onsdag, december 01, 2010

Day 01 – Introduce yourself

Mitt namn är Mikael och jag är en bloggare.
– Hej Mikael!

Men jag är inte bara bloggare...

Jag föddes en tidig novembermorgon 1976. Vi bodde i Backa. Hisingens Hills, Göteborgs Rosengård. Ja det är sant. Jag erkänner att jag har mörkat det. Jag kommer från Hisingen. Länge tänkte jag att en fotostatkopia (gillar det ordet) på mitt pass skulle bli mitt sista blogginlägg. Men nu får jag komma på något annat. Det var innan bilarna hade börjat brinna varje natt men det var tillräckligt oroligt för att mina föräldrar skulle tycka att det var en oskön plats att bo på.

När jag var tre och ett halvt fick jag en lillebror och ett ganska kort tag därefter flyttade vi till Kungälv. Där växte jag upp och det var därifrån jag fick nästan alla referenser under min omyndiga tid. I retrospektiv var det ett bra ställe att växa upp på. Väldigt skilt från den uppväxt jag idag ger mina egna barn dock. Det fanns inget som hette överbeskyddad på den tiden, och curling var fortfarande bara ett begrepp kopplat till ett gäng fjantar som envisades med att kalla sin löjliga hobby för sport.

Jag var liten och spinkig under hela min uppväxt. Det var inte någon tillgång direkt. Tvärtom. På den tiden var det bättre att vara fet än för smal. Då gick man oftast säker från fysiska angrepp i alla fall. Var man en spinkis föll lotten däremot så att stora delar av ens uppväxt gick åt till att försöka slippa stryk och mobbing i möjligaste mån. Så även min. Utanför hemmets trygghet fick jag helt enkelt satsa på att bli klassens clown (jag har alltid har hatat det uttrycket). Det gick sådär. Eller ganska bra. Ibland. Tror jag. Det är nog den där ständiga oron över att inte passa in, att bli sviken, att hamna utanför som har gjort mig så ambivalent i många avseenden. Jag har en närapå handikappande beslutsångest när det kommer till små oviktiga beslut som lunch, klädinköp, aktiviteter etc. Men det härdade mig nog faktiskt, hur klichéartat det än kan låta, också i många avseenden. Jag misstänker att även min svartsyn, cynism och humor härstammar ur den där tiden. Och det är jag glad för så här i efterhand.

I hemmets trygga vrå däremot, var allt tryggt och fint. Vi levde folkhemslivstyle med kärnfamilj, sommarstuga, husvagnscamping, hund och kombi. Hela faderullan. Jag har nästan bara glada minnen av mina föräldrar och min uppväxt ur det avseendet och jag tror i grund och botten att det någonstans är kombinationen av de där två olika världarna som har gjort mig ganska stark i mig själv. En pessimistisk realist, javisst. Men en ganska lättsam sådan. Det här blir pladdrigt märker jag...

Efter grundskolan var det dags att välja vad man skulle bli. Jag valde Bygg- och anläggning. Ett val som givetvis måste ha tagits i ett tillstånd av svår sinnesförvirring hårt kryddat med grupptryck (nästan alla mina kompisar valde den vägen). Jag hatade slitet redan efter två månader. Ändå härdade jag ut första året och toppade med att välja inriktning betong inför andra ring. Jag tror jag försökte bli en hård jävel. Det kan ha varit de två mest bortkastade åren i mitt liv. Det och värnplikten och mina truckförarjobb. Ändå är jag på något sätt glad att jag gick den där extremt obekväma vägen hit. Jag tror att jag uppskattar saker på ett sätt jag kanske inte hade gjort annars. Men det kan lika gärna vara arbetarklasspojken i mig som talar.

Så länge jag kan minnas har skrivandet varit viktigt för mig. Jag har alltid älskat att formulera mig och leka med språket. Hellre än väl, men gärna väl har väl. Skriva om allt möjligt. Berätta. Något jag tror att de som följt den här bloggen har förstått vid det här laget. Idag arbetar jag som copywriter. Jag har hittat min grej.

Jag har även gift mig. Skiljt mig. Blivit pappa gånger två. Hittat mitt livs stora kärlek Josefine och konverterat från hund till katt. Sedan ett halvår tillbaka är jag pappaledig och det är helt fantastiskt.

Och så en sammanfattning:

Jag gillar att störa mig på saker, har generellt svårt för folklighet (men inte alltid). Jag hatar buskis, jag älskar finess, men inte snobberi. Jag ogillar sport, är ointresserad av bilar (annat än som färdmedel). Jag lider av någon slags bum appeal som gör att världens alla luffare verkar fatta tycke för mig. Jag är blyg, men ganska bra på att låtsas. Jag stressar lätt upp mig, men gillar nya utmaningar. Jag fruktar att prata inför grupper men utsätter mig för det ändå ibland. Jag går lätt upp i saker. Ofta maniskt. Jag har flera sociala patos, men orkar bara inte leva upp till dem just nu. Jag älskar kufar och eldsjälar. Karaktärer. Jag gillar olika och har svårt för trångsynthet, men jag kan vara jävligt tjurskallig. Jag gillar lugna hemmakvällar med mys. Jag har kroppsångest. Jag tycker om att resa till städer men längtar just nu efter en all-inclusive semester på nån paradis-ö. Jag blir glad när jag upptäcker ny musik men engagerar mig mindre och mindre i det. Säger att jag borde ta tag i det men sätter hellre på en bra film. Jag skulle kunna fortsätta så här i timmar men skulle ändå glömma tusen saker och ni skulle börja hata mig. Så jag bryter här.

Hej på er. Trevligt att råkas.

29 kommentarer:

Saralito sa...

Kul att få reda på lite mer om dig måste jag säga. Har följt din blogg mer eller mindre sedan starten, så det här var uppskattat.

Huskatt sa...

Hallå där, trevligt att råkas :)

funkyzeit sa...

hur blev du copywriter?

alltså, hur gick du från grovhuggen, oborstad betongskyfflare/truckförare till pennfäktande skrivbordsgosse?

abrupta karriärsväxlingar där människor byter livskurs helt & hållet har alltid intresserat mig.
en kollega till dig (researcher) är ett av de mest fascinerande exemplen jag stött på. utbränd präststudent som av AF fick arbetsträning på reklambyrå och muterade till en av sveriges vassaste reklambloggare.

hur gick din transition till?

din blogg är tvivelsutan på topp 5 bland svenska humorbloggar, ser fram emot resten av dina självbekännelser!

Motorburet fordon sa...

Jaha, så den där samlingen Stefan och Krister-VHS som står i bokhyllan då? Hur förklarar du det? Eller är de för "fina" för att räknas som buskis kanske?

slowmotion sa...

HISINGEN?! Jag sitter här och kippar efter andan, detta ställer så mycket på sin spets.

Vad skönt att ni tog er därifrån, men vilket ok att bära på.

adde sa...

Backa? Ha ha ha, då är ju du och jag uppväxta i samma kvarter! Det var roligt att höra efter alla dina svidande inlägg om gamla goa Hisingen.

:)

Fröken Sverige sa...

Ja men jippi! Vad glad jag blev att du också gör 30-dagars grejen. Ska bli kul :)

Säckpojken sa...

Kom hem, Hisingen saknar dig min vän.

tessan sa...

hm.. narcissisten i mig blir nästan sugen på att starta upp min gamla blogg bara för att prata om mig själv i en massa inlägg. men jag nöjer mig nog med att läsa alla andras ;-)

Anonym sa...

Du öppnade just pandoras box Mike, HISINGEN?!, du vet väl att alla därifrån finns i ett speciellt register, Hur tog du dig in i Majorna? Det här känns inte riktigt bekvämt måste jag säga...
Well well, ser fram emot min nya "julkalender" med Sveriges bästa bloggare. =))

Johan I Majorna

Mirijam sa...

Yey, vilken rolig julkalender det här kommer bli!
Jag håller med om att den här 30-dagarsgrejen är skitkul på det sättet att man får se så många olika personers perspektiv på saker. På bästa minnet, vad man ångrar osv, aj löv it!

bananprojektet.se sa...

funkyzeit;

Måste hålla med dig, människors beslut, de stigar som våra val faller på och varför är intressant.

Men en präststudent som blir utbränd, är förbannat intressant ur en filosofisksynvinkel.

Speciellt med tanke på att man kan tycka och/eller anta att just präststuenter borde ha några variabler mindre än "vanliga" studenter att jonglera med? Jag tänker då instinktivt och fördomsfullt på "brudar&bärs". Snabba bågar är väl fortfarande ok?

Mikebike:
Kusligt, nästan som att läsa lite om sej själv. Med ett par undantag.

Fifi sa...

Kul att du hoppar på utmaningen!

Jag måste säga att dit gymnasieval känns lite otippat, jag hade ju satsat på natur eller samhäll.

Hisingen. Gud, det måste ha varit din räddning att du kom därifrån. Hu! Jag bodde i Backa när jag flyttade till GBG och jag säger bara, aldrig mer. Mitt Hisingshat växer sig bara starkare ju längre jag bor i "riktiga" Göteborg, plus att Niklas, som är en äkta Majornakille säkerligen har påverkat mig lite.

Fisken sa...

Du ljuger! INGEN "konverterar ifrån hund till katt". Du har istället motvilligt gått med på att ha katt för att du vill ligga.
SÄG SOM DET ÄR!

ullebengtsson sa...

Håller med om att det här är en bra bloggutmaning, man får verkligen veta andra grejor

funkyzeit sa...

bananprojekt:

Nja, det latenta psykbrytet materialiserar sig väl förr eller senare hos de flesta Teol Kand, verkar det som. Antingen under studietiden, oftare längre fram i "karriären" som ju till stor del handlar om att (likt läkare och psykologer) lyssna på människors tröttsamma livskriser och haverier. Själavården torde vara den stora belastningen med att jobba som präst. Att bara lyssna, utan att egentligen kunna föreslå någon konstruktiv lösning (en läkare/shrink kan åtminstone ordinera lyckopiller, KBT etc).
"Kör femton Fader Vår och ring mig på måndag".

Researcher ditchade ju dessutom sin gudstro illa kvickt när reklambyråkarriären kickade igång och stålarna började rulla in...

Religiösa människor, i synnerhet abrahamitiskt bekännande, som till och med låter villfarelserna löpa så långt att de börjar plugga teologi har ju uppenbarligen någon personlig problematik i botten. Det finns två typer av hardcoretroende: de som fått vansinnet inpräntat i sig under uppväxten, och de som haft en livskris och hittat en krycka att hänga upp tillvaron på.

Sökare och grubblare med positiv mental balans brukar oftare snöa in på österländska religioner, new age, diverse esoterika och whathaveyou.

Men jag instämmer; det är tokintressant att se hur vissa extremt begåvade och framgångsrika människor halkar in på sitt gebit genom slump & serendipitet. Typ "min farfar glömde kvar sin polaroidkamera och jag började slöfota lite för att fördriva tiden och en curator från MoMa råkade ha vägarna förbi Mjölby blabla". Superfascinerande att höra hur människor blivit det de blivit. Och mikebike är ju en skribent jag verkligen beundrar, kul att höra lite bakgrundsstory om honom.

(mikebike: ursäkta inbrottet av teologidiskussion på din gästbok =)

Colombialiv sa...

Spännande läsning! Men jag undrar precis som funkyzeit hur du gick från bygg- och anläggningsstudent till copywriter?

mikebike sa...

Saralito: ja det är lite skrämmande samtidigt som det är kul måste jag säga.

Huskatt: :)

Funkyzeit: det orkar jag inte gå in på här. men man kan väl säga att jag har varit intresserad av det skrivna ordet så länge jag kan minnas. och sedan har en massa tillfälligheter och en hel del tur lett till det ena som lett till det andra. och på den vägen är det. Maila om du vill veta mer.

motorburet fordon: hahaha mycket roligt.

slowmotion: haha ja det har varit min mörka hemlighet. men å andra sidan kan man ju säga att jag har på fötterna.

adde: är du därifrån du med. Vilka år bodde du där och när är du född?

Fröken Svreige: jippi vad glad jag blir att du blir glad.

säckpojken: haha tror jag passar på den. men man vet ju aldrig vad som händer i framtiden. det har jga lärt mig nu.

tessan: jag tycker du ska kicka igång den. men då får du säga till att du gör det.

Johan: haha med mycket list och envetenhet, som en hisingsråtta. Numera ser jag mig som Majbo, innan det kungälvsbo (huga), med ALDRIG hisingsbo.

Mirjam: ha inte för höga förväntningar.

fifi: haha ja det är helt skruvat för mig också. sanningen är den att det stod mellan samhäll och bygg. jag valde det senare för att alla kompisar gjorde det nästan. kanske var det tur. Niklas får passa sig så att han inte blir norrbagge. det är väl nästan ännu värre :)

Fisken: jag erkänner aldrig :)

Ullebengtsson: javisst är det kul. roligare än väntat skulle jag säga.

Funkyzeit: ingen fara. kör på.

Colombialiv: det är en lång historia. Kanske dyker den upp under listans gång har inte riktigt koll på ämnena utan tar ett i taget:)

adde sa...

Föddes där -69, flyttade 18 år senare (dvs så snart jag kunde) till underbara Lunden. Sagogången.

Wroooom! sa...

Ja, få saker är så rogivande som att se dig och din svärfar riva av ett par riktigt sköna asgarv till lite sköna spex undertecknade Falkenbergsrevyn.

Den hemska tvillingen sa...

Det är mig en sann glädje att meddela att du har ett pris att hämta hos mig. Och lika stor är glädjen över att jag stör dig just när du påbörjat din trettio-inläggsturné. Grattis!

Dorro, Mikael, Myran och Plopp sa...

Så du vågade outa dig till slut. Inte illa!Modigt!

Till er som undrar så går man från betongare eller truckförare till copywriter så gör man det med stor dos målmedvetenhet och genom att vara otroligt begåvad.

/mamman

Saltistjejen sa...

KUL att få lite mer bakgrund till dig! Jag ahr följt din blogg av och till under lång tid nu. Som sagt väldigt roligt när man får mer kött på benen som det ju brukar kallas. Men det som verkligen gjorde att jag inser att du måste vara en riktigt intellektuell snubbe (hm, säger man så nuförtiden eller låter det lika gammaldags som pilsner...?) var när du skrev om din kärlek till "The Wire". DET vägde tungt!!!!! :-) Omar 4-ever!
Ska bli kul att få fortsätta följa din egen kalender!
/Saltis
PS kan även meddela att Nooken (Barnes & Nobles läsplatta som jag skrev om för typ nästan ett år sedan och som du kommenterade då) är sjuuukt bra!!!!! Nu har en färgvariant kommit ut men ärligt talat känns den mer som en väldigt billig (och itne så bra...?) variant på iPaden....

Anonym sa...

Det var tammejfan det finaste jag hört sedan jag konfirmerade mig!
På alla sätt och vis ditt bästa blogginlägg sedan jag började läsa för fyra år sedan.
Jag är ju en gammal kompis till din kollega R och kommer ihåg att han någon gång sa att du var ganska lik mig och det bekräftar det här inlägget galore.
Fortsätt vara den du är här. JAg återkommer hela tiden och får ett garv, en varm igenkännande känsla, eller ett cyniskt varggrin. Just nu snarkar och gnyr min extremt gamla bonnkatt Siri i chesterfielfåtöljen i gott samförstånd.
Fortsätt!
/L

S. sa...

Haha jag som också tänkte börja med det där precis idag. Fan, det betyder att jag måste sno ihop nåt också...

Epica sa...

Underbart!
Jag tänkte också hänga på, men som så många gånger förr känns det som att man hamnar i din skugga, som en blek copycat... :o)
Nåja, ska bli kul att läsa fortsättningen!

mia sa...

Kul att få veta mer om dig. Vet du Mikael, vad jag har tänkt många gånger under de här året som jag följt din blogg.
Den här killen borde skriva en bok.
Ja! Det borde du :)
Jag är övertygad om att det skulle bli en bra bok.
Jag ser fram emot att följa advenskalendern :)

Madde sa...

KUL!

Jag har skrivit att jag skall ta tag i den där listan också men inte kommit till day 1 ännu. Och nu känner jag att jag aldrig kommer kunna skriva lika bra som du så det är väl lika bra att lägga ner. ;)

Eva sa...

Hej Mikael.