tisdag, oktober 05, 2010

En hård man

Om jag för ett halvår skulle ge några exempel på hårda män, riktiga och fiktiva, genom världshistorien. Då hade Vladimir Putin, George Best, Dirty Harry och tusen till säkert legat rätt bra till. Men jag har omvärderat det begreppet en aning.

Jag har insett att man inte är hård bara för att man råkar hålla en gammal supermakt i sitt våld. Inte heller för att man är duktig på att spela boll och ligga med kvinnor samtidigt som man aktivt super bort en lever och sedan köper en ny. Och man är definitivt inte särskilt hård bara för att man petar tänderna med en .44 Magnum, de mest kraftfulla handeldvapnet i världen. De skulle inte ha en suck mot mig. Inte nu. Det finns nämligen något som verkligen härdar en man, karvar honom ur sten och gör honom till en hård jävel på riktigt – pappaledighet.

Man ser det i blicken. Att här har ni ett riktigt råskinn som har blivit pissad, skiten och spydd på så många gånger att det övergår Cédric Villanis matematiska förmåga. Här har ni en kille som har har fått valkar på trumhinnorna av sitt barns gälla frustrationsljud men inte klagar för det. Som efter tusentals misslyckanden, har utvecklat en superförmåga, att parera små ilskna backhands med en sked tomatbaserad puré i handen. Var som helst, när som helst. Till och med i sömnen. När man har blivit nyst i munnen tillräckligt många gånger finns det liksom inget mörker som är mörkt nog längre. För att inte tala om den psykträning det innebär att vistats ute bland folk i olika situationer, när den lilla lilla personen i ens sällskap plötsligt får för sig att kaskadvomera både över sig själv och sin ömma fader. Det skulle få vilken sälle som helst att krypa ihop i fosterställning och gråta i timmar. Jag ber bara om en servett.

Jag har nu upplevt riktig trötthet. När kvällen kommer känns det som att hjärnan har tagit en repa i mikrovågsugnen. Förut kunde jag längta till helgvilan. Som pappaledig vet jag bättre. Helger finns bara i fantasin.

MMA, Fängelsevåld, Krig? Kom tillbaka efter en rejäl pappaledighet så ska vi se hur jävla tuff du är.

22 kommentarer:

EmReAl sa...

Du har inte mycket till övers för käcka lattemammor som kvittrar om hur mysigt det är med sina all-time-high-perfekta kids hela tiden, eller hur?

... Jag kan se framför mig hur min sambo kommer att bli som pappaledig...

Du är fantastisk. Helt klart och helt utan ironi.

Jo tjena sa...

Jag har sagt det innan och säger det igen - jag är fan imponerad utav alla som fixar det där med barn.

ullis sa...

Jag som inte ens har barn själv uppskattar verkligen när män förstår att det inte är enkelt att ha barn. Jag har hört alldeles för många generalisera hur lätt det borde vara, man är ju hemma hela dagarna. Förståelse ftw!

Fan, respekt till dig och alla andra som tar hand om barn, man hittar nog inte styrkan förrän man är där.

Frallan sa...

Hah, det där är ingenting mot att vara ensamstående pappa till två ungar under 5. Ingenting. För när din hjärna har tagit ett varv, eller två, i mikron under dagen finns det ingen öm moder som kan avlasta dig ;)

Single Mother By Choice sa...

hahaha min polare fick reda på att de väntar två. De är i chock.

Mi sa...

Du är fantastisk OCH hård M :)och jag menar det verkligen. Skickar styrka till dej som tack för din superjävligt sjysta blogg.

Öijer sa...

Jag var pappaledig ganska mycket med mina små (2 och 3 år gamla nu). Innan jag blev pappa trodde jag att jag visste hur det kändes när man var riktig trött. Nu vet jag bättre.

Anonym sa...

Så på pricken! Och så den där lilla irritationen som sätter in vid halv fyra, men-varför-kommer-han-aldrig-hem-för-?-ska-han jobba-hela-kvällen-eller-?...och en kvart i kön i mataffären (själv) känns som ovärdelig egentid...
Din blogg förgyller tillvaron iaf, hemma eller på jobbet. /Bellaciao

Emelie sa...

@Frallan: Det finns alltså en till, skit samma vilket kön! Jag är i precis samma situation, ensamstående med två barn på 3 och 4. Ibland försöker jag betrakta mig själv utifrån, men efter bara ett par sekunder bryter jag ihop i skrattparoxysmer när jag inser vilket absurt och kaosartat liv jag lever. Men jag har hört att det blir bättre när de flyttar hemifrån?

Anna sa...

Det här kanske förklarar varför en rätt stor del av alla föräldrar väljer att inte vara hemma med sina barn. De är mesar helt enkelt.

Tur att inte bloggen blir lidande i alla fall! :)

Den hemska tvillingen sa...

Å ni anar inte hur skönt det blir när de faktiskt flyttar och man får återta sitt liv. Dagar skola komma när man återigen ser fram emot helgen, när man får gå på muggen ensam, när man slipper fula teckningar och lönen kan användas till det man själv vill ha!
/Den luttrade morsan som "fick" fem barn på 6 år och 6 dagar (nu är de alla utflugna)

D sa...

Själv skall jag "pappajobba" sju-åtta månader med start om tre veckor. Bra timing på detta blogginlägg!

mikebike sa...

EmReAl: haha nä inte direkt. alltså jag älskar att vara pappaledig. det är fantastiskt på alla möjliga sätt. verkligen. men att det skulle vara mysigt och härligt hundra procent är bull. Fan jag har verkligenaldrig varit så här trött, mentalt och fysiskt:)

Jo tjena: high five!

Ullis: jag tycker att det är en förbannad plikt att dela ledigheten och vara hemma med sitt barn. och samtidigt en ynnest. Man kan ha vilka ursäkter som helst att skita i det. Just de ekonomiska har man hört till leda. Man får sjukt mycket mindre pengar men det funkar. och det är värt varenda litet öre.

frallan: nä det måste vara hårt utöver det hårda. men har du helt egen vårdnad? har du dem hundra procent av tiden?

single mother: haha ja fy fan. det kan inte vara lätt. min kusin fick det. de skaffade inga fler knoddar sen :)

Mi: haha visst är jag hård :) fantastisk vet jag inte, men jag blir glad för att du säger det. och tack för styrkan.

öijer: haha ja det är ju så. inget blästrar ens hjärna och själ som en ordentlig pappaledighet :)

bellaciao: åh tack. det gör mig glad. och ja, fan det är verkligen skönt att bara stå och välja ost i en kvart utan att en enda tanke passerar hjärnan, inte ett ljud. man kopplar ifrån och bara njuter. plötsligt kan en bilkö kännas sexig (om man är ensam i bilen).

anna: de är fega stackare :)

hemska tvillingen: haha ja jag antar att man blir rå i tonen av sex år. kudos till dig :)

D: haha pappajobba är verkligen den rätta termen.

Anonym sa...

Jädra gnäll på pappaledigheten. Hur måanga ensamståaende mammor finns det? Har själv vårdnanden om 3 barn under 10, och deras pappa ser dem 2 helger i månaden.

Lisa

hilda sa...

Jag är mammaledig nu med en bebis på 5 månader. Visst är det mysigt, men inte alls så himla fint som folk framställer det. Det är segt som fan att anpassa hela sin existens efter någon annans rutiner och vilja. Första tuppluren på morgonen som bebisen tar och man får fylla på kaffet och kanske slänga ett öga på tv:n och det är tyst...SKÖÖÖÖNT! :-)

mikebike sa...

lisa: ahh inget gnäll. man blir ju trött. det är bara löjligt att låtsas som att det är enkelt att ta hand om barn. ett räcker för att man ska bli slutkörd, varannen vecka har jag två. trodde att min poäng gick fram.

hilda: ja herregud. lilla t här är snart ett år och den klåfingrigaste unge man kan tänka sig. morgonvilan är en fristad med bryggkaffe och skräp-tv :)

David sa...

http://www.dn.se/kultur-noje/film-tv/israel-har-behallit-mankell-manus-1.1184115

En annan som är trött..

Sofia sa...

Respekt till alla föräldralediga, speciellt pappor. Inte för att de är just pappor utan för att de oftast är lediga när det börjar bli ordentligt röj på ungarna. A är ledig nu när Knappen fyllt 1 och det är helt klart annat än när jag var ledig. Och då tyckte jag att JAG var trött.
Sjukt impad av ensamstående och tvillingföräldrar.

Linda sa...

Hejja! Hejja! Tycker det är kanonbra att ni kan dela på tiden som ni är hemma med lillan.
Själv har jag förlorat en kompis till tvilling-tröttan. Sorgligt men sant, de är 3 nu så bara några år till... sen borde hon vara tillbaka på banan igen. *hoppas hoppas*

"It takes a willage" är nog inte ett så tokigt uttryck ibland, de verkar ha energi att trötta ut en hel trappuppgång!

Anonym sa...

All cred ! Jag valde att vara hemma med vår son i ca 6 månader för att sedan lämna över till sambo som nu har varit pappaledig/pappajobbat i snart ett år. De första månaderna var han ruskigt sliten men han har nu börjat sträcka på ryggen litet och hävdar att både trötthetströskel, kräktröskel och tålamodströskel bättrats på sig å det jäkligaste. När han väl blev varm i kläderna så hanns både inhandling, matlag, städ och disk med i bara farten - så numera lever jag ett otroligt lyxliv där jag kommer hem från arbete till ett hyggligt städad hem, nybytt son och sambo med kaveln i högsta hugg. Det är nästan så jag funderar på att föreslå att vi ska utöka familjen ytterligare så han kan vara hemma några år till ... Sedan är det heller inte helt tokigt att sambon på kvällen är så toktrött att han inte orkar med ett jota annat än att andas - det innebär att alla tidigare galna projekt lagts åt sidan. Lugnet har infunnit sig. Skit i pengarna - mer pappaledighet åt alla !!!

Marre

Lattepappa i nio månader sa...

Sjukt träffande beskrivning av situationen!

Nattis 2.0 sa...

Och tänk; detta har kvinnor gjort i alla år utan att bli kallade vare sig hårda eller män!
Superhjältar är vad vi är!