte i en gul filt. Fantastiskt vackert skrivet. Jag glömmer aldrig när barnmorskan skrek på dig. Du såg så förvirrad ut (vilket inte alls var konstigt)men kameran fick du med dig!:)

/mamman

mia sa...

Så vackert skrivit. Jag har sakt det förr, men det tål att upprepas.

Du borde skriva en bok!

Fisan sa...

Lipisar hela bunten.
Här krävs det Biggest Loser för att få mina tårkanaler att reagera.
Men äh, okejrå...de va väl fint ;)

Förövrigt hade jag precis lyckats få käft på den där jävla biologiska klockan, också kommer du och förstööör allting.

Hmpf!

adde sa...

Härlig läsning!

Saralito sa...

Så jäkla fint. Här sitter jag och gråter, helt underbart. Dina tjejer kommer att älska den här texten när de blir äldre.

Anonym sa...

Fantastiska texter du skriver och så roliga.
Nu är ju jag barnmorska ;), så jag vet:Stövlarna åker på, för det kan skvätta ganska mycket fostervatten, inte så mycket blod alltså. Och jag vet hur det känns att stå med träskorna fyllda med fostervatten..vått! Varje förlossning är fantastisk, fint jobb man har!

Anonym sa...

Shit... kände som skrev om oss... var med om ett katstrofsnitt för 1.5 år sen å ska ha nästa om 6 veckor... skönt att höra att allt kan gå så bra även om det blev kaos förra gången.
Grym blogg oxå! läser den varje dag! Du skriver sååå jäkla bra!!

Ha det gött!
Olskrokan

Agnes sa...

Men gud vad fint *rörd*

Kulturkoftan sa...

Vad bra du skriver. Skriv en bok tycker jag!