måndag, oktober 18, 2010

Manlig vänskap

När vi ändå är inne på att prata tv så börjar den nya svenska dramasatsningen, Våra vänners liv, med Shanti Roney och Gustaf Hammarsten på SVT idag. Jag gillar ju som bekant svensk vardagsdramatik när den görs bra, och med Jesper Andersson (om jag har förstått det hela rätt) vid rodret finns säkert bra möjligheter till en upplevelse.

Jag måste dock erkänna att det aldrig sinande temat "Manlig vänskap" räcker gott som beskrivning för att jag ska känna mig mätt innan jag ens börjat äta. Hur många produktioner krävs egentligen innan detta makalöst kittlande fenomen kan ses som utforskat för all framtid. Man kan fråga sig hur många fler filmbudgetar som rimligtvis behöver plöjas ner i ämnet innan det blir dags för en lite piggare utgångspunkt. Som det är nu fungerar den svenska film- och tv-industrin som en gigantisk kultiveringsmaskin, den vänder på samma stenar i all oändlighet. Inte för att det är något fel på manlig vänskap. Tvärtom. Det är fint som snus. Det är bara det att det har skildrats ett par gånger nu. Men vem vet, kanske hittar de något nytt den här gången. Vi får hoppas det.

Det påminner mig förresten om två killar som blev den manliga vänskapens förgrundsgestalter redan på 60-talet. Som ler och långhalm umgicks de vecka efter vecka i åtsmitande kroppsstrumpor, slynigt korta hotpants, silkiga fetisch-accessoarer och gjorde sånt som vi karlar gör mest. De räddes inte intimitet och känslor och de vågade umgås, på ett sätt som skulle ha gjort de mest kyska männen under antiken alldeles batonghårda i brallorna, helt naturligt och avdramatiserat. Tillsammans avverkade Batman & Robin tabun i parti och minut. Kort sagt, de var den manliga vänskapens verkliga renässansmän och med en adderad tysk dubbning ställs frågan på sin spets. Vad kan Våra vänners liv möjligen ha att erbjuda som vi inte redan har sett? Vi får väl se.

10 kommentarer:

Jenny sa...

Avsnitt 10: killen och tjejen blåser av bröllopet och killen ingår istället polyamoröst äktenskap med sina tre killkompisar.
Snälla?

mikebike sa...

avsnitt: haha ja där har vi det där pigga jag efterfrågade :)

Daniel sa...

Lite uttjatat tema ja men fascinerande.
Ett tips på en bra film Joonas berghälls film: miesten vuoro som tagit hem en massa priser här & utomlands. Och handlar om manlighet & bastu. Å då talar vi om stereotyp hård (förvisso finsk) manlighet som smälter upp i vänskap & livshistorier i bastun.
Daniel diggar!:)

Anna sa...

Åh herregud vilken pajjig produktion, är detta samma B&R som sändes på tv när jag var liten och där det kom textbubblor "pow!" "bam!" över hela rutan under våldsinslagen så att barnhjärnan fick jobba själv med att fylla i vad som pågick?

Håller med om att manlig vänskap är ganska genomlyst vid det här laget. Det finns en bok/film/tv-serie för varje ålder, läggning och specialintresse.

Turtles, Bamse + Skalman + Lille Skutt, Musse + Långben, Helan + Halvan, The full monty... Det finns många sätt för män att umgås.

Vi tjejer har ju alltid Thelma & Louise.

Sandra sa...

Precis vad jag tänkte. "Den här verkar bra! Men vänta...män, manlig vänskap...igen..."

Kristina sa...

Jag gillar serien så här långt och kommer att sitta framför TV:n nästa måndag också!
Vaddå manlig vänskap är uttjatat. Det går att göra MYCKET mera på det. Herremingud, jämför det med kvinnlig vänskap, skulle kunna rabbla upp hur många serier som helst men det räcker med att säga Sex and the City. 94 avsnitt och 2 långfilmer.

adde sa...

Nej, jag kommer inte att ställa in min rotfyllning för att se nästa avsnitt. Men om naglarna är klippta, hunden rastad och naveln tömd på ludd kan det gott hända att jag ser del två.

Frall sa...

Alltså, serien sög ju monumentalt, bland det minst trovärdiga jag sett i genren. Överlag usla skådisar (förutom Jakob vahanuheter Eriksson kanske). Jävla skit är vad det var.

Spader Ess sa...

Efter alla de senaste, mörka Batmanfilmerna, hade jag glömt hur oskönt och ocoolt det såg ut med maskerade män som springer runt i fullt dagsljus.

mikebike sa...

daniel: låter finskt så det förslår :)

anna: haha ja ni har ju alltid thelma och louise, det enda exemplet på kvinnlig vänskap som inte är rakt igenom tramsig, som jag kan komma på.

sandra: japp one more time.

kristina: ja jag tyckte också den var sebar. lite pinsamma insatser här och där men sebar. Men det var inget nytt. inget som vi inte sett förut. tycker du verkligen inte att det har tjatats ut. som någon nämnde ovan. det enda seriösa exemplet jag kan komma på är thelma & louise. SATC, visst det har sina moments men det är ganska mycket trams och det är EN serie. orkar inte ens börja lista manlig vänskap i mer eller mindre lyckade format för det är ju typ 90% av allt som görs :)

adde: haha nä ställ för allt i världen ionte in en rotfest för det. men jag kommer nog fortsätta kolla jag med. i alla fall ett avsnitt till.

frall: hmm både shanti och gustav hammarsten känns ju som bättre skådisar än jakob. även om det inte kändes så jättefräscht jag kan nog tänka mig att se minst ett avsnitt till. tycker inte att det var katastrof men det når inte upp till en nivå något av det bästa jag sett heller.

spader ess: men det finns något frigörande med B&R frånb 60-talet. jag gillart :)